Under en lång följd af år har vid de eldsvådor som utbrutit här i kommunen en allmän förstämning gjort sig gällande bland de i släckningsarbetet deltagande af den orsak att släckningsredskapen befunnit sig i ett ganska miserabelt skick. Så saknas t. ex. ett brandsegel sedan många år. När sprutorna skola sättas i gång, äro vanligen slangarna så trasiga att t. ex. kvinnorna få aftaga förklädena att täppa omkring de värsta hålen med. Att under sådana förhållanden så lyckliga släckningsresultat verkligen uppnåtts som nu varit händelsen vid flera tillfällen, såsom exempelvis vid »Bagarens», Modins och nu nyligen då folkskolans ladugård nedbrann, är sannerligen icke branredskapens förtjänst. Sprutorna kräfv ofta mycket bråk och besvär för att få i gång, under tiden tar elden fart. När elden blifvit släckt och ingen vakt vidare behöflig borde väl sprutorna hemforslas, (men de få stå på brandplatsen i månadtal ja, ibland tills de behöfvas vid nästa eldsolycka kanske i motsatta ändan af socknen. Att släckningen ändå lyckats så väl beror till det allra mesta på att så mycket folk kan i en hast hopbringas, och kvinnorna hafva härvid spelat en stor roll. — Nu frågas: hvems skyldighet är det månne att se till, att brandredskapen, som af bandstodsstyrelsen stationerats här, hållas i brukbart skick? Är det månne icke Värderingsnämnden?
Nu har emellertid ställningen blifvit sådan, att fruarna måst försöka att ta saken om hand för att om möjligt söka hopbringa något penningar till inköp af mera eller bättre brandredskap. Sammanträde för saken hölls i går afton hvilket var (ganska talrikt besökt af både kvinnor och män och därvid föreslogs att ingå till brandstodsstyrelsen med begäran om hjälp på ett eller annat sätt, men detta afslogs på den grund att ingen utredning af kvad som behöfdes ännu är gjord. Men under tiden vi vänta på utredningen kan hela samhället af en eldsvåda, som börjar i en utkant då stormen ligger från det hållet, totalt läggas i aska på ett par, tre timmar, skrifter till oss en
»för brandväsendets i Klinte ordnande intresserad man».
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 februari 1913
N:r 49