hade i går afton ordinarie årssammanträde, som ej var synnerligen talrikt besökt. Sedan ordföranden förklarat sammanträdet öppnadt, föredrog sekreteraren sin årsberättelse, ur hvilken vi här nedan anföra följande:
Det på senare åren allt mer och mer minskade intresset för gillets täflingsskjutningar, hvars orsak helt naturligt ligger i den omständigheten, att gillet, numera helt öch hållet inskränkt till sina egna små tillgångar, icke kan utdela några penningpris, utan endast utmärkelsetecken, tyder på, att gillets verk: samhet för ekjutskicklighetens främjande kommer, åtminstone tillsvidare, att bli af ringa betydelse. Det är derför af vigt, att dess krafter så mycket som möjligt riktas på den audra grenen af dess verksamhet, nämligen jagtvården, som under närvarande förkållauden måste blifva det egentliga fältet för gillets arbetskraft. Denna uppfattning har väl och på senare tiden blifvit allt mer och mer gällande inom gillet, hvars betydelse i afseende på jagtvården äfven af länets lavdsting behjertats, då detta till gillets förvaltning lemnat de medel, som anslagits till rofdjurspremier, och uppdragit åt dötsamma att bestämma beloppet af skottpenning för de olika rofdjursärterna, och det är väl att hoppas, att landstinget äfven framdeles kommer att under gillets förvaltning ställa dessa medel, då landstinget derigenom kan vinna säkerhet, att de anvätldas på ett sätt, som bäst motsvarar det ändamål, för hvilket de äro afsedda, efter som gillet väl bland sina medlemmar bör kunna räkna de personer inom länet, hvilka äro mest kompetenta att bedöma, hvad som för jagtens vård och skydd härstädes är ändamålsenligast.
Under årets lopp hafva af landstingsmedel utbetalts följande premier:
Då ett öfverskott af ifrågavarande medel för närvarande finnes, har styrelsen ansett sig böra föreslå gillet, att under innevarande år skottpenning för räf höjes från 2:50 till 3 kronor, för säl från 2 kr, till 3 kronor, och för kråka från 6 till 10 öre. — Mot nyttan och behofvet af premie för säl har från ett och annat håll invändningar blifvit gjorda, Det kan visserligen icke nekas, att de ansträngningar, som göras inom ett mindre område som Gotland för minskardet af tillgången å detta rofdjur, synas i det hela taget vara tämligen litet verksamma, men med hänsyn till den stora skada, som sälen gör på fisket och hvilken skada här inom länet kan, lågt beräknad, uppskattas till 10,000 kronor årligen, torde de uppoffringar, som blifvit gjorda i detta hänseende ingalunda kunna anses såsom börtkastade, och detta så mycket mindre som inom andra län, der hafsfisket är af någon betydelse, man sannolikt inom den närmaste framtiden kommer att följa vårt föredöme.Åt 42 personer har för omsorgsfull värd af rapphönsen under sistlidna svåra vinter utbetalts ett belopp af tillsammans 139: 60 kronor af de medel, som gillet för dylikt ändamål anslagit; och är det glädjande att kunna meddela, det dessa uppoffringar från gillets sida ingalunda varit fruktlösa; först och främst i det afseendet, att iätresset för vården af detta villebråd blifvit mer lifaktigt och allmänt, än hvad förut varit förhållandet, och vidare att på de trakter, der man vårdat sig om rapphönsen, tillräcklig stam funnits kvar för att under hösten tillåta jagt.
Gillets kassa visar enligt räkenskaperna följande ställning:
Rörande årets villebrådstillgång kan sägas, att den å hare varit tämligen ringa, å gräsand, beckasin och morkulla medelmåttig; å orre i allmänhet under medelmåttan; å rapphöns god på de trakter, der man under vintern skyddat och vårdat dem, men för öfrigt mycket ringa; å ejder rätt god. I fråga om öfrigt jagtbart vildt må anmärkas, att brockfogeln, som under flere föregående år förekommit mycket sparsamt, sistlidne höst uppträdde i rätt betydliga flockar, men att svärtan numera |i så betänklig grad aftagit att hon inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att tillhöra de mera sällan förekommande fågelarterna vid våra stränder, hvartill skälet hufvudsakligen torde ligga i det hejdlösa skjutandet på vettar, hvilket under hela fortplantningstiden skoningslöst bedrifves öfverallt kring våra kuster.
Såsom skyttemästare för året och berättigad att erhålla von Hohenhausens minnespris förklarades fanjunkare A. Pettersson.
Vidare föredrogs revisionsberättelsen, och gedan med anledning af densamnia å den gillets tillhöriga Skyttepaviljongens bokförda värde afskrifvits 250 kronor, så att detsamma blef 750 kr., beviljades ansvarsfribet för 1893.
Företogos val för nästa treårsperiod.
Till ordförande omvaldes jägmästare J. O. Sylvan, till vies ordf. laödssekreterare Hambræus, till sekreterare doktor L. Kolmodin, till skattmästare kamrer Ber genstjerna och till rustmästare kapten H. Lindström satt till öfrige styrelseledamöter sgodsägare Vöhler, löjtnant Engström, dr. O. Klintberg, handl. Schenbolm och fanjunkare J. Visselgren. Revisorer blefvo landtvruksingeniör Sylvan och litteratör Veström, med kaptén Sellergren till ersättare.
Godkändes den af styrelsen föreslagna, ofvannämda förhöjningen af vita rofdjurspremier.
Beslöts, att under året eadast två täfliogsskjutningar skulle anordnas.
Anslogos.50 kronor reservationsvis till belöningar för rapphönsvård och angifvelse af olaga jagt.
Till länsestyrélsen beslöt gillet göra homställan om främställviog till landstinget om ett anslog för 3 år af 1,300 kr. årligen till rofdjärspremier.
Löjtnant Engström gjorde till gillet en framställning om, huruvida gillet ej skulle kunna på något sätt söka bidraga till att äfven i Sveriges kustlandskap premier för dödande af säl anslogos, då ju kuten vore »ett internationelt djur», och det vore föga verksamt att endast här söka utrota honom.
Doktor Kolmodin genmälte härpå, att antagligen äfven på fastlandet komme att anslås premier för dödande af säl, åtminstone hade fiskeriinspektören gjort förfrågningar om hurd här med denna angelägenbet vore stäldt.
På förslag af jägmästare Sylvan beslöt gillet att till fiskeriinspektoren göra en framställning i syfte att framhäfva betydelsen af att sälpremier ansloges äfven på fastlandet.
Bragtes ock på tal, huruvida ej ett kraftigare utrotande af sälen skulle kurpa åstadkommas genom förgiftning. Ehuru detta sätt hade försökts, ansågs detsamma emellertid alltför osäkert och alltför farligt för att kunna förordas. Bättre vore då att använda s. k. slagnät.
I gillet invaldes landtbrukaren G. A. Lindström, Lauters å Fårö, och redaktör E. Eggertz.
Efter förhandlingarnas slut vidtog ett under några timmar fortgående angenämt samkväm, hvarunder på öfligt högtidligt sätt skålar föreslogos för gillet, dess ordförande och embetsmän.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Januari 1894
N:r 14