I Fornvännens första häfte för 1932,

i dag utkommet, spelar Gotland en synnerligen framträdande roll. Vendel, den avlägsna Upplandssocknen, bar fått ett i arkeologien vittfrejdad namn genom de praktfulla hövdingagravar, som där utgrävts och som givit en hel epok i Nordens rörhistaria (600-800 e. Kr.), namnet Vendeltiden. I detta häfte redogör dr T. J. Arne för av honom företagna omfattande grävningar, som kasta ljus över Vendel före Vendeltinen och därmed ge synnerligen viktiga synpunkter på den rika Vendelkulturens plötsliga framträdande, varvid åtskilliga fynd från Gotland tjänstgöra sam jämförelsematerial. — Resultaten av de bekanta utgrävningarna vid Korsbetningen börjar nu kunna skönjas med fartskridandet av det stora fyndmaterialets bearbetning. Ledaren av dess grävningar, dr Bengt Thordeman, framlägger här en ingående publikation av de myntfynd, som gjordes i krigargravarna och som — ehuru blott en biprodukt av den stora undersöknangen — dock visa sig vara av central betydelse för kännedomen om medeltidens myntväsen i vårt land. Vi ha förut i flera artiklar redoglort för dessa märkliga fynd. — Vidare redogöres i häftet för ett nytt hjälpmedel för den arkeologiska tarskningen; det är den av dr C. Arrhenius utexperimenterade fosfatmetoden, vilken genom analys av jordens fosfathalt tillåter bestämmandet av en forntida bosättnings lokala utbredning. Denna matad har i arkeologiskt syfte utnyttjats av dr I. Schnell, som här för första gången framlägger sina erfarenheter och diskuterar den nya metadons möjligheter.
Fornvännen framträder med detta häfte, som efter vanligheten är rikt illusfrirat, i en moderniserad loch mycket tilltalande typografisk utförsel. Den uppskattade tidskriften bör hängenam kunna locka till sig n ånga nya läsare och vänner.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 februari 1932
N:r 48

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *