Genom magistraten öfverlemnades igår till stadsfollmäktige en skrifvelse från k. m:ts befallningshafvande af 15 sistl. Mars af hufvudsakligt följande lydelse:
På derom af hr riksantiqvarien gjord framställning beslöt k., m:ts befallningshafvande förelägga stadsfullmäktige i Visby att före 15 nästkommande April hafva från S:t Karins ruin borttagit de der förvarade gamla stadsportarne och åt dem bereda annan och lämplig förvaringsplats intilldess k. m:ts vilja om deras blifvande förvaringssätt blifvit känd, hvarjämte stadsfullmäktige uppmanas att hos k, m:t anhålla om tillstånd att aflägsna portarne från deras ursprungliga platser i portöppningarne samt om föreskrift om sättet för deras framtida förvarande;
Med anledning häraf beslöto stadsfullmäktige att till konungen afgifva en af fullmäktiges sekreterare uppsatt skrifvelse af bufvudsakligt följande innehåll:
Af ålder hafva de norra, östra och södra från Visby stad ut till landsvägarne genom den staden omgifvande ringmuren ledande portöppningarne varit försedda med stora träportar. Dessa NG blefvo emellertid sedan lång tid tillbaka icke blott obehöfliga, utan voro för trafiken i de trånga portgångarne rent af hinderliga, hvarförutom de, oaktadt polisens bemödande för uppehållande af snyggheten, beredde tillfällen till gömslen för smuts och hvarjehanda orenlighet, Det var sålunda icke blott för underlättande af trafiken utan äfven i sanitärt hänseende angeläget att få dessa träportar aflyftade och borttagna, och då slutligen, år 1873 och påföljande år, omläggning af de från portarne ledande gatorna egde rnm, samt dervid, för beredande af nödigt vattenaflopp, stensättningen i portöppningarne måste höjas, kunde träportarne icke längre der få qvarhänga, utan lät staden aflyfta och borttaga desamma.
Då likväl ifrågavarande träportar, om än ej af egentligen antiqvariskt värde, likväl voro ålderdomliga och i visst hänseende märkliga, ansåg sig staden böra förvara och vårda de= samma, och då, om också staden, såsom sannoligt är, sjelf anskaffat portarne och dessa sålunda kunde anses tillhöra staden, de likväl varit tillbehör till ringmuren, som står under statens vård, ansåg sig staden, i saknad af annat förvaringsrum, kunna tillsvidare insätta desamma i en undangömd plats i S:t Karins kyrkoruin, hvarifrån likväl sedermera tvänne utaf dem blifvit förda och tillsvidare deponerade i en lokal, hvari åtskilliga märkliga minnen från ön förvaras, nämligen Gotlands fornsal, med skyldighet likväl för fornsalen att vid anfordran desamma i orubbadt skick återställa.
Emellertid hafva nu stadsfollmäktige blifvit, uppå derom af riksantiqvarien framstäldt yrkande, af Eders k. m:ts befallningshafvande förelagde att inom 15 innevarande April låtafrån S:t Karins ruin borttaga de der förvarade portarne och åt dem bereda annan och lämplig förvaringsplats intill dess k. m:ts vilja om deras blifvande förvaringssätt blifvit känd; och hafva, till åtlydnad af denna befallning, stadsfullmäktige nu gått i befattning derom att portarne ofördröjligen blifva utur S:t Karing en bortskaffade och provisoriskt förvarade.
Med anmälan om hvad sålunda i denna sak förekommit, få stadsfullmäktige hemställa, att Eders k. m:t måtte meddela föreskrift om ifrågavarande träportars förvarande, och då de, såsom stadsfullmäktige anfört, numera icke kunna i portöppoingarne placeras, och staden saknar lämpligt förvaringsrum för de stora, tunga och skrymmande portarne, våga stadsfullmäktige anhålla, att Eders k. m:t, med medgifvande att tvänne portar måtte fortfarande få förvaras i Gotlands fornsal, täcktes befria Visby stad från skyldigheten att för framtiden förvara de öfriga fyra portarne, på hvilka, lika litet som de i fornsalen förvarade, staden för sin del gör något som hälst anspråk.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.