Berättelsen om den barmhertige samariten

anser kronofogden Aug. Bokström, en af revisorerna utaf prinsessan Eugenies sjukhems räkenskaper för 1895, att sagda sjukhems styrelse alldeles glömt bort. Saken förhåller sig så:
Vid slutet af förra året sökte en ung kvinna från Vamlingbo en ledig siukplats å hemmet. Hennes omständigheter voro sådana, att man ansåg henne framför andra sökande böra komma i fråga. Men det fans dock ett litet hak. Kvinnan var icke döpt, och styrelsen begynte fundera, om en dylik hednings intagande å hemmet skulle stå i samklang med stiftarinpans kända kyrkliga sinne. Då man emellertid icke kunde bortse från hennes lekamligen nödstälda belägenhet, fick hon det föreläggandet att låta döpa sig för att på ordentligt sätt blifva upptagen i svenska kyrkan. Hon fick en månad på sig till bättring och sinnesändring. Skedde sådan ej inom föreskrifven tid, finge hon icke den sökta platsen å hemmet. Redan efter 14 dagar hade den sjuka kvinnen emellertid gjort sig fullkomligt kompetent till sjukhemsplatsen på af styrelsen föreskrifvet sätt samt blef intagen.
Det är mot detta styrelsens tillvägagående kronofogden Bokström allvarligt höjer sin röst. Grundregeln för intagning å hemmet säger, att »vid intagningen skall den äga företräde, som företer de mest ömmande omständigheter med hänsyn till sjukdomens beskaffenhet, bristande vård och fattigdom». Ingenting finnes taladt om att personerna skola vara döpta. Hr B. anser att styrelsen i ovisligt nit gått öfver sin befogenhet och påekar, att om liknande vilkor skulle alltjämt fästas vid intagning å sjukheminet, flera af Gotlands obotligt sjuka skulle gå miste om en dylik fördel, då ju som bekant separatismen är mycket utbredd på Gotand.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 September 1896
N:r 141

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *