på ett af stormen och sjön sönderslaget fartyg hade en skeppsbesättning jämte kaptenens hustru tillbragt ute på Östersjön, då de ilördags afton landsattes härstädes af ett förbiseglande fartyg. Om förloppet vid det fasansfulla skeppsbrottet äro vi i tillfälle att meddela:
Tyske skonaren »Familia», om 96 ton, hemma i Bockzetlersehn i Hannover, förd af kapten G. Braje, befann sig på väg från Gefle till Bremen med last af bräder. Då fartyget hunnit höjden af Gotska Sandön sprang det onsdagen 29 Oktober läck, då man under den piskande stormen sökte pressa ned det i lä under Sandön. Vattnet steg hastigt, sjön var mycket svår och snart vattenfyldes kajutan som måste lemnas utan att man hunnit medtaga det nödvändigaste af proviant och kläder. KI. 9 samma afton kom fartyget i drift och snart förlorades Sandö ur sigte. Som fartyget nu var vattenfyldt, började man kasta däckslasten och fortsatte dermed så länge man kunde, tills slutligen sjön blef för svår. Besättsingen och kaptenens hustru hade surrat sig midskepps för att ej spolas öfver bord, sedan riggen kapats midnvattstid. Kl. 1/2 4 på morgonen 30 Oktober begat sig skepparen för öfver för att om möjligt fortsätta med däckslastens kastande. Besättningen såg då en väldig sjö spola in öfver kaptenen, hvilken dock lyckades hålla sig fast. Ytterligare en sjö kom, och då man nu ej vidare såg honom, började man ropa efter honom, hvarvid han svarade, att ban vore »här», hvadan man fortfarande trodde honom vara föröfver. Men då man om en stund icke fick något svar på ytterligare tillrop, förstod man att skepparen förra gången svarat efter att ha gått öfverbord. Nu var och förblef han borta.
Man hade emellertid lösgjort sig och då man frampå torsdagsmorgonen varseblef ett fartyg, hissades nödflagg med tillbjelp af en planka. Men fartyget gick förbi utan att observera de nödsttlda. Nu började man så godt sig göra lät reparera den förstörda skansen, dit man sedan tog sin tillflykt och der man surrade sig fast. Vatten hade man ej, blott ett styckeskeppsbröd. Fartygets ena reling äfvensom akterspegeln och en del af akterskeppet voro nu bortslagua, så att fartyget dref omkring på lasten. Så gick hela torsdagen. Natten till fredagen 31 Oktober var förfärlig. Hvarje gjö bröt våldsamt öfver de arma varelserna, som nu, ytterst medtagna, icke längre sågo någon räddning.
Kl. 1/2 9 på fredagsmorgonen kom åter ett fartyg i sigte och åter tillsattes nödflagg. Denna gång blefvo de skeppsbrutna observerade och fartyget styrde ned mot vraket. Det vsr skonerten >Bonden>, kapten L. P. Lund, från Landskrona, Trots den brytande sjön gick kapten Lund sjelf i en en sitt fartygs båtar och lyckades med lifsfara för sig och sitt folk rädda de nödstälda, fru Braje, styrmannen och två matroser från vraket. Ombord på »Bonden» fingo de arma, ytterst medtagna, förfrusna och af sjövattnet uppsvällda menniskorna all den omvårdnad, som kunde egnss dem, och, som sagdt, i lördags afton landsattes de af kapten Luad härstädes.
Vraket hade de lemnat på 58 grader 40 minuter nordlig och 20 grader 21 minuter ostlig bredd, d. v. s. ungefär 15 sjömil nordost om Kopparstenaraes fyrskepp.
Sjöförklaring har i dag aflagte inför härvarande tyske konsul, hvarefter de skeppsbrutne, som här försetts med det nödvändigaste, företaga hemresan.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171