Visby rådhusrätt.
Det bekanta Widdringtonska målet mellan förre v. konsul Falk, kärande, samt bergningsbolaget Neptun, kousul E. Liljewaleh och handlanden Karl Molander, svarande, förekom i dag inför rådhusrätten. Käranden hade ett längre skriftligt anförande, hvari han vidhöll sina förut väckta ersättningspåståenden, hvarjämte han anhöll att få med en mängd intyg, protokoll oeh vittnen bevisa, att svaranden »Liljewalch, drifven af vinstbegär, argt uppsåt, hämd och hat», sökt att förstöra kärandens heder och ekonomiska existens. I den många ark omfattande skriften lade käranden svaranden L. till last åtskilliga beskyllningar för olagliga beteenden, hvilka käranden nu ville styrka med intyg och vittnen; han anhöll derjämte att nämda intyg och protokoll måtte få såsom bilagor åtfölja protokollen öfver det nu pågående målet. Efter enskild öfverläggning förklarade rådhusrätten, att de åberopade intygen, hvilkas innehåll ej kunde inverka på målets utgång, ej finge införas i protokollen, mot hvilket beslut käranden anmälde missnöje. På grund af detta rättens beslut afstod käranden från hörande af flere inkallade vittnen.
Sjökapten Holst, kronolotsen Ronander i Ljugarn och arbetaren Löf i Lau, åberopade af käranden, hördes- derefter såsom vittnen. Kapten H. berättade, att han hyst den åsigten, att det kanske skulle lönat mödan försöka att rycka loss Widdrington strax efter strandningen, samt att han derom framstält förslag för bergningsångaren Hermes kapten, som härå svarat, att fartyget hade för starkt grundstött för att en flottagning sku!le kunna lyckas. Bergningsarbetet hade enligt vittnets åsigt misslyckats på grund af den sena årstiden och starka stormar. Bergningsångarne hade efter flottagningen förlagt Widdrington med bredsidan åt norr, hvarigenom fartyget väl hade lidit skada genom nordliga vindar. Bergniugsbolaget hade för pontonernas anbringande måst hugga hål i fartyge\’s sidor. Fartyget låg nu kantradt med en del af skansklädnaden förstörd. Slutligen nämde vittnet, att han, då ingeniörerna Richnau och Santesson förrättat besigtningen, uttalat den åsigten, att fartyget, fullt repareradt och utrustadt, hvartill omkring 200 tusen kronor skulle åtgå, vore värdt 300 tusen kronor.
De båda andra vittnena intygade, att fartyget nu ligger kantradt med fören 5 fot under vattnet och 20 till 40 fot af skansklädnaden bortspolad samt att fartyget med bredsidan är utsatt för nordliga vindar, förlagdt som det är tre engelska mil utanför Ljugarnshamn; lotsen R. nämde dock, att fartyget, som är mycket djupgående, ej kunnat föras längre inåt land till följd af grundt vatten, samt att det nu ligger skyddadt under Laus holmar – för alla vindar utom de nordliga.
Vittnet Löf omtalade, att bergningsarbetarnes sigt varit, att ett försök till flottagning bort hafva gjorts af bergningsångaren Hermes; vittnet intygade vidare, att bergning af lasten (hvete och kol) pågått efter den tid kärranden inköpt fartyget.
Målet uppsköts till 11 instundande Juni, före hvilken tid käranden kommer att låta höra ingeniörerna Richnau och Santesson som vittnen inför Stockholms rådhusrätt angående den af dem verkstälda besigtningen af fartyget.
Dom föll i dag i det förut vidlyftigt omnämda målet mellan sjökapten J. P. Bingmark, kärande, samt sjökapten Pedersen och grosshandlare Björkander, svarande. Pedersen dömdes att för falsk beskyllning böta 200 kronor samt att ersätta Bingmark för hans lidanden mod 800 kronor; hr Björkander frikändes från ansvar men ålades betala Bingmark hyra och kost till resans slut här i Visby med afdrag af två månaders kost och byra, som Bingmark förut bekommit.
Inför rådhusrätten inlemnade 28 sistl. Februari kapten R. Pedersen en berättelse, hvari bland annat omnämdes, att kapten Bingmark i Sevilla sökt förmå besättningen å Georg & Ludvig att ej medfölja fartyget och gjort många försök att uppegga manskapet mot Pedersen. Öfver denna berättelse hördes 5 man af besättningen såsom vittnen, hvilka alla intygade, att kapten Bingmark ej uppviglat besättningen eller sökt förmå den att afmönstra, utan tvärtom yttrat, att besättningen vore förpliktad att qvarstanna.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Maj 1883
N:r 39.