Visby rådhusrätt.
För vårdslöshet mot borgenärer är, såsom förut nämts, i konkurs försatte handlande Karl Johan Kolmodin åtalad af riksbankens härvarande afdelningskontor.
Käranden företräddes nu såsom förut af t. f. ombudsmannen jur. kand. Karl Bergström.
Konsul Arweson uppträdde såsom ombud för svaranden, som ännu var sängliggande sjuk.
Skriftligen anförde svaranden, att han fortsatt att drifva sin affär i hopp om att bättre konjunkturer skulle inträffa; han hade haft den bästa afsigt att göra rätt för sig. Hans lefnadskostnader hade ständigt varit måttliga. Hans bokföring vore i ordentligt skick; mot densamma hade Stockholms köpmannaförenings ombud, som granskat densamma, haft alls ingen anmärkning. Sina förbindelser hade han alltid prompt och ordentligt infriat. Han hade aldrig inlåtit sig på svindlande affärer eller tvifvelaktiga spekulationer. På grund häraf avsåg han sig ej skyldig till det brott, för hvilket kan åtalats, och hoppades varda frikänd.
Kärandeombudet framhöll och styrkte med svarandens egna böcker, att svaranden redan 1868 haft skulder, öfverstigande tillgåvgarne, hvilka skulder sedan växt för hvarje år. Svaranden borde hafva insett, att bättrade konjunkturer ej kunde uppehålla affären, helst svarandens krafter med åren minskades. TIntet bokslut för år 1882 hade gjorts. Till synnerligen stora belopp hade svaranden tecknat borgensförbindelser i jämförelse med sina tillgångar. Ännu sistl. år hade svaranden mottagit depositioner samt upplånat pengar och varor för att fördröja konkursen. Svaranden hade gjort sig skyldig till vingleri i växelrörelse genom att acceptera utan att erhålla valuta.
Målet uppsköts på svarandens begäran på fyra veckor.
— Riksbankens afdelningskontor hade likaledes yrkat ansvar & handlanden Karl Lundin för vårdslös konkurs. Kärandeombudet upplyste att svaranden, som i egenskap af handelsresande är stadd på resor, ännu ej kunnat anträffas med stämning.
Till sammanlagdt 1,350 kronors böter dömdes ledarne af frälsningsarmén Hellberg, Rosenberg och Esk, emedan de vid nio olika tillfällen öfverträdt magistratens förbud att hålla allmänna sammankomster efter kl. åtta e. m.
Barnuppfostringsbidrag med fem kronor i månaden yrkade ogifta Hulda Pettersson af artilleristen Gustaf Fredrik Sederlund. Svaranden erkände faderskapet, men sade sig ej hafva något att, betala; för öfrigt vårdades barnet hos hans föräldrar. Käranden ansåg, att svaranden borde arbeta, så att han finge någon inkomst; hans föräldrar ville för öfrigt hafva ersättning för barnets vård.
Svaranden erhöll uppskof för att med intyg från sina föräldrar styrka, att de voro villiga vårda barnet.
För oloflig försäljning af maltdrycker till förtäring på stället dömdes ogifta Maria Gustafsson att böta tio kronor. Svaranden, som är anstäld i arbetare Bodins försäljningslokai vid södra Kyrkogatan, uppgaf att hon varit okunnig om förbudet mot maltdryckernas förtäring på lokalen.
— Bagare K. G. Broström var åtalad för samma förseelse. Han erkände att personer hos honom köpt och förtärt maltdrycker; han hade dock förbjudit dessa personer att förtära ölet i hans lokal, men de hade ej åtlydt honom. Utslag nästa måndag.
För uppfödande af två svin i sin gård utan att derom hafva gjort anmälan till helsovårdsnämden fäldes bagare A. F. Lyberg till tio kronors böter.
För ett våldsamt slag med en tombutelj, utdeladt mot bagerilärlingen Julius ktm hufvod, dömdes f. artilleristen Frans Vilhelm Teodor Larsson till tjugu kronors böter. —.
Larsson sade sig dock först hatva blifvit öfverfallen samt komme härför att särskildt uttaga stämning.
Till edgång dömdes arbetare Johan Petter Andersson, åtalad för oloflig rapphönsjagt.
För våld mot drängen A. Bergström, Medebys i Ekeby, är enligt hvad förut nämts sjömanven Henrik Gustaf Osin åtalad. Två vittnen intygade nu, att tvärtom Bergström föröfvat våld å Osin. För målets närmare utredning erhölls uppskof till 12 April.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Mars 1886
N:r 24.