har i dag högtidligen afslutats.
Föreståndarinnan påpekade dervid nyttan af de vid läroverket anordnade auskultantkurserna, för hvilkas studieplan hon redogjorde. Vidare meddelades, att samtliga skolans lärjungar erhållit högsta betyg i såväl flit som uppförande.
Från kl. 1 till 2 flyttades 11 af 13 lärjungar, från 2 kl. till 3 kl. samtliga 9 från 3 kl. till 4 kl. 10 af 12, från 4 kl. till 5 kl. 10 af 12, från 5 kl. till 6 kl. 19 af 25 och från 6 kl. till 7 kl. 10 af 11.
Sedan biskop von Schéele utdelat betygen till de afgående eleverna samt egnat dem några hjärtliga ord, sjöngs en psalm, hvarpå biskopen höll det egentliga afslutningstalet.
Detta föregicks af en liten inledning, som strängt taget icke hörde till det sedan utvecklade ämnet.
Biskopen började med att omnämna att någon person taget sig friheten att offentligen rikta en uppmaning till den det vederbör att något hastigare bringa skolafslutningarna till ända. Han förstod mycket väl att man med detta syftat åt honom, men han hade icke lust att följa uppmaningen. Ingenting vere nämligen mera skadligt än att låta en form förblifva tom; det vore en plikt att söka fylla den och det var detta han åsyftade med sina afslutningstal. En skolafslutning vore af mycket stor betydelse för ungdomen, hvilken liksom läroverket hade rätt att röna den uppmuntran och uppmärksamhet, som ligger i hållandet af ett afslutningstal.
Alltså ämnade han, trots den inlagda gensagan, äfven i dag på sedvanligt sätt tala till ungdomen och hade i sådant syfte till ämne valt:
»Hvilken är den verld, till hvilken en skola sådan som denna lemnar tillträde».
Huru talaren sedan utvecklade detta sitt ämne, hindrade oss den långt framskridna tiden och den nästan kväfvande hettan i den trånga samlingssalen att följa.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Juni 1895
N:r 88