afgifver arkitekten Langlet följande utlåtande:
I motsats till S:t Drotten är väl S:t Nikolaus genom sin enkla form den till det yttre kanske minst pittoreska af Visby betygligare ruiner. Den företer dock helt visst ett högst imponerande inre.
Dess jämförelsevis tämligen väl bibehållna murar, pelare och till större delen ännu qvarvarande hvalf föra ovilkorligen tanken på möjligheten. att ännu en gång bringa detta, fordom så härliga bygnadsverk i det skick, som fordras för praktisk avvändbarhet. Högst anslående är det ädelt proportionerade koret med sina förvånande höga fönster och sina fina prydliga börnkolonner, öfver hvilka ännu de af dem uppburna, fint profilerade hvalfribborna delvis äro qvar. Så mycket mera beklaglig, ja upprörande, är den vandaliska framfart, som röjer sig kring kontre-forternas (kring koret) bortbrytning, och detta äfven derför, att just häri torde ligga ett af de svårare hindren mot ett icke alltför kostsamt iståndsättande af det hela. Att ett förslag i den riktningen emellertid nu, då tillräckligt kyrkligt utrymma för stadeus menighet lärer saknas, borde komma under öfvervägande, vore väl en icke alltför orimlig tanke. Må det förlåtas mig, att denna reflektion här finner avg och måtte den så till vida icke helt och hållet onyttigt vara framkastad, som det ju i alla fall torde förtjena öfvervägas, huruvida det egentliga målet för en undersökning af ruinens närvarande tillstånd icke skulle på det mest fullständiga sätt vinnas just genom ofvan antydda användande af det ståtliga bygnadsverket för tillgodoseende af nutida behof, hälst då detta stode i så nära förhållande till deu ursprungliga bestämmelsen.
Det är klart, att ett tak öfver det hela vore just hvad som framför allt behöfdes och nästan det enda för att skydda mot ett fortgående förfall. Och ett sådant tak belagdt med asfaltpapp skulle i kostnad knappast öfverstiga 10,000 kronor. I fall man nu, för att bringa det inre i brukbart skick, ville påkosta en lika stor summa, så tror jag att — på den kyrkliga inredningen när — målet vore vunnet. Detta allt under förutsättning, att monumentet skulle fortfarande betraktas hufvudsakligen som fornlemning, dess kyrkliga användning deremot endast såsom provisoriskt — och i enlighet dermed dess. apterande ordnas.
För att emellertid nu icke vidare öfverskrida det uppdrag mig är gifvet, skall jag tillåta mig här nedan angifva, i hvilka delar de allra nödvändigaste skyddande åtgärder synas mig böra finna tillämpning.
1) Under förutsättning att blott det minsta möjliga göres, tvekar jag icke att iförsta rummet sätta de båda hvalfbågarna närmast koret, öfver sidoskeppen, såsom varande i högsta behof af något åtgörande till förekommande af instörtning. Uppstöttning, insättande af en eller annan sten, en förstärkande påmurning, ingjutning och betäckning med cement är hvad allt här tarfvas och icke utan risk kan länge UPpekENeA 2) En liknande behandling torde ock korfönstrens hvalf böra underkastas och i samband dermed alla kormurarne genom cementbehandling upptill stärkas.
3) En sydöstlig kontrefort vid koret torde böra till dess nedre del, minst 10 till 12 fot högt, restaureras, för att något stödja korets omslutningsihur.
4) Önskligt vore, att öfrige kontreforter något reparerades förmedels nya stenars insättande, der de svåraste skadorna finnas.
5) Tillmurning af mindre hål i 2:a hvalfvet från koret öfver södra sidoskeppet — sedan nämligen en nu hotfullt sväfvande murklump derifrån blifvit aflägsnad.
6) Nordvestra murtrappans reparerande.
7) Borttagande af ett nästan horisontelt utskjutande större träd öfverst å norra muren samt diverse buskväxter.
8) De midtre hvalfkupornas stärkande förmedels cementingjutning — isynnerhet mot söder, der ingen sammanhängande gräsmatta skyddar dem.
9) Att kanterna af delvis rasade hvalfkupor på något sätt stärkas vore helt visst önskigt, men lämpligaste sättet härför torde utfinnas först sedan behöfliga ställningar uppsatts och med hjelp deraf noggrann undersökning kunnat ega rum.
Den ovanligt rikt anordnade hufvudportalen vid vestra ändan af södra långsidan, genom felande sex kolonner och andra brister mycket degraderad torde för närvarande böra utan vidare förbigås.
Sammaledes östligare portalen å samma sida och den mera enkelt ordnade å norra långsidan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.