Kriget.

På västra krigsskådeplatsen
är klart, att den stora offensiv, som bebådats från franskt håll, i själfva verket runnit ut i sanden och endast resulterat uti en del fristående anfallsstötar på olika delar af fronten utan annan effekt, än att de allierade lidit mycket stora förluster i människomateriel.
Det vill synas, som om general Joffre endast »försöksvis» igångsatt dessa angrepp för att utröna tyskarnas motståndskraft efter den åderlåtning, som deras linjer måst vidkännas genom trupptransporterna till östra fronten. Någon afsikt att definitivt kasta tyskarna öfverända har tydligen icke ännu förefunnits. Därtill ha anfallen igångsatts alltför planlöst och utan tillräcklig energi. Fransmännen meddela också att »försenandet af vår offensiv» har sin orsak i regnet, som nästan omöjliggör alla operationer.
Kändt är, att fransmännen kvarhålla i Paris — förutom garnisonen därstädes — en armé i reserv, uppskattad till omkring 200,000 man, med tanke att på de därifrån utlöpande talrika järnbanorna hastigt kunna kasta densamma fram mot den del af fronten, där tyskarna eventuelt kunna komma att göra ett genombrytningsförsök. Denna armé är Frankrikes sista kraftresurs. Hittills har man icke vågat lägga densamma i vågskålen vid försöken att tränga tyskarna tillbaka. Risken att sedan vars helt och hållet blottad på reserver har varit alltför stor.
Troligt är, att den försiktige general Joffre alltjämt drar sig för att sätta allt på ett kort och fortfarande icke vågar riskera reservarmén. De allierade få då vänta med sin bebådade offensiv ända tills att lord Kitchener fram på våren blir färdig med sin mycket omtalade nya miljonarmé. Huruvida denna öfverhufvudtaget någonsin blir färdig, synes emellertid tvifvelaktigt.

Åter bombardemang mot belgiska kuststäder.
Ett nytt bombardemang på obefästa belgiska kustorter ägde enligt hvad Het Nieuws van den Dag meddelar rum i söndags genom engelska sjöstridskrafter. På morgonen visade sig två, engelska kanonbåtar och tre kryssare utanför kusten och kryssade där närapå hela dagen. Sent på eftermiddargen började skeppen beskjutningen, som varade tre kvarts timme och mycket kraftigt besvarades af tyskarna med kanon- och maskingevärseld. Enligt hvad den holländska tidningens korrespondent meddelar; synas inga särskilda verkningar af beskjutningen. Krigsfartygen drogo sig tillbaks vid mörkrets inbrott.
Enligt Corriere della Sera ha tyska flygare icke blott visat sig öfver Dynkirchen, där de anstälde betydande skador, utan också öfver Furnes, Coudekirchen och Rosendael. Coudekirchen och Furnes ledo särakildt af bombardemanget.

En kraftig rensning bland högre franska officerare.
Redan tidigare har inom det högre franska befälet gjorts en utmönstring af odugliga personer som genom politisk protektion lyfts upp till eller bevarats på sina poster. En af de sämsta, och som fort fick respass, var enligt hvad korrespondenten Erik Sjöstedt omtalar, förre krigsministern Andrés beryktade socialradikale kabinetts, chef, general Perein. Han, och andra, fick respass liksom i sinom tid monsieur Caillaux fick sitt till Brasilien. General de Castelnau, orleanisten och klerikalen, lyftes däremot fram på sin rätta plats och räddade Nancy. Nu gälde inga rolitiska synpunkter längre, endast en militära dugligheten. Det stod härdi emot krigsministern Messitny ibland, men också han fick åka — och på honom, lägger allanänheten gärna ansvaret för de första motgångarna. Med Millerand och Delcassé vände sig bladet: Joffre företog med järnhand en generalrensning och omstöpte på tre veckor en god del af generalskadrerna, hvarvid unga, bemärkta majorer och öfverstelöjtnanter flyttades upp och hoppade öfver ett par grader. Andra, de dugligaste generalerna, gjorde sig hastigt gällande och sattes på sina rätta chefsplatser.

