Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Hall socken ligger på norra delen av Gotland vid Kappelshamnsviken.
Gårdsnamn: Annexen, Gannarve, Hägvards, Medebys, Norrbys, Nors, Vesterbys, Västös.
En torplägenhet nader Vestöös I Hall fattade i onsdags vid 1-tiden eld jäst under det invånarne höllo middag. Elden varsnades dock ej förr än den så gripit omkring sig, att räddning af stugan. var omöjlig. Lösegendomen deremot bergadés. Bygnaden var lågt försäkrad i häradets brandstodsbolag. Orsaken till eldens uppkomst är okänd.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Juni 1891
N:r 86
Torsdagen den 16 April från kl. 10 f. m. låter Olivia Bingström vid Medebys i Hall i anseende till atflyttning från stället, genom frivillig auktion försälja sin ägande jordlägenhet om 3 3/4 tnld i full växtkraft varande åkerjord, afsöndrad från Medebys hemman på evärdelig tid, med derpå varande man- och ladugårdsbygnader och utsådt höstsäde, att genast få tillträdas.
Skulle icke köp komma till stånd, så komma jordarna att utbjudas i mindre lotier på arrende; tid och vilkor blifva före utropet tillkännagifna. Denna lägenhet är mest passande för en, som önskar idka fiske, emedan den är belägen alldeles nära sjön och särskildt fiskläge, och säljes på goda betalningsvilkor. Köparen skall vara beredd att ställa godkänd borgen, om så skulle erfordras, för köpesummans inbetalande.
Pröfnvingsrätt förbehålles, att antaga eller förkasta blifvande anbud. Lösegendom, såsom något guld och silfver, koppar och tenn, glas och porslin, väggar, bord, stolar, goffor, kistor, sängkläder och linne, ett smedstäd, d:o bälg, hammare och tänger, flera goda strömminggarn, flundrenät, anglar, tågvirke, 1 fiskbåt, 1 strandbod, 1 ladugårdshus af trä, ett par goda dragoxar, 2:ne mjölkkor, en arbetshäst, selar, arbetsvnnar, ett parti hafre och linser m. m. För lösa egendomen lemnas 3 månaders anstånd med betalningen åt endast fullt godkände inropare, andre betale kontant eller vid anfordran.
Hall den 8 April 1891.
Efter anmodan,
J. P. PETTERSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 April 1891
N:r 54
Norra häradsrätten.
För skogsåverkan hade landtbrukaren Per A. Stare, Borge i Lummelunda instämt hemmanslgaren L. P. Björkegren, Pajse i Martebo, Som Stare efter att hafva af Björkegren köpt 1/2 mantal Burge genom kontrakt åt B. upplåtit å den hemmanet tillhöriga s. k. Strandskogen afverkningsrätten under 2 år till all barrskog, som i genomskärning 1 fot från roten hölle minst 7 verktum samt upplyst blifvit att i omstämda strandskogen afverkade och af LR försålda träden växt å mark som vid laga skiftet i Lummelunda socken, hvilket tillträdts före kontraktets upprättande, tillagts berörda ägolott och att träden icke nnderstigit omförmälda mått, vid hvilket förhållande Björkegren haft att öfver dessa träd förfoga, ogillades Stares i denna del af målet förda talan. Men då Björkegren vidgått att han öfverskridit afverkningsrätten i så måtto att han låtit fälla undermåliga träd, dömdes han att böta 10 kr., att ersätta Stare med 81 kr. 50 öre samt att utgifva 20 kr. irättegångskostnader.
Hemfridsbrott. Då det lagligen ådsgalagts att båtsmannen Johan August Lundgren-Söderberg från Rute 24 Juni 1890 i Elisabet Alströms bostad slagit henne, så att blodvite uppstått, men det icke mot svarandens bestridande kan anses styrkt att svaranden med våld beredt sig tillträde till bostaden, dömdes han till en månads fängelse samt att utgifva för sveda och värk m. m. 85 kr. till målsäganden.
Frikänd blef husbonden Oskar Stenbom, Medebys i Hall, från anklagelsen att ha föröfvat våld mot f. husbonden Olof Bergström dersammastädes.
För oloflig Jagt dömdes arbetaren Hugo Pettersson, Grausne i Lokrume, att böta 30 kr. samt att till åklagaren utgifva 8 kr. 50 öre eller värdet af 7 rapphöns som han under Januari månad skjutit.
Edgång åledes hemmansägaren Gustat Andersson, Velinge i Rute, i ett mål der han var instämd för att med en hasselkäpp slagit sin häst flere slag i sidan, tills hästen hoppat öfver en gärdesgård.
— Att med ed fria sig ålades också skräddaren Sven August Hägg, Skrubbstomt, från beskyllningen att 20 Aug. 1890 ha tilldelat Hilda Maria Veetergren ett slag i ansigtet.
— Edgång ålades likaledes f. husbonden Tomas Blomberg, Kyrkebinge i Gothem samt hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gotbem i mål, der de voro inetämda för att på våren 1890 utlagt nät öfver hela Gothemsån.
— För samma erkända förseelse dömdes arbetaren Petter Boman, Gothewm, att böta 30 kr. och 40 kr. i rättegångskostnader.
