hölls i Vestergarns skolhus i fredags. Lärarinnan Laura Nyman hade åskådningslektion med småskolans barn om uret och skolläraren K. Petterson en lektion i svenska språket om satsöfningar. Lektionerna föranledde en lång, liflig diskussion. Hvarje undervisare borde beflita sig om att inför barnen använda ett i möjligaste måtto fullt grammatikaliskt språk, så att riktiga böjningsformer och ändelser äfven på detta sätt måtte inplantas hos barnen. Vid åskådningsundervisning skulle man särskildt beflita sig om att väcka barnens lifliga intresse för ämnet. Detta skulle kunna ske genom att börja med det, som för dem var bekant i hemmet. D& de kunde svara på sådana frågor, blefvo de uppiggade deraf. Vid undervisning i svenska språket vore af vigt att lägga en säker grund och derpå bygga sak efter sak. Men hvarje sak måste, innan den lades till det förut inlärda, säkert särskiljar, bestämmas och inläras. Derför borde hvarje nytt moment i den språkliga undervisningen, sedan det genom exempel framstälts och af barnen klart uppfattats, sammanfattas i ett bestämdt uttalande, hvilket säkert skulle inläras för att derpå af barnen inöfvas under en tyst öfning. Med afseende på kommatering, hvilken inom litteraturen visade sig lika vacklande, som rättskrifningen hittills gjort, yppade sig olika Bsigter. Åtskilliga talare önskade tillämpa den enkla kommateringsregeln, att hvarje fullständig sats må skiljas från föregående genom komma, utan något slags undantag, för att åtminstone i någon mån barnen måtte få någon behållning i lifvet af kommateringskonsten.
Andra önskade göra de undantag, som t. ex. D. A. Sundéno gör i sin språklära. I alla fall hoppades man, att den nya läseboken skulle komma att gifva oss en norm äfven för denna del af den språkliga undervisningen.
Efter middagen behandlades diskussionsämnet: När och på hvad sätt bör svenska akademiens ordlista af senaste upplagan lämpligast läggas till grund för rättskrifningen i folkskolan? Angående när enades man om följande uttalande: Mötet anser, att det är lämpligt att från och med höstterminen 1890 lägga sv. akad. ordlista 6 uppl. till grund för rättskrifningsöfningarna i folkskolan och att lärarne böra ingå till skolråden med anhållan om tillstånd dertill.
Angåendo sättet omtalade en lärare, hvilken redan i sin skola infört den nya ordlistans stafsätt, att han dervid hufvudsakligen begagnat sig af den gamla läseboken. Han hade låtit barnen vid innanläsningen göra ändringar i stafsättet. Det hade ej dröjt synnerligt länge innan barnen sjelfva kunde göra anmärkningar vid stafsättet: Den gamla läseboken vore ej heller just för god att »klottras», då hon ja ändå skulle slopas.
Om valet mellan ordlistans dubbelformer var man ej fullt ense. Två förslag till resolution framstäldes: 1. Mötet anser, att vid valet mellan dubbelformer begagnas det ljudenligaste stafsättet, sådant det af ordlistan medgifves; 2. Mötet anser, att vid valet af dubbelformerna för närvarande Sundéns anvisningar böra följas. Vid anstäld votering segrade det senare förslaget. Man trodde, att den nya läseboken skulle för rättskrifningar i folkskolan framdeles blifva normen.
Nästa möte kommer att hållas i Viklau, der läraren håller lektion i svensk historia.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87