pågå hu med stor ifver flerstädes på Gotland. För att få en inblick i det arbete, som utföres; ha vi vändt oss till docenten O. Almgren, hvilker som bekant vistats här på ön några dagar i och för arkeologiska forskningar och hvilken nu med största beredvillighet gaf alla önskade upplysningar.
Utgräfningarna vid Broa i Halla ha under ett par dagar ledts af direktör H. Hansson, Mycket af de båda grafvarne har blifvit förstördt och följaktligen oåtkomligt för vetenskapen, men i lördags lyckades dir. H. finna en kant af grafven orörd jämte en del af ryttarens ben in silu. Däraf framgår, att den ursprunglige hittarens uppgift, att ryttaren legat tvärs öfver hästen varit oriktig; ryttaren hade varit placerad bredvid sin springare. För fynden därstädes ha vi förut delvis redogjort. Man fann järnsvärd med bronsfäste, sadelbeslag, järnbeslag till ett (nu förmultnadt) träskrin, stall till stränginstrument (?) af bärnsten m. m. Dessutom hittade man skelett af gris m. fl. andra djur, hvilka väl utgjort »matsäcks på färden till det stora okända. Dir. Hansson afreste igår från ön, och arbetena på fyndplatsen hvila nu till i Augusti, då dir. H. återvänder.
Förmodligen finnas andra värdefulla grafvar vid Broa, och doc. Almgren lade största vikt på, att allmänheten får en rätt uppfattning af nödvändigheten att ställa sig lagens föreskrifter ang. forntida minnesmärken till noggrann efterrättelse.
En kvarts mil öster om Visby, i en hage vid Skrubbs, finnes likaledes ett ytterst intressant graffält, som nu bearbetas af kand. Vennersten. Där har man redan lagt i dagen en ovanligt stor — 10 meter lång — hällkista från yngre stenåldern, af ett slag som eljest blott förekommer i västra Sverige.
I trakten däromkring har man upprepade gånger funnit slipade stenyxor, af hvilka flera nu befinna sig i statens samlingar. Tyvärr har en stor del af grafvarne blifvit öppnade och skattade af vandaler — många tydligen för blott några veckor sedan.
I Burs skötas utgräfningarna af kand. Laurin, I en liten meterlång hällkista med bibehållet tak fann han en kopparkittel och i denna en lerkruka med en inneliggande smal ring af guld af jämförelsevis simpelt arbete. Ofvanpå hällkistetaket låg skelettet af en hund.
Vid Näs har doc. Almgren besökt en märklig stenåldersboplats några tiotal meter från hafsstranden, där man bland kol och aska gjort intressanta fynd af djurben, frön efter hafsväxter o. s. v. I Grötlingbo på gränsen till Fide finnas järnåldersgrafvar i ett grustag; grafvarne äro dock mycket illa medfarna af »skattletare.» Garda kyrka bar doc, A. besökt för att taga i betraktande en egendomlighet, som blifvit påvisad afkontrollant Pettersson i Visby Under taket öfver kyrkans långhus finnes nämligen en takresning af delvis snidadt virke, kvilken tydligen utgjort delar af en äldre och mindre kyrka. Detta fynd kommer att sedermera närmare undersökas.
I dag har doc. A. begifvit sig till Dalhem, där man under pågående reparation af kyrkan under golfvet funnit grundvalarne till ett annat tempel, hvilket tydligen varit uppfördt af sten.
Mycket ogillande uttalade sig docenten Almgren om vår allmoges sätt att handtera — fornlämningar och fynd. Lagens bud iakttages sällan, utan den som kommit öfver någonting rart, säljer det mestadels i all tysthet till någon uppköpare (vanligen för lägre pris än hvad staten skulle ha betalat), hvarefter föremålet vandrar till tyska samlingar.
Det kan därför icke vara ur vägen att återgifva en del af förordningen om forntida minnesmärkens fredande och bevarande:
»Fasta fornlämningar få ej af jordens ägare eller innehafvare eller annan person förändras, rubbas eller förstöras. Fasta fornlämningar äro: af människor under forntiden uppförda högar af jord eller sten (grafhögar, stenrösen o. s. v.); grafbygnader af stenar med deras hölje af jord eller stenar, när sådant finnes; andra forntida grafvar och grafplatser; lagda eller resta stenar, enstaka eller förekommande i rader eller grupper, med eller utan’ viss inbördes ordning; stenar och bergytor med inskrifter och bilder; stenkors och andra vårdar; lämningar af forntida och sedan äldre tider öfvergifna bostäder samt sådana bildningar, som i forntiden genom mänskligt åtgörande uppkommit å eller i närheten af boplatser; lämningar af fordom öfvergifna borgar, slott, kyrkor, kapell, kloster, bönehus samt andra offentliga bygnader och anläggningar; äfvensom andra likartade minnesmärken af den ålder, att de numera icke kunna anses tillhöra enskild ägare.
En hvar, som i jorden, i vatten, i gamla bygnader eller annorstädes finner forntida mynt, vapen, redskap, prydnader, kärl eller andra fornsaker af guld, silfver eller koppar, skall, till fallgörande af den honom enligt lag åliggande skyldighet att fyndet till staten hembjuda, de funna mynten eller fornsakerna, utan att desärma genom brytning, filning, skurning eller på annab sätt skada, omsorgsfullt förvarade ofördröjligen inlämna antipgen till närmaste kronobetjänt, länsman eller omedelbart hos konungens befallningshafvande, med noggrann uppgift om fyndstället, sättet huru fyndet blifvit anträffadt, om någon fast fornlämning finnes i grannskapet, med hvad mera kan till upplysning i ämnet tjäna.»
Vi för vår del tro, att blott okunnighet om dessa bestämmelser kunnat tillåta vår annars så laglydige allmoge att blifva lagbrytare, mången gång för endast några öregs vinst, och vi äro förvissade om, att efter hand som gotländingen får ögonen öppna för betydelsen af våra fornlämningar skall han på allt sätt bidraga till att gjorda fynd komma vetenskapen till godo och icke schackrare, hvilkas första mål är att rikta utländska samlingar och sig själfva.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Juli 1899
N:r 99