Kärandenas ersättningsanspråk ogillades.
Södra häradsrätten.
För våld begånget mot hustrun, var af kronolänsman Eneman instämd husbonden Olof Bodin, Hemmor i När. Svaranden var ålagd edgång, men hade icke fullgjort häradsrättens åläggande att infinna sig hos sin själasörjare, hvarör han dömdes att utgifva försutet vite med 25 kronor. Med eden, som han var villig att gå, fick han uppskof till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet
Med ed friade sig hustru Kajsa Wessman, Skogs grund i Hejde, från att med en gärdsgårdsstör ha illa misshandlat målsägarens hustru Engel Hejdenbergs kor.
För djurplågeri var på angifvelse af fjerdingsmannen Vilhelm Vahlberg af kronolinsman Lindström instäimd landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Stämningen innehöll, att svaranden under hela denna vinter till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de med möda kunnat tvingas fram utan piskan samt dessutom behäftade med flere skafsår.
Svaranden bestred käromålet. Han förebragte vid rätten genom sitt ombud intyg från tvänne personer, Styrman och Svensson, att inga af hans hästar på längre tid varit selbrutna, att de alla befunnit sig vid godt hull, samt att han alltid visat sig öm mot sina kreatur. Målet uppsköts på åklagarens begäran för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.
För misshandel var instämd arbetaren Ferdinand Jakobsson och mjölnaren Axel Jönsson, båda från Burgsvik, af hvilka dock endast den förre anträffats med stämning, hvarför åklagaren afstod från sin ansvarstalan mot den senare.
Polisprotokollet öfver det förhör, som med Jakobsson och Jönsson hållits, innehöll, att arbetaren Johan Edlund kl. mellan 6 och 7 på qrvällen 5 sistlidns Februari kommit körande vägen framåt till Burgsvik, då ban i s. k. Kulbacken hejdats af ett skrålande sällsksp, som högljudt frågat, »hvilken djäfvul han vore.» Han hade ibland dem igenkänt Ferdinand Jakobsson, hvilken frågat Edlund, om han ville ta ett »ryggkast» med honom.
Ehuru vägen var smutsig, gick Edlund in derpå, steg af skjutsen ooh tog ett nappatag med Jakobsson. När han steg upp, hade skjutsen kört ifrån honom, hvariör han gick att söka upp den. Då råkar han åter på Ferdinand Jakobsson och Jönsson, af hvilka den förre, under utropet »här ha vi den förb-e Janne Edlundi» gifvit honom ett våldsamt slag under ena ögat. Då Edlund nu sagt, att detta skulle blifva ett dyrt slag, enär han ämnade anmäla honom för länsmannen, bjöd Jakobsson förlikning i öl och bränvin på gästgifvaregården. På vägen dit mötte de några personer och Jakobsson, som då antagligen ville visa sig duktig, sog åter omkull konom samt misshandlade honom ganska illa.
Jakobsson erkände att han slagit Edlund, men hade ej begagnat något tillhygge. Han hade visserligen sprungit efter Eåland med en sten, men icke kastat den. Att blodvite af misshandeln uppstått, kunde han hvarken medgilva eller bestrida.
Åklagaren anhöll om uppskof för vidare bevisning, hvilket beviljades till andre rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Ett hundmål. Landtbrukaren Reinhold Lindström, Lingvide i Hemse, bade ivstämt landtbrukaren Lars Duse, Davido i Rone och en hans statkarl Olof Nilsson med påstående att de dödat en käranden tillhörig präktig stöfvarehund. Dervid skulle ha tillgått så: Lindströms hund plägade ibland drifva på egen hand och dervid någon gång nedåt Rone myr. Lars Duse hade alltid varit förbittrad på hunden och yttrat att ban skulle döda densamma, Den 9 Februari hade hunden drifvit i Ronomyr, då Duse sagt till Nilsson att gå in efter en bössa och tre patroner för att »sbjuta den röde». Nilsson hade så gjort, hvarefter han gått fram till ett par andra statkarlar, som arbetade i myren, och sagt:
— Hörde ni hunden efter första skottet?
— Ja.
— Hörde ni honom efter andra då?
— Nej.
— Nå, den hunden drifver inte mer.
Dagen derpå hittades hunden död.
I en försvarsskrift medgaf sveranden, att ban varit förbittrad på hundev, som fritt fått drifva omkring och förstöra jagten, men han hade ej befordrat bonom till de sälla jagtmarkerna. Möjligen hade han yttrat att han önskade honom dit. Nilsson hade sannerligen, lika litet som han tänkt på att skjuta hunden, som han sagda dag hört drifva på myren. Ett skott hade Dase dock hört och framkastade den förmodan, att det möjligen kommit från hundens herre, hvilken följt honom, och måhända tagit miste på villebråd.
Skriften bestreds af käranden, hvilken nu åberopade som vittnen stationsinspektor V. Lönnleg, statkarlarne Gustaf Karsson och Karl Johansson, skomakaren Laugren och snickaren L. P. Cedergron. Af dessa jäfvades utaf svaranden de båda statkarlarne och när det npplyst blifvit att dessa voro af Duso lagstadde tjenare, godkändes jäfsanmärkningen af bäradsrätten.
