i går afton vid Mellangatan hade till kl. 8 lockat en fulltalig publik, så falltalig som det härför afsedda logerummet i möjligaste mån kunde rymma. Efter några inledande musiknummer och sedan hr Berggren helsat de närvarande välkomna, bestegs talarstolen af litteratör Sandberg. Hr S. hade till uppläsning valt en för den större delen af publiken syanerligen lämplig dikt af den franske förf. Frangois Coppée: Smedernas atrejk. Den i arbetarens sträfsamma och ofta tunga kamp för lifvet föga invigde fick här i gripande ord höra skildras en gammal, till strejk tvungen arbetares hårda lott; fick lära sig inga, att under ett hårdt och ofta våldsamt yttre äfven kan klappa ett hjerta — och dertill ett varmt och ädelt sådant.
Det vackraste i den franska författarens dikt var onekligen slutet då gubben efter att ha slagit ihjäl den hånande strejkledaren bland mängden insamlar penniagar till förmån för sin hustru och sina små barn och derefter sjelfmant öfverlemnar sig i polisens händer. — Härpå följde ånyo ett par musiknummer, så ett längre, i religiös anda gående föredrag af hr S. Norrby, åter några musikstycken, hvarefter samkvämet afslutades med afsjongandet af en psalm.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Januari 1894
N:r 13