Vestra Gotland, 28 Aug.
Den kärleken rostade ej. För omkring femton år sedan hade ett ungt par i en socken, härstädes, som så många andra, gifvit hvarandra tro och lo;ven och väntade blott på kyrkans välsignelse för att dela ljuft och ledt vid hvarandras sida. Men med tiden som deras bekantskap varade svalnade också kärleken, då flickan trodde sig märka att hennes fästman ej lemnat sitt hjärta odeladt åt henve utan skiftade dermed åt flere. Uppslagen förlofning och den unge mannens resa till det stora landet i vester med ett brustet hjärta blef en följd deraf. Med tiden tycktes flickan glömma sin första kärlek och trädde i äktenskap med en bonde inom samma socken.
Efter några års barnlöst äktenskap afled heunes man, då hon i följd af ett under mannens lefnad upprättadt ömsesidigt testamente såg sig som ensam ägarinna till alltsammans.
Den förmögna enkan saknade ej friare, men hon afspisade dem allesammans med korgen, ty hos henne hade den gamla kärleken till den forne vännen, som nu vistades der borta i Amerika, åter vaknat på nytt, eller troligen aldrig varit slocknad och denna kärlek ökades ännu mera, då hon på sina forskningar hos den emigrerades slägtingar fick den glada underrättelsen att han ännu lefde och — vore ogift. Utan tvekan började hon korrespondera och erbjöd honom att förnya deras gamla löften och mannen, hvars kärlek ännu var lika brinnande till henne, som då han för femton år sedan af henne orättvist behandlades, antog med glädje tillbudet, helst han ej i mammons förlofvade land lär så alldeles skurit guld med täljknifvar, utan tvärtom.
Vid midsommartiden anlände den förre älskaren till sin hembyggd, der han mottogs af sin gamla fästmö med öppna armar och har af den förut muntre ynglingen blifvit en allvarlig medelålders man, på hvilken det syns att han pröfvat på många af detta lifvets vedervärdigheter. — Förlofningen tillkännagafs strax derpå och skall nu i höst beseglas med vigsel så snart mannen hinner få vissa formaliteter med sina legitimeringspapper klara. Det är att hoppas, att deras lyckas sol, som börjat stråla så sent, måtte lysa så mycket klarare i stället.
Södra Gotland, 28 Augusti.
Ur djurens lif. En landtman hada en drägtig ko ute på bete i en hage och då tiden för kalfoingen var inne hämtades djuret hem till gården utan att något ovanligt förmärktes. Omsider kom man dock på den tanken att kon möjligtvis hade framfördt sitt foster i hagen, hvarför denna grundligt genomsöktes, men utan resultat, någon kalf stod ej att finna. Men nu kom djurets ägare på den lyckliga idéen att åter utsläppa djuret i hagen för att såmedels få utrönt om verkligen någon kalfning ägt rum, ty då skulle naturligtvis kon genast begifva sig till platsen och söka sitt foster. Så länge det kloka djuret såg någon person i närheten gick hon helt lugnt ocu betade, men när de vaktande aflägsnat sig så långt att de voro osedda af »kossan», ilade hon genast i språngmarsch tilljen större grenhop, der hon med hornen upplyftade några lummiga grenar och se, der framkom genast en vacker: kalf som sprang till sin moder och började dia henne. Dotta kan man med skäl kalla ett prof på fintlighet och slughet hos ett djur!
Norra Gotland, 29 Augusti.
Strandfynd. Häromdagen hittades vid stranden utanför Vestöös i Hall några ilanddrifvna slipers, troligen efter någon kastad däckslast.
Eldsvåda timade häromdagen vid Ytings i Othem, der en manbygnad till grunden nedbrann. Orsaken till eldens uppkomst anses vara gnistor från skorstenen, som antände det murkna spåntaket Bygnaden var försäkrad för 700 och lösegendomen för 600 kronor.
Slåttern i Elinghems myr pågår med full fart då detta skrifves
Rågsådden har under denna och föregående vecka pågått och tyckes nu i det närmaste vara afslutad.
Vårsädesskörden inbergas nu af alla krafter under den rådande gynsamma väderleken.
På »myrarne», står kornet än på rot, öftverdådigt vackert nära nog manshögt.
Själfmord. Häromnatten gick förre hemmansägaren Engström vid Kyrkebys i Hangvar omkring 79-årig i gårdsbrunnen för att göra slut på sin tillvaro. Engström har på senare tiden visat sig något besynnerlig.
Rotfrukterna stå i allmänhet vackra häromkring, helst potatis, som blifvit gödslad med »släke».
Åter fosforförgiftning. Den i föregående nr omnämda hustrun från Stenkyrka har nu aflidit på grund af fosfor. Man hoppas, att en blifvande polisundersökning skall komma den på spåren, som förledt den unga 25-åriga hustrun till det felsteg, för hvilket hon så dyrt fått plikta.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Augusti 1895
N:r 133

