Rättegångs- och Polissaker.

För oredlighet och förskingring stod utgifvaren af tidningen »Gotlänningen» A. C. Stenmark igår tilltalad inför Visby rådhusrätt. Käranden, arbetaren N. M. Ihre, i Stockholin, förut bosatt å Gotland, företräddes genom ombud jur. kand. Karl Bergström. Ansvar yrkades derför, att svaranden förskingrat medel, som han för kärandens räkning inkasserat, och hvilka, sedan han ådömts betalning, icke kunnat utfås, enär han vid utmätningsförsök befunnits sakna tillgångar. I slutet af år 1883 instämde nämligen käranden Stenmark med yrkande, att S. måtte åläggas betala 260 kronor jämte ränta, hvilka han inkasserat för kärandens ränning. Stenmark förnekade då, att han erhållit något som helst inkasseringsuppdrag af käranden samt försenade målets afgörande i omkring tre månader genom att till domstolen sända i målet okunnigt ombud. Emellertid vardt han ålagd personlig inställelse och käromålet styrktes, hvarefter han dömdes att betala medlen, hvilken dope. sedermera faststälts af hofrätten och k. m:t.
Kärandens ombud anförde igår, att af de 260 kronorna nu återstode oguldna kr. 160:04 jämte ränta: och rättegångskostnader. Svaranden bestred icke ansvarsyrkandet, men anhöll om 14 dagars uppskof. Kärandeombudet yrkade dervid, att Stenmark måtte, vid hämtnings äfventyr åläggas personlig inställelse, enär han genom att ej iakttaga sådan under det föregående målet upprepade gånger fick detta mål uppskjutet och draget ut på tiden.
Rätten uppsköt målet till 15 dennes, då Stenmark vid 20 kronors vite skulle personligen infinna sig.

Stöld af pengar. Ogifta Emma Sofia Elisabet Pettersson Rehn och smedsdottren Hanna Endrell hade natten till 25 sistl. Maj jämte ogifta Hulda Norberg medföljt en kypare hem för att dricka punsch, dervid Endrell enligt hvad hon erkände infunnit sig äfven i osedlig afsigt. Under deras dervaro tillgrep Rehn en under mannens sängkudde liggande portmonnä med tjugu kronor i sedlar samt ur ett par på väggen hängande byxor fem kronor i silfver, hvilka sistnämda hon dock tappat på golfvet. Ur Rehns ficka tillgrep sedan Eudrell tio kronor, hvarjämte hon tillegnade sig 25 öre af de på golfvet tappade silfvermynten.
stulna pengarne hafva påträffats i deras hem.

För brottet dömdes Rehn till fyra månaders straffarbete och ett års vanfräjd utöfver strafftiden, samt Endrell till sju månaders straffarbete och två års vanfräjd. De häktades båda genast.
Rehn, född 1867, har varit straffad såsom försvarslös, är ännu ej konfirmerad och har pvyligen fått ett oäzta barn; Endrell, född 1866, har undergått bestraffoing för första resan snatteri, föröfvadt under nattligt besök hos en herre.

I våldtägtsmålet, förut närmare omnämdt, afkunnades igår dom. Artilleristen Karl Gustaf Vilhelm Jonasson frikändes från ansvar och ersättningsskyldighet. Jonassons ansvarsyrkande mot flickan Fedder underkändes.

Sedlighetsbrott. I målet mot f. fältmusikanten Karl Johan Fedder hördes igår åter ett vittne, hvars berättelse ej var till Fedders fördel, Utslag annan dag.

För våld mot drängen Karl Hjalmar Jakobsson vuro arbetaren Per Nyberg samt f. artilleristerna Johannes och Oskar Henriksson åtalade; å Jakobsson yrkades ansvar af svarandena, Vittnen berättade, att det varit bråk mellan dem, så att de alla ramlat omkull; Jakobsson hade fått några slag och blifvit anfallen. Målet öfverlemnades.
— Husbonden Karl Petter August Petters son, Kysings i Vall, hade med knuffar öfverfallit fånggevaldigern Rosvall, som äfven oqvädats. Vittnen styrkte käromålet. Utslag annan dag.

Olaqa bränvins- och maltdrycksutskänkning. I målet mot enkan Anna Maria Blom, förut omnämdt, upplyste åklagaren, att en Anna Gotberg, hvilket namn svaranden förut burit, år 1875 för dylik förseelse fälts till 60 kronors böter och ålagts utgifva utskänkningsafgift med 80 kronor. Svaranden kunde ej minnas något dylikt. Målet uppsköts.

Till edgång dömdes skomakare J. F. Viberg, åtalad för våld mot arbetare K. O. Norberg. Sedan det visat sig, om Viberg går eden elter ej, kommer slutlig dom att afkunnas i målet, i hvilket arbetarne Norberg cch Oskar Alstedt äfven äro svaranden, såsom förut närmare omnämts.

Barnuppfostringsbidrag yrkade ogifta Emma Österberg af kapten C. Hamberg; Svaranden nekade till faderskapet men förklarade sig villig att antingen inlösa barnet på barnhuset eller betala 5 kronor i månaden; Käranden fordrade minst 8 kronor i månaden, Två vittnen hördes, hvaraf det ena ej hade något af vigt att upplysa; det andra deremot hade en del omständigheter att berätta tydande på att svaranden varit förtroligare bekant med käranden.
— Skomakarearbetaren Oskar Johansson dömdes att enligt den förut omnämda purterna emellan ingångna för:ikningen betala barnuppfostringsbidrag till ogifta Matilda Olsson.

Olika domslut. Då laga skifte åren 1860 —75 öfvergick Öja socken å Gotland, bestämdes det, att ett bonden A. Öman Siffride tillhörigt brygghus af sten skulle utflyttas samt att denna utflyttning skulle verkställas af fanjunkaren G. M. Westberg, som vid skiftet härför erhållit ersättning i bättre jord. Westberg lät också uppföra brygghuset af kalksten; men på sådant sätt att stenarne endast lades å hvarandra, utan bindämne och utan att murbruk efteråt inslogs.
I anledning häraf tillerkände Gotlands södra häradsrätt Siffride rättighet att på Westbergs bekostnad låta uppföra ett tjenligt brygghus, hvars murar voro ut- och invändigt beslagna med murbruk, Svea hofrätt gillade detta domslut.
Då emellertid Siffride underlåtit att, såsom honom vederborde, vid murarnes uppförande eller omedelbart derefter tillhandahålla ämnen till murbruk, har högsta domstolen nu upp häft underdomstolarnes beslut och ogillat Siffrides talan.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Juni 1885
N:r 44.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *