Fole, 19 Mars.
Ladugårdsskötsens upphjdpande på basen af mejerihushållningen
utgjorde ämnet för agronomen Kihlbergs föredrag i måndags e.m, i Fole skola.
Mojaribushållningen hade på senare tiden tagit fart på flere ställen af ön, och allmän belåtenhet förspordes öfverallt, der mejerier kommit till stånd. Man hade alltid, då mejerifrågan kommit på tal, haft att invända, att det icke funnes mjölk nog; men blott mejeriet kommit till stånd hade man snart fått mjölk. Så hade skett i det öfriga landet och äfven på de ställen på Gotland, der mesjsrier kommit i gång. Äfvea i denna ort borde mera göras i detta afseende. Icke nog med, att några kommit till insigt om mejerihushållningens nytta; desse borde förmå de öfriga att rycka upp med i ledet. Meningen vore ingalunda att motarbeta Gotlands Mejeriaktiebolag, utan tvärtom. Här borde verkas för att åter få en filial till stånd. Mejeribolaget borde gå till mötes med anskaffandet af en ångmaskin och separator, så att skummjölken fioge begagnas hemma och endast grädden transporteras till Visby, hvilket då icke behöfde ske så ofta, till större lättnad för leverantörerna och äfven för mejeribolaget. Det vore ingen afundsvärd sak för mejeriet att emottaga den 1 1/2 till 1 3/4 mil långa vägen i vinterkylan forslade mjölken, hvilken, isig som den vore, måste uppvärmas till behöflig värmegrad.
En vigtig sak vore att betala mjölken efter dess fetthalt, så att allmänheten komme till insigt derom. Man skulle då vionlägga sig om att fodra sina kor bättre än förut. De skulle mera än hittills kommai åtnjutande af kärnan af jordens afkastnivg och icke såsom hittills i de flesta fall skett, behöfva nöja sig med endast halmen. Ersättningen skulle blifva: icke allenast mera och fetare mjölk, utan ock rikare och bättre skördar genom den bättre spillning, som komme jorden till del.
Hvilka kreatursraser borde man välja för sin koladugård? Gotlandsrasep vore den lämpligaste. Man tordeinvända: »Gotlandskorna äro så små, Visserligen sant, men genom en bättre utfodrig och ej för tidig parning skulle utom de förutnämda fördelarne en bättre afkomma erhållas. Länge skulle det ej dröja, innan våra kor komme att i alla afseenden kunna mäta sig med de på fastlandet förekommande raser. Exempel funnes redan härpå.
Hvad Gotländingarne i allmänhet behörde lära sig, vore att på sina jordegendomar underhålla ett mindre antal dragare, i synnerhet hästar, och ett större antal och bättre fodrade kor.
Många för landtmannen vigtiga frågor behandlades samtalsvis efter föredragets slut.
Stenkyrka, 21 Mars.
Stenkyrkehuks fyr
tändes åter 19 d:s då den fasta isen bortgått och efterföljts af tämligen grof drifis, som med en fart af 3 till 4 knop i timmen satte vestsydvestvart hän.
Den 20 kunde fyren åtsrigen släckas, men tändes den antagligen igen i dag, då vinden öfvergått till frisk SO, som förer den packade drifisen till hafs.
Längs utefter vägen norrut på ända till en mil från staden synas epir af fattigmans yxa, som nöden tvingat afverka de lättare åtkomliga tallgrenarna och spädare furor, och om man en eftermiddag bagifver sig från staden Lummelundsvägen skall man p1 kort afstånd från hvarandra möta trasiga, om största armod vittnande gestalter, dragande sina kälkar, fulla af sura grenar.
En dold skatt
hade en brefskrifvare härifrån häromlagen att omförmäla, Det är nog sant, att en nyligen afliden person på sin dödsbädd yttrat något sådant, äfvensom att hans efterlefvande anstält ifriga undersökningar i väggarne på ett brygghus.
Di det deremot uppgafs, att misstankar skulle hafva yppats mot en afliden Lundin att ha’va varit med vid ett strandningstillfälle, då en del gods skulle hafva förkommit, så må upplysas i eanningens intresse, att nämde Lundin kom till Lickershamn först år 1845 under det strandningen inträffide år 1841. Rykten i förenämda hänseende hafva inom socknen varit riktade mot en qvinna.
Gotlands Allehanda
Fredagen 23 Mars 1888
N:r 24