Silte, 9 Dec.
December har ingått med friskt vinterväder och ehuru ingen bjällerklang förunnats ha våra öron fått nöjas åt vagnarnes och foderhäckarnes! buller. Foderhäckar var det ja.
Ty nu i 8 dagar har här körts foder hem från den 7,000 tunland stora Mästermyr — hundratals häckar. Det säges att i denna myr förliden höst uppslagits bortåt tusen häckar myrfoder och detta har ju varit en inkomstkälla för landtbrukarne här i trakten som i år fingo stort afslag äfven pp foderskörden. Der ute är lif och rörelse nu på den isbelagda Tundran, der stack vid stack nu hemföres i det vackra vädret som man begagnar sig ock af i skogarne för att äfven få värme tills Kalle på allvar gör intåget.
För några dagar sedan, då kölden var mera bitande, hade en rapphöna inkrupit i vedhögen, Vår pia som skulle ut efter bränsle märkte henne och tog densamma in i huset till »benäget påseende». Efter en stunds öfverläggning beslöts att hon skulle få friheten.
Mindre lycklig var en hök. Han hade flere dagar gjort visiter i trädgården vid boningshuset och spionerade på hönsen, hvilka der promenerat men som för tillfället voro inom hus, Detta märkte en sextioårig hönsgumma som, som träffsäkrare än en David i forna dagar, med en sten kastade ihjäl den lille röfvaren. Hon påstod att höken varit blind på ena ögat.
En annan hökhistoria faller mig i minnet som hände för ett par år sedan, Dagen var mulen och grådaskig. Mor höll på med julbrygden.
Hönsen som promenerade utanför dörren började hålla ett förskräckligt kackel. Ett, tu tre kommer en af hönorna inrusande i brygghuset med en hök på ryggen. Vips tog mor förklädet och kastade öfver både hök och höns inropande en af pojkarne att bjelpa henne skilja de såta vännerna. Etter att nu riktigt fått beskåda hvarandra fick vår frälsta och oskadda höna åter sin frihet men höken måste med näbb och klor plikta med lifvet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 December 1889
N:r 144