(Införes på begäran.)
i söndags var ej så talrikt besökt, som man väntat, troligen af det skäl, att ett uppbyggelsemöte samtidigt ägde rum i Etelhemsängen. Mötet besöktes af den för söndagsskolsaken nitiskt verksamme sekreteraren istyrelsen för Stockholms 2:dra söndagsskolförening, bokförläggaren Aug. Palm och pastor Larsson Eskilstuna, jämte andra för saken oförtrutet, verksamma Stockholmare, Slitebor m. fl. långväga.
Sedan söndagsskola hållits med tillstädeskomna barn inne i salen, som var till trängsel fyld af åhörare, nästan uteslutande söndagsskolans vännner, uppläste ordföranden i Gotlands söndagsskolförenings styrelse psalmen 127, påpekande i största enkelbet och korthet vigten af att taga vara på den största »Herrens gåfva», ja, »lön», som anförtros oss, näml.
barnen genom att »låta dem komma till» Jesus, barnavännen, hvarefter en både väckande och muntrande predikan hölls af pastor Larsson med ledning af psalmen 84, v. 6—8.
Efter en kort middagsrast tortsattes mötet på e.m. ute på den vackra gården i skuggan af lummiga träd och gynnades af ett skönt väder. Till ordförande valdes mötesinbjudaren samt till antecknare T. Eriksson och Joh. Gardell. Nu vidtog behandlingen af frågorna i följande ordning: Frågan nr 1: Hvad lärdom kunna söndagsskolans vänner hämta af Gal. 6: 7—10?
Etter en kort inledning af frågan, som på begäran gjordes af frågeställsren, yttrade sig hrr Pettersson, Larsson, Palm, hvar och en från sitt synhåll skärskådande och belysande frågan, de sistnämde isynnerhet med tilltalande berättelser ur verkligheten, visande hara vigtigt det är att i barnabjertats jordmån utså godt utsäde, rent utsäde, »med bägge händerna», vattna (ofta med tårar och bön, hvilket gifver glädjeskörd), så i rätt tid (»tid och otid», Paulus), vårda utsädet, rensa bort ogräset, som sås af »ovännen», samt först och sist bedjande »sädens Herre» om och väntande skörd i tron.
Frågan nr 2: Hvilken betydelse har söndagsskolan er barnen, för hemmen för samhället och för Guds rike?
Alla de talande i frågan öfverensstämde deruti, att söndagsskolan har en ganska stor betydelse i alla dessa afseenden, förnämligast derigenom, att det visat sig, der söndagsskolsaken en längre tid bedrifvits på rätt sätt, att de flesta barn blifvit frälsta från vår fåfängliga verlds synder och dårskaper och under färden på tidens brusande haf kunna med gladt jämnmod och »lefvande hopp» blicka fram mot »sköna hamm», Vidare: ekonomiskt välbestånd, sedlighet och god umgängelse inom och utom hemmen, ärlighet, nykterhet, laglydnad, sabbatens helgd, gifmildhet, missionssinne, läslust m. fl. dygder, som alla bringa den 4-faldiga nytta, frågan afser. Alla som en yttrade den öfvertygelsen, att folkskolan i vårt land verkar för samma stora wål, hvarför vi äro manade tacka Gud och alla, som vederbör; men med de många i folkskolan obligatorisk läroämneua och med det kraf, den har på sig att förnämligast bibringa barnen hufvud- och förståndskunskap (äfven i kristendom, hvilket ämne derjämte förhållandevis får en ganska ringa tid *), anser mötet söndagsskolan vara mera lämplig att i all enfaldighet tala till barnens hjertan om nödvändigheten af den hela hängifvenheten åt Jesus, barnens och alla syndares vän och frälsare; derjämte är söndagsskolan i följd af sjelfva sin anordning lämpad att åtminstone en del af söndagen samla barnen kring Guds ord och såmedels ingifva dem helgd för sabbaten och afeky för att tillbringa denna välsignade dag sysslolöst eller kringströfvande oftast under dåligt inflytande af andra både barn och äldre.
Frågan nr 3: Hvad kan och bör göras för att få de kristne i allmänhet att intressera sig för söndagsskolan och de unga isynnerhet att mera direkte ingripa i dess verksamhet?
Hrr Malm, Pettersson, Larson m. fl. framhöllo vigten af, att vid möten och enskild predikoverksamhet såsom ock i särskilda samtal med de kristne framhålla, hurusom vi böra »uppväckas till kärlek och goda gerningar».
»Nu är tid att uppstå ur sömnen, efter vår salighet är nu närmare än då vi blefvo troende» (Rom 13:11). Först och sist framhölls vid denna såväl som de öfriga frågorna vigten af, att vi äldre i allt ställa oss såsom en värdig föresyn för barnen och ungdomen i ett helgadt lif i Jesu gemenskap, i renlefoad och sant kristligt uppförande inför menniskor, Återigen var vår käre broder Palm med sitt hänförande berättaregeni framme med åtskilliga lefvande penseldrag ur verkligheten ve sande’ det förderfliga inflytandet af dåliga redömen, hvarunder han alltid och ovilkorligen ryckte med sig alla de närvarande genom den lifliga framställningen, som hos honom är så säregen.
Frågan ur 4: I hvad förhållande bör söndagsskolan stå till olika religiösa samfunden?
Böra gränser mellan dem uppdragas i söndagsskolan och en afundsam täflan förekomma?
Som tiden började blifva oss »stackot», medhans blott helt litet att beröra frågan; dock framstod tanken hos alla såsom hos en, att allt täflände borde koncentrera sig uti en sträfvan’: att föra barnen in i Bibelns sanningar, sådana vi ha dem i den heliga Boken.
Frågan nr 5: Bör lek förekomma vid söndagsskolfester eller vid söndagsskolan i allmänhet?
Meningarna härom voro delade oeh hade väl gifvit anledning till ett lifligt meningsbyte, men »dagens drottning» började titta mycket »snedt» på oss, dock icke så högt som »öfver axeln», och manade oss att begifva oss hem hvar till sitt.
Ordföranden framstälde i ett par anspråkslösa ord den önskan, att hvad vi nu talat om måtte i handling förverkligas från och med »i dag», ty »det är bra att tala och höra, men ändå bättre att göra». S. s. miss.
*) I verkligheten råder ett alldeles motsatt förhållande. Gotl. Alleh.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Juli 1885
N:r 61.