Stationsinspektor Löanies hade hört Duse annandag jul vid Österlings i Stånga yttra, att ban antingen skulle skjata hunden eller förgifta honom. Vittnet, som jagat med hunden, intygade att djuret var utmärkt och värdt väl 150 kr.
Johan Laugren vittnade, att Duse aldrig kunnat tåla att någon hade en bra hund och ofta yttrat, att han skulle döda Lindströms stöfvare. När vittnet fått höra att hunden var död, begaf han sig till Rone myr, der hunden påträffades. Något hagelskott kunde ej upptäckas i kadavret, utan ansåg han att hunden dött genom slag, som han erhållit i hufvodet. Vittnet gick så jämte käranden till svaranden Nilsson, som först nekade att ha sett vare sig hund eller bössa, men hårdare ansatt, slotligen yttrat: »Ja, jag skjuter i myren så mycket jag vil. Äfven Duse hade nekat, men då Langren sagt att det fans vittven, hade han yttrat: »Ja, jag befalde drängen gå hem efter bössan och skjuta den röde, hvarmed jag menade räfven.
Samma vittnesmål afgafs äfven af Cedergren. Båda värderade bunden till 200 kr.
På kärandens anhållan och mot svarandene bestridande uppsköts målet till första rättegångsdagen af höstetingeta tredje sammanträde, då de båda ofvannämda statkarlarne vore fria från sin tjenst hos svaranden Duse.
Ett förskräckligt ärekränkningsmål. Petter Sandström Rofvide i Fröjel hade instäms Petter Eneqvist, Busarfve i Fröjel med yrkan om ansvar för ärekränkning. Svaranden ville ej ingå i svaromål enär ej i stämningen uppgifvite, hvari ärekränkningen bestått. Rätten ogillade. invändningen och tillät käranden att höra vittnen. Det var en hel rad:
Vessberg: Jo, se det var en fiskebod de skulle. sälja och Petter Sandström ropade på den. Men då slog Petter Enoeqvist så hastigt att Sandström inte hann att få sitt båd emellan, »Tack ska du ha för att jag fick boden», sa Sandström, — »Åh — sa Eneqvist — jag sliljer till hvem jag vill i dag du, och till den som betalar.» — »Du är just en opassande auktionist du» — sa Petter Sandström, — »Tig du och gå hem med dig din skojare» — sa Petter Ereqvist — »betala först hvad du är skyldig.» — »Jag är inte skyldig dig något, utan du mig» — sa Sandström, — »Såå, har jag inte klädt och födt både dig och dina barn, din lushund» — sa Eneqvist. »Och läns, dä sägd’en mä» — tillade vittnet.
Olof Bergsten: Jo, se det var en fiskebod de skulle sälja. . .
— Ja, det ha vi hört — sade domaren.
Vet ni något i saken? Hörde ni Eneqvist ge Sandström de vackra tillmälena?
— Nej, men jag hörde Sandströms son säga att Eneqvist inte fått någon lus af dem, inte.
— Vittnet vet således ingenting i sjelfva saken?
— Nej.
Petter Bergsten: Jo, se det var en strandbod som skulle säljas, och då . . .
— Hörde vittnet ordväxlingen?
— Nej.
Lars Pettersson: Jo, di skulle sälja en strandbod . . .
— Hörde vittnet Eneqvist yttra hvad käranden påstår:
— Jo, han sägda: I dag säljer ja te hvajm ja vill, näv vajt dän dä, dein skojare.
— Kunde yttrandet uppfattas allmänt af menigheten?
— Ja, dä kunde dä dä. Då hojrd’äs han talte haugt, dä gjordä han dä.
Ytterligare hördes Petter och Lars Pettersson, K. Löfqvist, J. Pettersson och O. Pettersson, hvilkas vittnesmål gingo ungefär i samma stil som de ofvannämdas.
Uppskof till nästa sammanträde.
För beskyllning att ha stullt gärdsel virke från svaranden bade A. F. Eklund Hejde, instämt Nils Nilsson, Forsa i HejdeKäromålet bestreds. Uppskof för bevisning till första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Med yrkan om skilnad i äktenskap på ett år hade Katarina Larsson, Visby, instämt sin man Olof Larsson, förr husbonde vid Davide i Rone, der makarne ännu äro skrifna.
Svaranden-matinen skulle gerna varit med om att medgifva äktenskapsskilnaden, men då en liknande ansökan från hans sida förut afslagits och sedan dess inga nya omständigheter inträdt, yrkade han att häradsrätten icke måtte upptaga käromålet till pröfning. Käranden erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen sf femte sammanträdet.
Följande utslag afkunnades:
— I målet Johan Bokström mot ekoakamren Karl Jakobsson angående våld, dömdes den sensre att med ed betyga att han icke lördagen 1 Mars 1890 å allmänna landsvägen genom Hemse socken tilldelat Bokström ett slag med en käpp. Med edgången lemnades åt svaranden uppskof till första rättegåogsdagen af sjette sammanträdet och hänvisades Jakobsson till själasörjaren.
