är nu ett minne blott. De tre helgdagarna ha förflutit lugnt och stilla; föga nordisk julvinterstämning ha de emellertid haft att bjuda på. Termometern har hållit sig flere grader öfver fryspunkten och regnslask har himlen gifvit oss i stället för den hvita snön.
Julaftonen hade under förmiddagen öfver sig fullkomlig helgdagsstämning, men mot aftonen tändes ljusen ide flesta af våra butiker och en liflig kommers fortgick under några timmar.
Så kom juldagsmorgon, blid och stilla. Då man vandrade till ottan i tidig timma dallrade det klara månskenet ännu öfver naturen, Många voro de, som ej fingo plats i det upplysta templet utan måste återvända hem. En och annan tog sig i stället en promenad. Den, som styrde sina steg nedåt stranden, ångrade sig säkert icke. Hafvet krusades knapt af en vindfläkt, der det låg belyst af månens silfverskir, underbart vackert, skänkande en stämning af frid och hviskande åt den, som förstod att lyssna, en julmorgonspredikan, skönare än någon af menniskotunga uttalad.
Under juldagens högmässogudstjenst i domkyrkan utfördes från orgelläktaren vacker sång.
I går annandagen samma gråväder. På middagen slog vinden om från söder till norr och det började svepa litet kallt. I natt ha några snökorn fallit. Termometern står dock ännu öfver fryspunkten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 December 1893
N:r 201