Protesterna mot Storbritanniens godtycke till sjöss.
Times\’ korrespondent i Washington tager den amerikanska noten till England mycket allvarligt. Han varnar Storbritannien för att skjuta upp behandlingen af ärendet och skrifver: »Engelsmännen tyckas vilja undandraga sig ansvar och i stället börja en diskussion oms själfva saken. Men detta vilja icke vi. Antingen hafva vi orätt, i så fall måste vi taga vår protest tillbaka eller också ha vi rätt, och då måste England kalla tillbaka sina »jakthundar till sjöss». England har medgitvit att vi ha berättigade skäl att klaga. Sedan detta en gång skett, fins det ingenting mer att diskutera om, Under fem hela månador hafva vi hållit till godo med de engelska ingreppen i våra rättigheter. Detta är länge nog. Nu fordra vi vår sätt och ha ingen lust att vänta till dess det behagar England att ge oss densamma. Denna sak har redan tillfogat vår handel oerhörda skador. Vi önska att andra förhållanden må inträda och detta så smart som möjligt.»
En rad italienska tidningar uttala sig i samma riktning. Milanotidningen Sera klandrar i skarpa ordalag Storbritanniens traditionella egoism. De neutrala staterna komma icke längre att underkasta sig Storbritanniens absurda fordringar.
Den romerska Tribuna skrifver: Förenta Staterna de skandinaviska staterna och Italien, son nu äro förbundna genom stillatigande öfveremskommelse, skulle i händelse af fortfarande missbruk lätt kunna föranledas till ett formligt fördrag, hvarigenom de begära att få ha sina internationella rättigheter oförkränkta och icke behöfva bero af de krigförande makternas godtycke på hafvet.
Äfven i Schweiz höjas röster, som fråga, hvart det skall ta vägen, om Englands öfversitteri får fortfara.

Engelska svarsnoten till Amerika.
Till Daily Telegraph telegraferas från Washington: Från tillförlitligt håll meddelas, att Englands svar på den amerikanska noten är tillfredställande för president Wilson. Den amerikanska noten kommer icke att formuleras på grundval af enbart diplomatiska öfverläggningar. Tvärtom kommer svaret att i vidaste utsträckning dikteras af militära och maritima hänsyn, och det blir icke fråga om att afstå från någon rättighet till skada för de allierade och till fiendens förmån. Däremot kommer den största omsorg att nedläggas för att denna rättighet skall utöfvas med största hänsynsfullhet och att de neutrala makterna så, litet som möjligt skola generas.

Striden om Warschau.
Betydelsen om Borzynovs eröfring.
Intagandet af ryassarnas befästa stödjepunkt Borzynov torde vara en händelse af vidtgående betydelse. Ställningarna, som ligga i en kuperad, skogbevuxen terräng, behärska stora landsvägen från Lowitz till Warschau. Ryssarna lära på denna punkt ha satt in några af sina bästa trupper, gardesregementena och de sibiriska linjeregementena, af hvilka några kämpade med i det mandschuriska kriget, men tyskarnas tunga artilleri och deras personliga tapperhet afgjode saken.
Enligt Der Tags militäre medarbetare ligger Borzynov 6 kilometer östligt om Rawkas inflöde i Bzura samt 12 kilometer sydligt om Sokatsjeff. Denna plats behärskade alltså öfvergången af båda floderna, och då den nu är i tyskarnas händer, finnes det hopp att därifrån genombryta de ryska linjerna.
Emellertid anses det icke omöjligt, att Hindenburg skall finna ryssarnas krafter här så, pass stora, att han anser det klokare att lägga största tyngden i sitt anfall längta söderut, i centrala Polen, hvarigenom han också skulle kunna bereda österrikarna en väl behöfrg hjälp, eftersom de säkerligen för tillfället äro rätt hårdt pressade.
Operationerna i Galizien kunna dock ingalunda sägas ha definitivt utfallit till ryssarnas förmån. Territorialt ha ryssarna icke kommit långt. Söder om Przemysl tyckas de visserligen nått fram till Karpaterna. Invid Weichseln åter stå de alltjämt kvar bakom Dunajecfloden, dit de kastades tillbaka från att förut ha haft sina ställningar 6 mil länga västerut. Vid Gorlice kämpa österrikarna fortfarande med framgång.

Segern vid Gorlice räddade Österrikarna.
Wiener Montagejournal skrifver: Höjderna vid Gorlice hafva haft att utstå särskildt häftiga angrapp, emedan de utgöra föreningspunkten mellan de i Karpaterna och de i Galizien opererande trupperna. Hade det lyckats ryssarna att här bryta sig igenom, så skulle det ha betydt en mycket oangenäm motgång för våra trupper, hvilkon under vissa omständigheter kunde hafva inneburit än större vådor. Höjderna vid Gorlice behärska terrängen ända till Przeanys; för fästningens undsättande är denna seger af mycket stor betydelse.