— För bröllopsskjutning dömdes ynglingen Axel Allvin m. fl. från Vestergarn att böta hvar och en 5 kr.
— I målet mellan Jakob Larsson, Angust Svensson, Anders Andersson, Lars Petter Bökelund, Lars Nyman, Nils Jakobsson och Olof Pettersson, alla i Fröjel, kärande mot Per Rosendahl och Jakob Hederstedt Grymlings i Ejsta svarande med yrkande om ersättniog för det svarandena genom att vid sin ägande såg uppdämma vattnet skadat kärandenas kringliggande marker, dömdes svarandena, då de icke gittat styrka att de ägde uppdämningsrättighet utan ersättningsskyldighet, att utgifva af kärandena fordrade ersättningar till ett sammanlagdt belopp af 145 kronor samt att betala rättegångskostnaderna.
— I fiskerättsmålet mellan förre nämdemannen, Johan Engström, Stora Mafrids, Vestergarn kärande, och husbonden Gabriel Bolin m, fl. dömdes käranden berättigad att tillgodopjuta flskerätt för 1,475/11264 mantal af Stora Mafrids i likhet med öfriga delägare i bemmanets fiskevatten. Men enär klaganden icke styrkt att han 19 Sv 1890 af svarandena hindrats att idka fiske i ifrågavarande fiskevattev, samt omständigheten att han förvägrata del i den fångade fisken icke kan medföra ansvar, samt ;| styrkt värdet af den sålunda undanhållna fisken, ogillades denna del af käromålet. Svaranden har erlagt vad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Mars 1891
N:r 44
Tisdagen den 24 Mars från kl. 10 på dagen, låter kustroddaren Fromholt Hallström vid Snäckers i Hangvar medels frivillig auktion till den bögstbjudande försälja ett tunnland god jord på enärdelig tid, med derpå uppförda en i godt stånd varande manbygnad af trä, med nyligen pålagdt nytt papptak, inredd till två bonings rum med kök, ett ladugårdshus och källare, allt beläget i närheten af Kappelshamn. Lösegendom, såsom en schiffonier, en byrå, en kommod, väggklocka, spegel, en jernspis, 3:no kistor af ek, en säng, 2:oe soffor, bord och stolar, ep sädesbing, en svarfstol, en resvagn, dragkärra, kälkar, vråvgbäck, vänd- och spetsplogar, barf, tullfösa, kornvält, epadar och skyfflar, en arbetsesele, en dubbelbössa, jagtväska, en pels och andra mansgåvgkläder, en god mjölkko, som nyligen kalfvat m.
m. För lösegendomen lemnas endast fullt godkände inropate 3 månaders anstånd med betalniogen; men okände och mindre vederhäftige mot godkänd borgen eller kontant liqvid, innan varan får afhemtas.
För fastigheten blifva vilkoren tillkännagifva före utropet. Egaren förbehåller sig rättighet att antaga eller förkasta blifvande anbud.
Hall den 14 Mars 1891.
Efler anmodan,
J. P. PETTERSSON.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Mars 1891
N:r 44
på Gotlands landsbygd 31 December 1890: (Forts.)
Lärbro: födda 24, döda 17, inflyttade 79, utflyttade 106, vigda 3 par; minskning 20; folkmängd 1,273.
Hellvi: födda 14, döda 9, inflyttade 27, utflyttade 40, vigda 1 par; minskning 8; folkmängd 457.
Hörsne med Bara: födda 10, döda 9, inflyttade 33, utflyttade 28, vigda 10 par; ökning 6; folkmängd 372.
Klinte: födda 34, döda 32, inflyttade 128, utflyttade 109, vigda 3 par; ökning 20; folkmängd 1,199.
Fröjel: födda 6, döda 5, inflyttade 29, utflyttade 33; minskning 5; folkmängd 589.
Burs: födda 14, döda 13, inflyttade 38, utflyttade 55, vigda 10 par; minskning 16; folkmängd 820.
Stånga: födda 16, döda 11, inflyttade 37, utflyttade 45, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 655.
Dalhem: födda 5, döda 9, inflyttade 38, utflyttade 45, vigda 6 par; minskning 11; folkmängd 492.
Ganthem: födda 9, döda 5, inflyttade 13, utflyttade 12, vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 288.
Halla: födda 2, död 1, inflyttade 18, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 211.
Stenkyrka: födda 13, döda 20, inflyttade 0 utflyttade 28; minskning 1; folkmängd Tingstäde: födda 9, döda 6, inflyttade 44, utflyttade 48; minskning 1; folkmängd 499.
Ejsta: födda 9, döda 4, inflyttade 39, utflyttade 48, vigda 2 par; minskning 4; folkmängd 611.
Sproge: födda 6, döda 3, inflyttade 12, utflyttade 7, vigda 1 par; ökning 8; folkmängd 366.
Martebo: födda 8, döda 2, inflyttade 41, utflyttade 38, vigda 2 par; ökning 9; folkmängd 307.
Lummelunda: födda 9, döda 3, inflyttade 36, utflyttade 44, vigda 1 par; minskning 2; folkmängd 887.
Hejde: födda 12, döda 7, inflyttade 34, utflyttade 58, vigda 9 par; minskning 19; folkmängd 615.
