Burgsvik, 9 Juni.
Eldsvådstillbud.
Den 2 innevarande måvad omkring kl. 5 e. m. observerades at en förbiresande, att eld fattat i ett intill en handlandes på Burgsvik salubod befintligt fastage, fyldt med makuleradt pspper, halm och sopor m. m. Tillskyndande personer lyckades snart släcka elden, och befans det då, att elden förtärt innehållet i fastaget, kolat det sistuämdas nedre del, hvarjämte bestrykningen å väggen till saluboden upphettats så, att om icke elden så tidigt varseblifvits och dämpats, bodlokalen inom en kort stunod stått i låga. Orsaken till uppkomsten af elden, som, eget nog, tyckts börjat nedifrån i fastzget, är ännu obekant, såvidt eder brefskrifvare vet, men en polisundersökning, som här tyckes vara på sin plats, torde måhända kunnat lemna upplysning i saken; och berörda undersökning borde, enligt min tanke, utan förutgången anmälan i sådant syfte kunna företagas, då, såsom det säges, ortens länsman just varit den, som observerat elden, — Hade elden fått gripa omkring sig, så hade icke allenast bodlokalen med sitt varulager gått förlorad, utan äfven det derintill stående magasinet med ett större spanmålslager i hög grad hotats och antagligen blifvit rof för lågorna, synnerligen som berörda bygnader äro uppförda af trä och i den pu rådande torra och varma väderleken lätt antändliga. Nämda bygnader lära vara försäkrade i Gotlands Södra Härads Brandstodsförening.
För någon tid sedan nedbrann en bodlokal, stående på samma plats, der den nu varande bodlokalen står.
Förat på samma dag, då nu berörda händelse inträffade, nedbrann ett i sandstensbrotten vid Burgsviksvägen befintligt, af stenhuggarne under ogynsam väderlek användt skjul täckt med foder, och om det är som ryktet mäler näml., att denna brand tillkommit gevom någre pojkars okynne, så torde detta särskildt påkalla laga undersökning och befordran till rättvis näpts, för att söka hindra upprepandet af dylikt ofog och förekomma svårare olyckor af dylik art. — Nu berörda händelser tyckas kenske för en eller annan vara så obetydliga, att saken må begrafvas i det tysta, men hvarje eldsvåda börjar ju så ringa och åstadkommer, om den får utveckla sig, ofra förskräckliga ödeläggelser och förluster; så ock med okynnet och lättsinniga bandterandet af eld och eldfarliga ämnen — stäfjas det icke i tid, kan det bafva de sorgligaste följder.
Anförda händelser rekommenderas derför till undersökning åt ortens polismakt samt socknens kommunalnämd, och hvilken säkerligen icke skall försumma att genom en grunlig undersökning söka få reda och ljus i saken, i så väl det ena fom andra fallet, helst som bägge händelserna timat i närheten af samma plats, eburu de bägge ställena, der elden uppkom, voro så långt ifrån hvarandra, att eldens uppkomst å det ena stället med säkerhet icke kunnat vara orsak till den andra.
Mellersta Gotland, 10 Juni.
Skördeutsigterna.
Äfven på dessa trakter är man särdeles öfverväntande på något vått från höjden. Under det att på andra delar af ön man dock till sist hugnats med regn, har här en ständig torka varit rådande, och landtmannen väntar med hvarje dag någon nederbörd, som skulle vara så välkommen och välgörande särdeles för växtligheten å klöfver- och timotejvallarne, hvilken synbarligen gjort strejk ock ej vill återtaga sitt arbete förr än hon fått sig några droppar ofvanefter.
I förra veckan inträffade några frostnätter, så att marken tidigt på morgnarne presenterade sig hvit, och det nyligen utspruckna asklöfvet svartnade. Någon egentlig skada tyckes den ej hafva åstadkommit.
Det religiösa lifvet
är härntåt starkt utveckladt. Om man under den gångna vintern i allmänhet haft litet att bestyra med detta jordiska, så ha desto mera tid och krafter egnats åt andliga värf, och det har dervid mer än någonsin visat sig ett stort virrvarr i den kyrkliga saken. Bönemöten hafva jämt och stävdigt hållits än här än der, och det gifves exempel på att ifvern till och med gått så långt, att qvinnor uppträdt som predikanter. På sina sammankomster gå de tillväga på ett nästan frälsningsarmé-aktigt sätt. Mötet öppnas vanligen med psalmsång. Sedan uppträder någon person, som tyckes hafva fått profetians gåfva, läger några bibelverser och talar derötver. Derpå sjunges och bedes och bedes och sjunges, hvarvid icke sakuas lifliga åtbörder; ty der stampar och bugas och viftas med armar, näsdukar och hattar. Och skulle det då finnas någon gammal gubbe eller gumma, som ej är riktigt så exalterad uch ej orkar lyfta armarne så högt sig bör, så fattar pågon af de yngre bakomstående tag i den gamles armar och börjar vinka af alla krafter. — Den religiösa lifaktigheten är vi-st icke att klandra, men nog kunde och borde den yttra sig på mindre teatraliskt sätt.
Näktergalen
lär låta sig höras vid Tass i Hejde, dit många menniskor vallfärda, för att se och höra den sällsynta gästen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.