angående det lotsbiträde, som gafs åt Roslagsaskonaren Anna Margareta, hvilken strandade söder om Visby 11 dennes, hölls i dag inför råd husrätten på begäran af lotskapten Berggren.
Fartygets befälhafvare kapten A. Andersson hördes först uppiyaningsvis och berättade, att han strax norr om Visby bissat lotsflagg, hvarefter hav om en stund såg lotskuttern ut till sjös. Han lade då bi och satte kurs på lotsbåten samt brassade back för att vända, sedan lotsbåten vändt och styrt ned mot fartyget, som då hade endast undre märssoglet uppe. Han ansåg sig emellertid icke längre kunna vänta på lotsbåten i anseende till den höga sjön utan satte till öfra märsseglet och halade ut gaffelfocken för att segla in i hamnen, då han ej trodde att han skulle få lots ombord. Hans besättning hade hört att lotsarne ropat ut till fartyget men intet af hvad som ropats hade kunnat uppfattas. Han visste ej om lotsarne gjort sig skyldige till någon försummelse och ville ej göra någon angifvelse mot dem; möj ligtvis borde de hafva hållit högre upp nordvart.
Lotsarne Vinberg och Sätterqvist berättade, att lotskuttern seglat ut omkring halfannan fjerdingsväg, hvarefter de vändt och seglat fartyget rundt samt ropat, att öfra märsseglet, gaffelfocken och storseglet skulle sättas till. Detta rop måtte hafva hörts, enär de två första seglen tillsattes. De ansågo det vara omöjligt att lägga intill fartyget, enär det hifvade för mycket i anseende till förande af för litet segel.
Sjömannen Dahlbäck, som jämte lotsarne var ombord å kuttern, vitsordade på aflagd ed lotsarnes berättelse och förklarade sig anse, att lotsarue ej kunnat göra annat än hvad som gjorts. Ösfverlotseu vitsordade likaledes lotsarnes berättelser.
— Angående engelska lustjakten Sans Peurs grundstötning i yttre hamnen 10 dennes hördes lotsen Sätterqvist, som inlotsat jakten. Orsaken till jaktens kommande på grund angafs vara, att ankarkettingarne kommit i olag.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 22 Augusti 1887.
N:r 67.