Väte: födda 8, döda 5, inflyttade 28, utflyttade 32; vigda 3 par; minskning 1; folkmängd 578.
Fårö: födda 23 (8 m. 15 qv.), döda 18 (10 m. 8 qv.), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 37 (21 m. 16 qv.), vigda 9 par; ökning 1; folkmängd 1,175 (560 m. 615 qv.).
Hangvar: födda 21 (7 m. 14 qv.), döda 22 (9 m. 13 qv.), inflyttade 53 (26 m. 27 qv.), utflyttade 55 (25 m. 30 qv.); minskning 3; folkmängd 915.
Hall: födda 2, döda 5, inflyttade 20, utflyttade 34; minskning 17; folkmängd 241.
Öja: födda 18 (8 m. 10 qv.), döda 12 (5 m. 7 qv.), ioflyttade 39 (21 m, 18 qv.), utflyttade 40 (17 m. 23 qv.), vigda 3 par; ökning 5; folkmängd 875 (402 m. 473 qv.).
Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 4 (2 m. 2 qv.), utflyttade 13 (6 m. 7 qv.); minskning 12; folkmängd 332 (155 m. 177 qv.).
Levide: födda 7 (8 m. 4 qv.), döda 7 4) m. 3 qv.), inflyttade 26 (11 m. 15 qv.), utflyttade 38 (20 m. 18 qv.), vigda 3 par; minskning 12; folkmängd 562.
Gerum: födda 1 m., döda 2 m., inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 29 (14 m. 15 qv.), vigda 2 par; minskning 13; folkmängd 169.
Hejnum: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), ioflyttade 24 (14 m. 10 qv.), ut: flyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 1.par; ökning 6: folkmängd 312 (151 m, 161 qv.).
Bäl: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 (1 m, 2 qv,), inflyttade 22 (10 m. 12 qv.), utflyttade 24 (9 m. 15 qv.), vigda 1 par; ökning 0; folkmängd 203 (95 m. 108 qv.) Vall: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 22 (14 m. 8 qv.) utflyttade 26 (17 m. 9 qv.), vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 290 (134 m. 166 qv.).
Hogrän: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), ioflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 318 (147 m. 171 qv.) Barlingbo: födda 8 (5 m, 3 qv.), döda 9 (6 m. 3 qv.), inflyttade 56 (26 m. 30 qv.), utflyttade 66 (29 m. 37 qv.), vigda 2 par; minskning 11: folkmängd 315.
Ekeby: födda 5 (3 m. 2 qv.) döda 1 (qv), inflyttade 14 (10 m. 4 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 17; folkmängd 268.
Källunge: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 29 (16 m, 13 qv.), vigda 2 par; ökning 4; folkmängd 245 (123 m. 122 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 2 dag.
Vallstena: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), inflyttade 15 (8 m. 7 qv.), utflyttade 27 (15 m, 12 qv.), vigda 6 par; minskning 9; folkmängd 352 (165 m. 187 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 18 d.
Veskinde: födda 12 (8 m. 4 qv.), döda 7 (5 m. 2 qv.), inflyttade 55 (25 m. 30 qv.), utflyttade 45 (25 m. 20 qv.); ökning 15; folkmängd 554 (250 m. 304 qv.).
Bro: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 28 (14 m. 14 qv.), utflyttade 27 (13 m. 14 qv.); minskning 2; folkmängd 273 (134 m. 139 qv.).
Hablingbo: födda 6 (4 m. 2 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 24 (15 m. 9 qv.), utflyttade 21 (10 m. 11 qv.), vigda 4 par; ökning 1; folkmängd 647 (312 m. 335 qv.).
Silte: tödda 6 (4 m, 2 qv.), döda 6 (5 m. 1 qv.), inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 7 (3 m. 4 qv.), vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 365 (185 m. 180 qv.).
Stenkumla: födda 12, döda 5, inflyttade 37, utflyttade 61, vigda 2 par; minskning 17; folkmängd 467.
Träkumla: födda 5, död 1, inflyttade 21; utflyttade 29, vigda 1 par; minskning 4; folkmängd 221.
Vesterhejde: födda 8, döda 7, inflyttade 65, utflyttade 65, vigda 3 par; ökning 1; folkmängd 467.
Vänge: födda 13, döda 6, inflyttade 21, utflyttade 49, vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 568 (276 m. 292 qv.).
Buttle: födda 6, döda 3, ioflyttade 17, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 362 (168 m. 194 qv,).
Guldrupe: födda 4, döda 0, inflyttade 15, utflyttade 8, vigda O par; ökning 11; folkmängd 283 (130 m. 153 qv.).
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Januari 1891
N:r 3
Norra häradsrätten.
För hemfridsbrott och våld var efter anmälan af pigan Elisabet Ahlström af åklagaren instämd båtsmannen Johan August Lindgren Söderberg och f. artilleristen Johan Fredriksson, båda från Rute. Åklagaren frånträdde sin talan mot Fredriksson, men Söderberg ålades att med ed betyga, att han icke 24 Jani 1890 i målsägandens hemvist slagit henne i ansigtet så att blodvite uppkommit.