Ryska framgångarna i Karpaterna.
Från Petrograd telegraferas:
Vår framryckning i nordöstra Ungern utföres med 8 armékårer och i ilmarsch. Befolkningen flyr i massor, i trots af regeringens skarpa uppmaningar att ej hängifva sig åt panik. Stora förstärkningar till de ungerska trupperna ha afsändts, och hela den österrikisk-ungerska pressen yrkar på att regeringen må göra en kraftansträngning för att hejda invasionen.
I söndags forcerade vi flera af Karpater-passen.

Ryssarna förmäla bestämdt att de vunnit en stor seger öfver turkarna.
Kaukasiska arméns på tisdagens afton uppsatta kommuniké lyder: Det nederlag vi tillfogat turkiska armén i trakten af Sarikamysj är fullständigt. Nionde turkska kåren, blef helt och hållet tillintetgjord. Vi togo tillfånga dels befälhafvaren öfver denna kår, Iskhan pascha; dels befälhafvarna öfver 17, 28 och 29 divisionerna och två af dessa befälhavares närmaste män jämte deras staber, inalles över 100 officerare, samt ett stort antal soldater. De turkiska förlusterna i dödade och sårade äro enorma. Vi togo många kanoner och mitraljöser samt ammunition och lifsförnödenheter i mängd.
Våra segrande trupper förfölja återstoden af tionde kåren, som
sökte sin räddning i flykten.
Under intagandet af Ardagan gjorde ett af våra sibiriska kavalleriregementen ett anlopp mot fienden och nedhögg med sablarna två turkiska infanterikompanier,
under det att en skvadron af samma regemente bemäktigade sig 8 infanteriregementets i Konstantinopel fana.
På öfriga fronter har ingen förändringar inträda.

Franska flottan utrymmer toviken.
Från Rom telegraferas att franske flottchefen sett sig nödsakad att utrymma Otrantoviken, där hans fartyg voro utsatta för angrepp från österrikiska undervattensbåtar. Det planerade angreppet på Cattaro har därför uppskjutits till våren.

Röfvarhistorier?
Serbisk framryckning från Donau in i Ungern?
Daily Mails korrespondent i Venedig rapporterar att situationen i Ungern är mycket allvarsam. Befolkningen har gripits af panik vid underrättelsen om att icke blott ryssarna rycka fram på södra sidan af Karpaterna, utan också att serberna närma sig söderifrån. Telegram från Budapest bekräfta att serbiska trupper under skydd af mörkret gått öfver Donau och ryckt in i Ungern. Det uppges också att det råder meningsskillaktighet mellan ärkehertig Eugen och de ledande politikerna i Budapest hvilka önska att Österrike-Ungerns alla trupper skola koncentreras till försvar mot ryssarna och att manskall afstå från hvare tanke på offensiv åt något håll.
Central News\’ korrespondent i Paris meddelar att Petit Parisien offentliggör en intervju med den rumäniska deputeranden Diameandy, som för närvarande, vistas i Rom i ett officielt uppdrag. Denne yttrade därvid, att Rumäniens deltagande i kriget endast tillsvidare uppskjutits. De militära och diplomatiska förberedelserna pågå, och det är Rumäniens afsikt att med en half miljon man falla in i Österrike-Ungern.

Strider i Durazzo.
Till Agence Havas telegraferas från Durazzo 4 jan.: De upproriska sände i går Essad pascha ett bref, som var undertecknadt af muhammedanska kemitén och hvari de upproriska fordra, att franska och serbiska sändebuden skola utlämnas till dem. Vid midnatt började de upproriska sitt angrepp. Essad pascha begaf sig själf ut i löpgrafvarna. Samtidigt vände han sig med anledning af den hotande faran till italienska beskickningen, som strax satte sig i förbindelse med de i hamnen liggande italienska krigsfartygen Sardegna och Misurata. Kl. half 3 aflossades från krigsfartygen ett par kanonskott för att göra slut på gevärselden. Italienska, franska och serbiska beskickringarnas personal ha tillsammans med italienska koloniens medlemmar begifvit sig ombord på de två krigsfartygen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 7 januari 1915
N:r 4