I går e m, vid half sex-tiden funno timmermannen Gustaf Johansson och dennes son Reinhold, under det de voro sysselsatta med bärgning af resterna af här Strandade skonaren Laurantius, invid lotsboden vid yttre hamnen liket af en äldre Mansperson, liggande så nära land, att mer än halfva kroppen var synlig öfvar vattenytan. Då den döde, som af allt att döma legat länge i vattnet, samt var illa tilltygad i ansiktet samt å armar och ben, ej af dem igenkändes, telefonerades efter polis, hvilken genast tog hand om honom och förde honom till stadens bårhus.
Här igenkändes han vara 50 å 60-årige trädgårdsarbetaren Johan Petter Norrman, hvilken under de två senaste åren varit boende hos målaren N. V. Dahlberg härstädes. Denne, som sedermera konstaterade att den döde var Norrman, berättade, att N. omkr. 3 veckor före jul begifvit sig af från hemmet med uppgift, att han’ skulle på trädgårdsarbete till Roma, samt att tian medtagit nödiga verktyg för arbetet. Sedan dess hade D. ej hört af den nu som drunknad anträffade. Någon leda vid lifvet hade Norrman aldrig visat och hade ej heller haft anledning därtill, ty han hade haft jämt arbete och jämförelsevis god inkomst däraf. Dessutom hade han genom sina barns försorg — han var änkling — nu och då fått mindre penningbelopp sig tillsända.
Olyckshändelsen — ty att själfmord skulle föreligga, finnes ej anledning antaga — torde förklaras af Norrmans benägenhet för starka drycker. Troligen har han, i st. f. att resa till Roma, där han ej varit synlig, tillbringat dagen — det var 8 December han begaf sig bort — i sällskap med supbröder och sedan på kvällen råkat att falla i sjön. Mannen var eljest en i sitt yrke duglig, ofta anlitad trädgårdsmästare; men hans svaga sida var begäret efter rusdrycker, hvilket äfven till sist blef hans olycka.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Februari 1899
N:r 23