För ärekränkning hade hemmansägaren Johan Sundahl på St. Velingei Butle instämt hemmansägaren Gustaf Andersson derstädes. Kärandens påståenden ogillades såsom obestyrkta.
För barnuppfostringsbidrag hade pigan Lina Engström, Rute, instämt husbondesonen Herman Olsson från Gerungs i samma socken. Käromålet ogillades.
För misshandel hade åklagaren instämt arbetskarlen Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Svaranden ålades med ed betyga, att han icke 13 Juli 1890 å allmän väg inom Hörsne socken med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jacobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit.
25 kronor årligen, tills barnet fyllt 15 år, ålades husbondesonen Johan Norrby från Hagvards i Hall betala till ogifta Malvina Andersson, Åby i Bro, för ett deras gemensamma barn, födt 1 Nov. 1886.
För försummad väghållning hade åklaga ren instämt hemmansägarne Johan Pettersson, Tystebols, O. Hellenberg, och Johan Pettersson, Broungs, Fr. Kassel, Ringvide, Salomon Bäckström, Östergårda, K. Lutteman, Helge, K. Lindgren, Liknatte, Axel Lindgren, Arve och Jakob Pettersson, Grausne, alla i Stenkyrka,
Som de erkänt, att de innevarande höst försummat, attå tid som blifvit af länsstyrelsen bestämd, grusa åliggande vägstycken, dömdes de att hvar för sig böta 1 kr. 50 öre.
Södra häradsrätten.
I målet mellan handlanden A. D. Ahlberg kärande, och fru Mathilda Berger svarande, angående ansvar för det svaranden å Visborgs slätt afhändt kärandens minderåriga son en låda karameller, dömdes fru Berger att härför böta 5 kr. samt att ersätta kärandens rättegångskostnader med 30 kronor.
För grustagning för nära allmän väg dömdes Karl Lindberg, Frixarfve i Rone, och Petter Jakobsson, Uggårda, att böta hvardera 50 kronor.
Drängen Olof Herman Svensson hade instämt Alfred Bäckström, Tofta, med yrkande om utbekommande af tjenstelön och ersättning för det han sistlidne Augusti blifvit ur tjensten afvisad, hvarjämte den senare genstämt för att återbekomma städja m. m, samt yrkat ansvar å Svensson för olofligt afvikande ur tjensten. Svensson dömdes att återbära städja och lön samt att böta 20 kronor.
Angående ansvar och skadestånd för tillkastning af ett afloppsdike, ledande öfver kärandens åkrar, hade fanjunkaren Karl Karlsson, Bosarfve i Lye, instämt Anders Rondahl dersammastädes. Parterna hänvisades att förrätta laga syn på stället.
Till boskilnad har häradsrätten dömt mellan fru Karolina Bokström och hennes i konkurs försatte man f. handl. Johan Bokström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1891
N:r 1
Visby rådhusrätt. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med skrädderiarbetaren Karl Petter Hammarström, född 1845 på Fårö, hvilken, såsom vi omtalat, stulit ett till 16 kr. 50 öre värderadt ur med kedja från skrädderiarbetaren Vilhelm Johansson, anstäld hos skräddare A. H. Enquist, Den tilltalade, som var döfstum, erkände genom konstapel Ahlqvist som tolk att han begått Spare för att skafla sig reskassa till Sundsvall, der han vid ett par tillfällen arbetat en lävgre tid. Han bade aldrig förut varit för brott straffad.
I afvaktan på hitkomst af prestbetyg för den tilltalade från Sundsvall, der han är skrifvev, uppsköts ransakningen.
Norra häradsrätten.
Ransakning hölls likaledes i dag med husbonden Oskar Stenbom,| Medebys i Hall, hvilken enligt angifvelse skulle ha illa misshandlat samma ställle boende f. hemmansägaren Olof Bingström.
Polisrapporten förmälde: Den 30 Oktober hade Stenboms kor kommit in på en Bingström tillhörig åker, Bingström hade vil tilfället varit nero vid en släkedya. Då han bemkom, förehöll han Stenbom, som just höll på att drifva bort sina kor, att bättre taga vara på siva kräk, dervid Stenbom slagit honom i hufvudet med en gren. Han hade dock parerat med handen. Sedan hade Stenbom och husbondesonen Arvid Karlsson följt efter Bingström ut på åkern, samt genom att st cka störar i hjulen sökt stanna vagnen. Derpå hade Stenbom stött Bingström för bröstet och underlifvet med en stör samt sedan, då Bingström och Stenbom råkat ihop, fått Bingström under sig och dervid SE gånger stött honom med knäna i underlitvet.
Dr Holmén på Slite hade 4 Nov. besigtigat Bingström, som allt feian väldet legat mycket sjuk, och dervid funnit B. lida af inklämdt venstersidigt ljumskbråck, så svårt att, derest ej snarllg, radikal operation vidtogs, det samma komme att blifva till största men för Bingström.
