den 14 dennes belyses nu i fastlandstidningarna, Tiden säger härom:
Regementspastor Strömbergs utrop i Folkbladet: Det var bra gjort, Ers majestät! som fäldes i förtjusningen öfver att kung Oskar gjorde sin uppvaktning hos den afsatte norske ministern är nu fördunkladt af de goda invånarne i Gotlands hufvudstad, det ruinrika Visby. Talrikt församlade på stora torget lefde och hurrade de, på förslag af stadsfullmäktiges ordförande, alldeles förskräckligt i anledning af det sätt hvarpå konungen häfdet rätten (riks-?), konungamakten och unionen. Dessa uppgifter äro hemtade ur ett enskildt telegram till N. D. A., som dock icke protesterar mot detta sätt att offentligt kritisera konungens handlingar.
Vi protestera härmed mot att Visby invånare till flertalet skulle gillat denna demonstration till konungamaktens förherrligande, som egentligen utgick från en liten, ja mycket liten klick af samhället, ty den lugnt tänkande delen af invånarne afhöll sig alldeles från att deltaga i ett möte af sådan grannlaga natur och således hvarken lefde eller hurrade.
En korrespondent skrifver härom till Dagens Nyheter ett bref, hvarur vi göra följande utdrag:
Den 14 mars 1884 beslöts på Visby torg af omkring ett tjogtal svenska män (ty flere än så ungefär deltogo säkerligen ej medvetet hvarken i beslut eller hurrerop) att till ett annat folks kung sända sin lyckönskan och tack för det han söker förmena detta sitt folk att efter sin åsigt hålla i helgd sina lagar.
Tillställningen förbättras alldeles icke deraf att man ej räknat för rof att förmå stadsfullmäktiges ordförande att telefoniter tuta ihop hvad tutas kunde.
Om den gamle mannen, han är 3 år inne på 80-talet, ej numera kunde förstå att han vid detta tillmötesgående styrde stick i stäf ej allenast mot det stora flertalet af både norska och svenska folket, utan på samma gång mot all lojal och laglydig folklighet; om det än kan vara honom obekant att han likaledes styrde stick i stäf mot Europas förnämsta press, som ger norska folket rätt och norska regeringen orätt uti den förevarande striden; om än 79:e § af Norges Grundlov numera skulle halkat ur hans minne, så borde man dock låtit åldringen behålla oförändradt det allmänna anseende som den gamla och stolta Gotlands-slägten, det vackra namnet, en oförvitlig vandel och tror jag snart 20-årigt och väl utfördt ordförandeskap i stadsfullmäktige renderat.
Nu föreföll tillställningen öfvervägande som en otillständig drift med den gamle talmannen hvarigenom det hela fick en god anstrykning af sorglustighet.
Gotlands Tidning
Fredagen den 21 mars 1884
N:r 23.