mellan Gotland och fastlandet har detta år haft att kämpa med större svårigheter än vanligt. Under det postgången brukar gå obehindradt både December, Januari, Februari samt först i Mars möta drifishinder, började olägenheterna under denna vinter redan i December med storm öch snötjocka och hafva under denna månad ytterligare tilltagit genom den ismängd, som hopat sig i hafvet.
Lifligt efterlängtad anlände emellertid Sofia, som på sin ordinarie postdag ifredags uteblef, i söndags vid 5-tiden på eftermiddagen. Redan på lördags eftermiddag erhöll hon i Kåreholm posten, och försök gjordes att genomtränga det isband, som utanför Ölands kust’ bildat sig och stängde vägen. Försöken voro fåfänga, hvadan kapten Höggren återvände till Kåreholm för att der ligga öfver natten: På asöndags: morgon. upprepades försöket och då med framgång efter 5 timmars arbete i isen. Sedan kol intagits afgick Sofia. i måndags vid 11-tiden härifrån åter till Kåreholm, dit posten beordrats. Sedan. dess har, ingen underrättelse sports förrän idag på e.m., då följande telegram anlände:
Borgholm, 26 Febr. kl. 2,30. Anlände till Kåreholm idag kl. 9 förmiddagen. Snöstormar och ishinder hindrat. Ovisst, om jag kan afgå idag tillföljd af nordostlig storm och stark isskjutning.
Medan vi således i stillhet få bida Sofas återkomst och hoppas, att hon icke somi lördags skall af isen stängas inne, torde en kort återblick på hennes resa i torsdags icke sakna sitt intresse. Kapten Höggren utgick härifrån sagde dag i vanlig tid och hade icke hunnit längre än till Ölands norra udde, då han mötte stark is, omöjlig att genomtränga. Kursen sattes då på Vestervik, men ishindret fortfor och tilltog i styrka, lvadan framträngandet der omöjliggjordes. Då- ändrades åter kursen, men icke för att vända norrat, såsom. man-af en- ganska giltig anledning haft skäl att förmoda, utan södernt till Kåreholm på Öland, Nyss. nämda starka skäl för att styra norrut synes oss Sofias befälhafvare hafva haft uti k. m:ts påbud af 10 Nov. 1876; sonr icke lemnar något i tydlighet öfrigt att önska. Sedan k. m:t, som inhämtat landshöfdingeembetets utlåtande i saken, förordnat att vinterpostföringen skall under vanliga förhållanden uppehållas mellan Visby och Oskarshamn, fortsätter han:
dock att derest under någon längre eller ortare tid af vintern begagnandet af denna linie ”skulle omöjliggöras i följd af ishinder eller. blifver förenadt med stor risk, ångbåtsförbindelsen då såvid naturförhållandena det medgifva, må underhållas ålinien Visby Vestervik eller Visby—Oxelösund, till hvilken senare linie sjöpostföringen dessutom bör för större eller mindre del af vintern förläggas, om; och när; utan afsevärd tillökning i kostnaden för postverket, samfärdseln mellan Gotland och fastlandet derigenom kan beredas någon väsendtlig fördel.
K. m:t är, som man behagar finna, ganska bestämd i sin order, hvaraf åtminstone så mycket synes vara fullt klart att Oxelösund bör angöras före Kåreholm, förutsatt ” naturligtvis att icke ishinder förefinnes på förstnämda ställe. Huru det i det afseendet just i torsdags, då både Oskarshamn och Vestervik voro stängda, förhöll sig i Oxelösund, framgår af den upplysning som Visby postkontor, med vaken blick för ortens berättigade kraf på snabbast möjlig postbefordran, genom telegram i söndags från Oxelösund skaffade, så lydande:
Express afgick obehindradt torsdagsafton Öppet vatten hitom Häfringe. Isen 3 tum. Ingen drifis synlig till sjös.
Möjligt kan vara, att förhållandena sedan dess ändrat sig. Men berättigad qvarstår dock alltid den frågan: Hvarför sökte icke Sofia i torsdags angöra Oxelösund, då vi kunnat hafva posten här ett dygn tidigare och postverket sparats kostnaden för postens besvärliga forsling öfver Kalmar sund och Öland?
För fyrväsendet vid Oxelösund äro, seden den finska postångaren Express der börjat angöra, så väsendtliga bättringar vidtagna, att hindret svårligen torde vara att söka uti några bristfälligheter i den vägen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Februari 1879
N:r 17