Den 4 Mars innevarande år samlades Visby stifts presterskap och domkapitel för att upprätta förslag till besättande afbiskopsvärdigheten inom stiftet. Den förre innehafvaren hade i väl tio år sett sina kroppskrafter stilla aftaga på ett sätt, som illa stämde med den ännu på ålderns senaste; dagar starka viljan. Stiftsstyrelsen, som i mycket legat nere, kräfde derför en man i sin fulla kraft, stark utan att vara despot, mild och försonlig mot olika tänkande utan att vara släpphändt; vaken för kyrkans kraf, men icke heller blind för Tifvet inom de frireligiösa lägren.
Kommo så dertill, med hänsyn till biskopens egenskap af själasörjare i Visby, krafven på god herde, en skicklig predikant och en folkupplysningens vän.
Så der ungefär tänkte man iskilda lägér, och valrörelsen började, något famlande och obestämd i begynnelsen; mera säker och enig mot slutet. Och likväl var denna enighet, om man såg den på närmare håll, mestadels negativ, gående ut påvicke så mycket att få just den eller den utan mera att söka afböja en kandidatur, genom börd, tjenstgöring inom stiftet och åahdra egenskaper ganska naturlig, men ur andra synpunkter ansedd såsom olämplig och oläglig både för stiftet och kandidaten sjelf.
Med de förbindelser våra prester äga med Upsala högskola, der det öfvervägande flertalet bland dem fullbordat sina studier, låg detnära till hands, att blickarne vid valet af kyrk lig styresman i Visby stift i främsta rummet skulle riktas till akademien vid Fyris. Men huru det nu kom sig, såg det till en början ut, som skulle ingen bland den teologiska.yetenskapens målsmän vid den högskola, som ligger oss närmast, kunna samla något större röstetal. Röstsplittring befarades med en utgång, som icke skulle tillfredsställa flertalet. Och så inträffade då det vid valtillfällen icke alldeles ovanliga, att de väljande lättare. ena sig om: obekanta, af någon. förtroendeingifvande man, framhållna personer än om sådana, i högre eller mindre. grad kända. Ty ur vals förrättningen framgick som: resultat, att af stiftets prester i första och andra rummen, med 39 och 34röster uppförts tvänne teologer Ifrån: den sydsvenska högskolan, mänjutan tvifvel af framstående förtjenst, men för vårt stifts valmän båda personligen fullkomligt obekanta. Med ringa röstskilnad (32 röster) sattesypås tredje rummet Upsalaprofessorn von Schéele.
Valet företedde alltså en vidsådana val mycket ovanlig enighet, enär samtlige förslagsrumsinnehafvare erhöllo mycket öfver halfva röstetalet.
K. m:ts val vid platsens besättande föll på professor Knut Henning Gezelius von Schéele. För vår del tro vi, att detta val för Gotland var lyckligt, ehuru vi komma till denna uppfattning på helt andrå grunder än dem som sannolikast bestämt k. m:t. För regeringen ha väl lärdomsmeriter, konsistorieverksamhet, framstående författarskap, brinnande håg att draga »till strids för friden» jämte ändra egenskaper utgjort de bestämmande förntsättningarhé vid ’utseendet af en bland svenska kyrkans tolf stödjepelare. Men med allt detta kräfves, Synes det oss, för en stiftsstyresman på Gotland en egenskap, utan hvilken hanicke kommer att rätt lyckas: ham bör icke hvarken förakta eller ringakta de frireligiösa andliga rörelserna en yttring af frihetsbegär blandsde mera beaktansvärda. Dessa rörelser, ha inom vår provins nått en omfattning, som gör anspråk på uppmärksamhet och, hvarför ickej äfven understöd och ledning. Derför ha vi trott, att en representant för den mera lågkyrkliga, lekmannaverksamheten inom kyrkan icke obenägna Upsalateologien härstädes vore mera lämplig som högste vårdaren af de andliga intressena, än en som insupit de mera prelatensiskt-högkyrkliga idéerna vid högskolan i biskop Absalons stad.
Till den manligt prydliga, mildt allvarliga bilden här ofvan af vår nye, 47-årige stifts- .och skolstyresman behöfva vi icke foga många ord: De yttre dragen af hans lif känna våra läsare redan genom den af oss för någon tid sedan meddelade förteckningen öfver hans många och stora lärdomsmeriter. Hans inre och mera personliga sådana få vi i sinom tid Jära känna under en verksamhet, som det må förunnas honom att länge utöfva! Vare han till det arbetet välkommen!
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Juni 1885
N:r 46.