Stenbom nekade emellertid för att ha våldfört sig mot Bingsiröm. Under det Stenbom var i färd med att drifva hem sina kor, hade Bingström kommit till och dervid utropat: Hvad är pi för fä till folk, som släpper ut era kräk midt i vintern, då ni vet, att tunen är nerel. Och vid derpå uppkommen ordväxling, derunder Bingströms hustru påstått att Stenbom vetat af att korna kommit in på deras åker, hade Bingström tagit sin på lasset liggande dynggrepe och slagit Stenbom öfver handen samt måttat ett nytt slag. Stenbom hade då gifvit Bingström en spark, som han antog träffat i magen, hvarpå han gått sin väg. Något vidare hade han ej haft att göra med Bingström. På åklagaren; fråga, om ej Stenboms näsa hade märke efter Bingströms naglar från handgemänget, genmälde Scenbom, att de skråmor han haft på besagda kroppsdel härledde sig från en gris, som under slagtens dödsångest behandlat honom mindre varsamt. Dr Holmén hade emellertid intygat att ekråmorna antagligast härrörde från menniskonaglar.
Som vittnen hördes hustra Maria Karlsson och Arvid Karlsson, hvilka icke hade sig något annat bekant, än att de från sitt fönster iakttagit att Bingström slagit till Scenbom, Åklagarens anhållan att Arvid Karlsson måtte hänvisas till själasörjaren, biföll icke rätten.
Åklagaren anmälde, att Bingström, hvilken allt sedan våldet varit sängliggande inforslats till Visby lasarett, der läkaren förklarat, att Bingström ej lede af bråck, utan af en blodsvullnad, som så småningom komme att lägga sig. Emellertid var Bingström fortfarande så sjuk, att han ej i dag kunnat inställa sig.
Häradsrätten biföll åklagarens anhållaan om uppskof samt utsatte målet att åter förekomma första rättegångsdagen af andra sammanträdet under iostuudande ting, Häktade Stenbom försattes på fri fot, men ålades inställelse vid målets nästa behandling.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1890
N:r 201
Norra Gotland, 10 Dec.
Öfvervåld. För några dagar sedan timade här en hemsk tilldragelse, i det att sjuttiofemårige arbetaren Olof Bingström, Grönbjergs i Hall socken, under det han var sysselsatt med körslor af spillning till sina ägor, blef under vägen öfvertallen och så illa slagen samt grymt misshandlad af en illasinnad person, att föga hopp fiunes om Bingströms vederfående. Genom hårda slag med en käpp jämte sparkning blef den öfvertallnes maghiuna spräckt, så att inelfvorna gått ur sitt naturliga läge. Läkare efterskickades genast och mannen måste forslas på lasarettet. Våldsverkaren är af kronolänsman Smedberg införpassad till länsfängelset för att undergå ransakning. Det tyckes som att våldsverkaren ej vore ensam om gerningen, då han förmått ur åkdonet kasta Bingström, som är en grof och medelstor man.
Hangvar 9 Dec.
I dag har årets 3:dje ordinarie kyrkostämma hållits, då debiterings- och uppbördslängden granskades, men som denna langd blitvit upprättad efter en fyrktålslängd, som blifvit ar kommunalnämden upprättad på sådant sätt att största delen af »annan fastighet» blifvit uppförd i fyrktal efter »jordbruksfastighet utan mantal», kunde icke stämman godkänna uppbördslängden, utan återförvisade den till kommunalnämden med förpliktelse att inom 8 dagar hafva upprättat nya fyrktaels-,debiteringsoch uppbördslängder i enlighet med vederbörliga taxeringslangder. Denna oriktiga utdebitering af kommunalutskylderna för dem, som äga bygd och en liten jordbit, bar fortgått i flera år i Hangvar. Upptäckten skedde genom ordföranden i kommunalstämman, som kom att genomgå längderna före kyrkostämmans hållande.
Nya val af såväl kyrkoråds- som skolrådsledamöter ägde rum, dervid folkskolläraren Lyth blef invald till skolrådsledamot.
Södra Gotland, 9 December.
Till de s. k. udantagens historia. Ett färskt exempel på egendomliga »undantag» kan Eder brefskrifvare omtala från sin hemtrakt, der en tämligen väl skuldsatt hemmansägare för omkring tre månader sedan öfverlät hela affären, både gård och skuld, till ett af sina barn emot undantagsförbehåll naturligtvis. För att kunna rangera »gåfvoaffärer» har den nye husbonden nödgats upptaga ett större lån under det »undantagsmannen» samtidigt utlånade en efter omständigheterna ganska respektabel summa till annan person.
Varnartiga skolbarn kan en socken härstädes, sorgligt nog, uppvisa. Ej nog dermed att de under lärotimmarne egna föga eller ingen uppmärksamhet åt undervisningen, de bruka ock derunder roa sig med åtskilliga mera elakartade skälmstycken. Så t. ex. när läraren vänder ryggen åt dem, passar en slyngel till pojke på och insticker en massa knappnålar i den förres kläder, så att de skola intränga i kroppen när denne sätter sig. Vid deras vandring till och från skolan utföras äfven åtskilliga upptåg, och skulle händelsevis någon äldre person, som fått syn på dem under deras uppförande, förebrå dem något eller varrta dem, hörer det ej till ovanligheterna att få ett sådant svar, som t. ex. »Vet hut», »Håll mun din t-am» m. m.
