Visborgs slätt, 8 Juni.
Det har varit oro i lägret de senaste dagarne. Det gamla vanliga programmet för dagen har fått gifva vika för mera omväxlande, fältmarscher i långa banor, kompani- och bataljonsexercis, i torsdags brödmönstring med vanlig högtidlighet, i fredags uppvisning för öfversten under musik och så i går en storartad fältmanöver. Hvarför? Det lider mot slutet med andra- och tredje-åringarnes möte. Redan i qväll sjunga de på sista versen och då detta läses är deras lägerlif här ute blott ett minne — angenämt eller oangenämt låter jag tills vidare vara osagdt.
Den intensiva värmen, som de senaste dagarne varit rådande, har visserligen ej gjort något afbrott i detta rörliga lif, men i stället kräft sina offer. Många fall af näsblödning och svimning ha förekommit, och häromdagen träffades en beväring vid korum efter en utmarsch af s. k. värmeslag, dess bättre ej af allvarligare beskaffenhet än att han i går utskrefs från regementets sjukhus.
Fältmanövern i går var som sagdt ett evenement. Redan frukosten vittnade om att något ovanligt var å färde. Den bestod nämligen utom den traditionella sillfrukosten, af välsmakande sehoklad med cakes, en artighet af kronan som dock ej senterades af isynnerhet beväringsmän från landet. Det] var bestämdt att norra och södra bataljonerna skulle vara fiender. På skilda vägar tågade de, den ena kl. 7, den andra kl. 8 på morgonen, till Kuse, der de helt fredligt sammanträffade och efter åtskilliga timmars rast intogo middag i det gröna utan att några symptom till krigslystnad ännu visade sig.
Platsen mellan Fridhem, Kuse och Nygårds är betäckt med nästan ogenomtränglig granskog med oländig mark. Der blef strid sedan, en häftig strid med öfverrumplingar och kringränningar under smattrande gevärssalvor. Det flöt äfven blod. Krigets demoner fattade litet hvar, man blef upphettad, nästan vild, man började hata stackars landsmän, som ej gjort en något för när. Och så hände det att, då en patrull genomströfvade skogen och påträffade en fiende, en man i ifvern lade an på några få stegs afstånd, hvarefter patrullen Sörävane. Talgproppen träffade i ansigtet. En beväring, som af ropen kallades till stället, förband den sårade provisoriskt med sin näsduk, hvarefter doktorn, som befann sig i närheten, tog vård om honom. Äfven två andra sårades, ehuru lindrigt. Efter en timmes strid drog sig södra bataljonen till baka till Kuse. Den skulle besegras. Det stod skrifvet i den högstes bok.
Vid Kuse slöts freds- och vänskapsförbund.
Man tillbragte några timmar i all sämja och sedan tågade man tillsammans hem till gemensamt läger, dit man anlände 1/2 10-tiden.
Den striden var slutklämmen på mötet. I morgon är det slut. I dag se alla ansigten gladare ut än vanligt. Man tycks icke vara ledsen att få komma från lägerlifvet hem igen till det gamla vanliga.
Man är alltid litet öfverseende när man blickar tillbaka på utståndna mödor. Man glömmer dem nästan för det angenäma. Och derför har nu all klagan tystnat. För resten har man trifts rätt godt tillsammans, Då och då har visserligen harmonien i den gemensamma konserten störts af mindre välljudande ackord — ett stilla slagsmål i upprymdt tillstånd, en och annan arrestering, missnöje öfver åtskilliga missförhållanden ete. — men sådant är ju så godt som oundvikligt… Om några dagar skola förstaåringarna pröfva på krigarlifvet — men för första gången. Jag lyckönskar. —p.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87