är förvaltningen icke sådan, som den i en väl ordnad anstalt af detta slag bör vara och icke heller sådan som sparbankslagstiftningen föreskrifver.
Redan det att en sparbank två gånger under loppet af samma år underkastas inspektion, är egnadt att ådraga sig uppmärksamhet. Så har varit fallet i När, der sparbanksinspektören i år gjorde besök 3 Juli, då han fann, att posten utestående räntor, som 16 Juli 1889 utgjorde 1059 kronor, hade vuxit till 1379, hvilket enligt hans mening tydligt visade, att sparbankens styrelse icke egnat bankens angelägenheter det intresse, som han vid sitt första besök (1889) af då förekommen och delvis afbjelpt anledning för den församlade styrelsen framhållit såsom ett oeftergifligt vilkor för hvarje sådan verksamhet.
Länsstyrelsen, som fann styrelsens förklaring otillfredsställande, förordnade om ny inspektion och sådan ägde rum 3 och 4 November.
Att sparbankens kunder emellertid icke kommit sig för att fullständigt afbörda sig sina räntor är emellertid, anmärker inspektören, mindre att undra på, då man finner, att en af styrelsens ledamöter, tillika kassaförvaltare, som från år 1889 hade 9 lån i sparbanken, icke funnit nödigt att liqvidera derå belöpande räntor för år 1889, hvilket icke hindrat samme styrelseledamot att några dagar före sista inspektionen eller 1 Nov. låta till sig ntanordna ett nytt lån å 520 kronor utan att deraf liqvidera de oguldna räntorna för 1889 och utan att taga hänsyn till förordn. af 5 Sept. 1890, hvilken numera förbjuder utlemnande af borgenslån till styrelseledamot, hvilket senare förbiseende skulle bero derpå, att den nya lagen vore för Närs sparbanks styrelse fullkomligt obekant. Samme styrelseledamot häftar dessutom i borgen å 3 lån med för 1889 obetalda räntor.
En annan styrelseledamot, tillika räkenskapsförare, är ansvarig på grund af borgen & 12 lång obetalda räntor för 1889 och föreg. år.
En tredje styrelseledamot häftar för ogulden ränta & eget lån och såsom borgen för ett par års räntor å ett annat.
Denna slapphet kan föranleda till känbara förluster och inspektören anser derför att årets revisorer och kommunalstämman må gå i författning om de låns indrifvande medels lagsökning, hvilkas räntor äro förfallna och om dervid något brister, ställa de styrelseledamöter, som underlåtit att i rätt tid indrifva räntorna, till ansvar. Dessa lån representera ett kapital af 3,505 kr. med 495 kr. förfallna räntor.
Men dessutom anser inspektören att ytterligare 24 lån & 6,535 kr. böra indrifvas eller till säkerheten förstärkas.
Bland dessa senare förekommer ett märkligt papper på 2,500 kr., för hvilken förbindelse 22 särskilda skuldsedlar äro pantförskrifna, och hvilka förbindelser, som synbarligen tillkommit i följd af konsumtionskreditens bruk eller missbruk icke lämpa sig som sparbankssäkerhet. Dessa förbindelser äro pantförskrifna 21 Jan. 1888, men likväl äro 15 bland dem af senare datum.
Det ofvannämda lånet å 520 kr. anser inspektören, som stridande mot sparbanksförordningen böra indrifvas, såvida icke låntagaren-kassaförvaltaren och ene borgensmannenräkenskapsföraren föredraga att afgå från sparbanken, hvilket ock närmast skulle öfverensstämma med de fordringar, den nyssnämda förordningen ställer på dem, åt hvilka en sparbanks förvaltning får anförtros. Den förre innehar 10 egna lån och häftar i borgen för 5, den senare har 3 egna lån samt står borgen för 17 dylika.
Inspektören uttalar som sitt slutomdöme att det i afsevärd grad kommer att bero på lämpligheten och skickligheten hos de personer, åt hvilka sparbankens styrelse under nästa &r kan varda anförtrodd, huruvida lagens bestämmelser om sparbanks ställande under utredning skall på Närs sparbank behöfva tillämpas eller icke.
Bankens ställning 4 Nov. var följande:
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 November 1890
N:r 180