på Göteborgsutställvingen skrifver G.H.T.:
Ytterligheterna beröra gerna hvarandra på utställningar. Skäfven bär. Större kontraster än de grofva jättehästarne och de pygméer inom hästslägtet, som hitsändts från Öland och Gotland, kunna knappast framdragas.
Från Klintebys på Gotland bar hr W. Wöhler hitsändt en hel hjord små russ, som de gotländska uvghästarne kallas.
Dessa ponies vistas på Gotland ute i skog och mark året om. Endast om vintern någon gång skulle bli mer än vanligt snörik, pläga de komma fram till gårdarne. De voro förr talrikare än nu och shldes af bönderna för en spottstyfver.
Genom skiften och odlingar är deras antal förminskadt, och redan för 15—20 år sedan umgicks man med tanken på att anlägga ett ponystuteri för att bevara rasen för undergång samt att derjämte genom införande af en ponyhingst från de syriska bergstrakterna försöka förädla den för handen varande typen och sålnnda göra russen mera begärlig i den europeiska marknaden. Hr Woöbler har realiserat denna tanke. De af honom ut stälda små russen äro icke af ren gotländsk ras, som är betydligt långraggig med lurfvig man och svans, utan en korsningsprodukt efter en importerad orientalpovyhingst, hvilkens ioflytande på afkomman också visar sig i rakare kors samt finare ben och hårlag. Storleken varierar mellan 117 och 128 cm. öfver manken.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1891
N:r 119