i Atlingbo föreligger nu det justerade protokollet.
Pastoratets folkskola inspekterades och uttryckte biskopen sin tillfredsställelse med det sätt hvarpå undervisningen bedrifvits, och det öfverhufvud goda resultat hvartill densamma ledt. Behofvet af åskådningsmateriel vore någorlunda tillgodosedt och nödig ökning deri vore redan ombesörjd. Sockenbibliotek funnes och hade årligt kommunalanslag 10 kronor: Detta ansågs otillräckligt, hvarför framställning skulle göras om dess fördubblande. Skolan saknade orgel, men skolrådet hoppades att denna brist snart skulle blifva afhjelpt. Årlig repetitionskurs var anordnad, af hvilken dock ytterst få barn begagnat sig. Biskopen påvisade hurusom en sådan kurs icke kunde ersätta en fortsättningsskola, hvars uppsättande skolrådet ville taga i öfvervägande. Undervisning meddelades i sång, gymnastik och trädgårdsskötsel, men icke i slöjd. Skolläraren förklarade sig icke kunna meddela undervisning i detta ämne, men då en af skolrådsledamöterna ansågs skicklig deri och villig att tjena församlingen samt lämpligt slöjdrum ansågs kuona anskaffas i fattighuset, fann sig skolrådet böra göra framställning om slöjdskolas anordnande.
Kyrkan befans efter genomgången grundlig reparation i synnerligen godt och städadt skick. Likaså var kyrkogården väl hållen. Å vinden öfver sakristian var sockenmagasinet anbragt, hvaremot biskopen tills vidare ej hade något att erinra. Inga minnesmärken funnos. Dopskålen tarfvade lagning och putsning; Likaså behöfde mess-skruden repareras.
Om den derigenom ej blef prydlig ville kyrkorådet gå i författning om anskaffande af en ny sådan. Kyrkans inventarier och arkiv befunnos i öfrigt i ordning. Meddelades, att beslut vore fattadt om och åtgärder vidtagna för inköp af orgel innan utgången af år 1891. I anseende till kyrkans rika tillgångar, hemstälde biskopen, om ej vore skäl att tänka på kyrkans uppvärmning. Pastor och kyrkoråd ansågo visserligen detta icke f. n. nödvändigt, men ville dock, om försam: lingen det önskade, söka bringa saken till verkställighet. Kyrkans och skolans räkenskaper i allmänhet föranledde ingen anmärknisg. Mot 38 reverser gjordes dock anmärkningar, hvilka borde rättas inom loppet af en månad — Ministerialböckerna voro med ordning förda.
Vid efter specialvisitationen hållen kyrkostämma godkändes ofvanstående protokoll.
Biskopen beklagade ett förhållande, som för 11 år tillbaka anmärktes såsom olagligt, att ledamöter i kyrkorådet och skolr&ådet dels stodo å skuldsedlar tecknade såsom borgesman, dels såsom vittnen, ja äfven som låntagare, ett förhållande som icke vidare finge förekomma. Sockenbi blioteket borde ökas med goda böcker, hvarvid råd kunde fås af sällskapet för nyttiga kunskapers spridande. Vidare framhölls vigten af slöjd- och fortsättningsskola. På grund af embetsmemorialet påpekade biskopen att i skolan bör företagas särskild afgångspröfning, skild från årsexamen. — Den allmänna gudstjensten besöktes någorlunda flitigt och blott en och annan församlingsmedlem gick söndagligen i kyrkan. Biskopen beklagade djupt detta. Der icke sed vore att söndagligen gå i kyrkan befunne sig församlingen på ett sluttande plan. Vidare påvisade biskopen vigten af husandakten. Passionsgudstjensterna voro fåtaligt besökta; hvarför biskopen uppmanade att undersöka, om de ej kunde förläggas till lämpligare tider. Sekterism funnes jämväl här och påvisade biskopen hurusom denna, oaktadt den innebuore mindre fara än den andliga liknöjdheten, likväl vore ganska vådlig. Så många sektledare, så många småpåfvar, som alla, enligt historiens vittnesbörd, så småningom banade väg för den store påfven i Rom. Ehuru församlingen kunde sägas utwärka sig för sedlighet och yttre hyfsning, funnes dock åtskilligt att anmärka såsom dryckenskap och nattsvärmerier. Biskopen gaf med anledning häraf allvarliga förmaningar.
Då intet fans att anmärka mot det inbördes förhållandet eller prestgårdens häfd, afslöts visitationen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juni 1890
N:r 99