går tillbaka af två orsaker, ovanligt ringa nativitet och relativt stor utvandring.
Rikets folkmängd vid 1889 årsingång var enligt nyligen offentliggjorda officiela uppgifter 4,748,257 personer, hvilket utvisar en ökning sedan det näst föregående året af 13,356 personer eller 0,28 proc. Bland de särskilda länen företedde 11 jämte hufvndstaden ökning af sitt invånareantal, under det minskning inträdde för de 13 öfriga länen.
Gotlands folkmängd vid nyssnämda tid utgjorde 51,769 personer, sedan den uader året minskats med 296 personer eller 0,57 procent. Denna minskning är visserligen relativt lägre än i Kronobergs, Elfsborgs, Kalmar, Skaraborgs och Värmlands län, men högre än i hvart och ett af de öfriga län, der folkmängdsminskning ägde rum under året.
Ea jämförelse med de fem närmast föregående åren utvisar, att minskningen af Gotlands folkmängd var under år 1888 större för hvartdera af åren 1884—86, huru ej obetydligt lägre än för 1883 och 1887. Utsträcker man jämförelsen till ännu äldre tider, så befiones, att länets folkmängd sedan början af 1840-talet undergått följande förändringar:
Öas invånareantal, som under senare tider gradvis sjunkit, så att det numera är ungefär lika som för år 1862, ingår på grund deraf i rikets hela folkmängdssumma med endast 1,1 proc. i stället för 1.3 proc. vid slutet af år 1840.
Gotland, rikets med hänsyn till folkmängden minsta län, äger blott omkring en sjundedel så många invånare som det folkrikaste länet, Malmöhus, och föga mer än en fjerdedel af ett medelstort läns folkmängd.
Ofvan anförda invånareantal vid 1883 års slut fördelade sig med 44,926 inv. på landsbygden och 6,843 inv. på Visby stad. Den förras befolkning hade under året minskatt med 389, men den senares vunnit en tillväxt af 93 inv. Stadens folkmängd utgjorde vid 1840 års slut 4,157, hvadan densamma under mellantiden ökats med ej mindre än 65 proc.
Hvad de båda häraden beträffar, tedde sin förhållandet sålunda:
Minskningen fördelade sig alltså någorlunda jämt emellan de båda områdena.
Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Juli 1889
N:r 75