En dag i förra veckan saknade en i närheten af skolhuset boende ensam gumma plötsligt en del af sina höns, hon letade allestädes, men förgäfves, de voro borta. Ett par dagar efteråt fick gumman händelsevis af en närboende granne höra att en skolpojke i hemmet yttrat att de ifrågavarande hönsen voro instängda uti ett obebodt hus ett stycke från gummans bostad, hvarför gumman begaf sig dit och påträffade äfven verkligen der de saknade fåglarne, nära nog utsvultna. Enligt vunna upplysningar hade några pojkar från skolan plockat bort några stenar under husets tröskel medan gumman var borta och lockat ut hönsen, som de sedermera motat in i det obebodda huset och så tillstängt dörren, lemnande de värnlösa djuren åt sitt öde. Skolrådets varningar och förmaningar, äfvensom lärarens tillrättavisningar tyckas ej finna väg till de hårdnackade barnens hjertan.
Diverse sjöfynd, bestående af plank och brädstumpar, stäf m. m. ha på sista tiden påträffats utefter kusterna i smärre partier. Åntagligtvis härröra dessa trävaror från däckslasten å något fartyg, som under deu hårda nordvestliga snostormen sistl, 25 Nov. förlorat densawma. Ryktesvis har jag spott att en båt, af obekant konstruktion, har hittats på vestkusten för kort tid sedan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 December 1890
N:r 193
11 Dec. från kl. 10 f.m. låte handl. Westberg, Kappelshamn, å frivillig auktion till den högst bjudande försälja ett par goda skogshästar, nu inkommen tetsill, linblånader, hv. och sv. ull, korngryn, hvetemjöl, diverse yllevaror, goda kokärter m. m. m. m.
Godkände inropare erhålla 3 månaders betalningsanstånd.
Hall den 6 Dec. 1890.
J. P. PETTERSSON.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 December 1890
N:r 191
Sundre, 2 December.
Olyckshändelser. En bondhustru från trakten, gom häromsistens körde ett par oxar, hvilka kommo i sken så att vagnen stjelpte, skadade sig dervid så illa att hon nästan jämt måste ligga och kan blott med yttersta svårighet, stödd på en käpp eller krycka, flytta sig på stugugolfvet. — Under det en ung bondeson från en grannsocken var behjelplig med smidesarbete, råkade han att brännva sig mycket illa på ett glödgadt jern, eller rättare en jernstång, å bakre delen af kroppen, så att han allt sedan händelsen, som timade för ett par, tre veckor sedan, för det mesta har fått ligga och vårdas af läkekuunig person.
Apropå olyckor, så var äfven en bonde i förra veckan här i socken utsatt för ett ganska botande tillbud i det han under malning råkade falla hufvudstupa från öfre botten i en större väderqvarn och ned på golfvet. Lyckligtvis hamnade mannen under det hastiga fallet på några fyllda spannmålssäckar, hvadan han slapp undan med några lättare krämpor.
Till fots i smörjan en och en half mil gick häromdagen en ung, grälsjuk hustru, under det mannen samtidigt med häst och åkdon färdades samma väg, både fram och åter. Till följd af en uppkommen huslig tvist föredrog gumman alltså att använda egna — apostlahästar en så lång väg i det värsta väglag, medan mannen så förnöjd kuskade lätt och behändigt förbi sin halsstarriga äkta hälft.
Från sjön. I måndags qväll i förra veckan inkom en tremastad ångare — synbarligen lastad — till avkars på vestra kusten här utanför. Påföljande onsdag, sedan det värsta ovädret och stormen bedarrat vågot, afgick ångaren åter med VNV kurs.
Rone, 3 Dec.
Tillbud till eldsvåda yppade sig i natt vid Jakers i Rone. Då en dräng skulle släcka en öfver en säng hängande gaslampa, exploderade denna, hvarvid elden fattade i några under taket befintliga fisknät, hvilka nedföllo i sängen och antände sängkläderna. I sängen sofvande personer hunno nätt och jämt rädda sig. Husets gamlefar blef något skadad i ansigtet, och en hund vardt qväfd under släckningen. För öfrigt förderfvade elden lyckligtvis endast en del sängkläder och några fisknät, hvilka lära varit försäkrade. Ronehamns sprutor anlände genast till brandstället genom skogen, men behöfde ej anlitas.
Hall, 8 Dec.
Hall församling har för icke länge sedan fått röna sannfärdigheten af det bekanta ordspråket: »Gammal kärlek rostar ej». Till dess kyrkokassa har näml. såsom gåfva skickats 20 kr. Från hvem gåfvan kommit vet man ej med säkerhot, men antager på ganska goda skäl, att dess afsändare är ingen annan än en i Hall församling allmänt omtyckt och för omkring trettiofem år sedan till Amerika afrest person, dess dåvarande folkskollärare, O. N. Alander, bördig från Alands i Sanda, Detta antagande synes äga så mycket större sannolikhet för sig som den ifrågavarande gåfvans afsändare under brefvet, skrifvit initialerna O. N. A. Församlingsborna, bedja genom tidningen få frambära till gåfvans afsändare, hvem den ock vara må, sitt varma tack.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 December 1890
N:r 188