öfver besigtningen af Visby domkyrka, och undersökning om, huruvida förankringsjern borde anbringas tvärs igenom kyrkan, har nu hitkommit, och inhämtas deraf bland annat, att de nerifrån kyrkan synliga sprickorna befinna sig i norra sidoskeppets andra, tredje och fjerde hvalf. Då hvalfsprickornas beskaffenhet nerifrån ej rätt väl kunde bedömas, rengjordes hvalfven för att man skulle få visshet om sprickorna gingo igenom; dervid befanns, att ankar jern, troligen liksom sprickorna ganska gamla och bestående af kringmurade 3X½ tums plattjern, voro anbragta öfver norra sidoskeppets hvalf. Som sålunda en förankring der redan fanns, och sakristians murar äfven gåfvo kyrkomuren något stöd, syntes någon fara för murarnes bestånd å denna sida icke förefinnas. Å södra sidan fannos visserligen inga ankarjern, men då yttermuren af utsprång å ömse sidor är förstärkt, torde ej heller der någon fara vara för handen. I hvalfyen funnos stora håligheter, och ett djupt lager kalkbruk och sönderslagna takpannor, som under tidens längd hopats genom yttertakets reparationer, gaf hvalfven en opåräknad, icke obetydlig belastning och borde med första borttagas. Detta gälde förnämligast om sidoskeppens hvalf. Alla fogar borde dessutom rengöras från löst grus och fyllas med cement samt håligheterna väl imuras. För att få visshet om, huravida kyrkans sidomurar af hvalftrycket gåfve sig ut, föreslår herr Dahl, att i kyrkan, der hvalfven äro spruckna, noggranna lodlinier utsättas och hängande tyngder fästas invid murarne. Om det då visade sig, att förskjutning fortfarande egde ram, borde ankarjern anbringas. Hvad som möjligen bidragit till skadorna i hvalfvet vore den omständigheten, att taklagets tyngd hvilade snedt derpå — något som ej utan större kostnader kunde ändras.
Skulle det, efter sedan ofvan föreslagna åtgärder blifvit vidtagna, likväl visa sig, att hvalfvens belastning ytterligare behöfde minskas, kunde det möjligen komma i fråga att ändra taklaget hellre än att sätta jern midt inne i kyrkan.
— Vid besigtningen af Rone kyrka befanns, att murarne på tre sidor voro «utkrakade» öfver hvalfvet, och att spetsbågiga stärkringar fortplantade trycket till tornets hörn, hvilka sålunda voro utsatta för stark belastning. Detta medförde dock ingen fara för de venstra hörnen. De östra deremot hade spruckit på så sätt, att sprickorna vid grunden voro vidast, och murarne hade nedtill skjutit inåt. Dessa hörnpelare måste derför så fort som möjligt ommnras från grunden till hvalfanfanget, sedan likväl förut erforderliga ställningar anbragts. I tornets öfre delar upptäcktes inga farliga brister; dock borde alla lösa stenar tillmuras, hvalfven kilas och sprickorna fyllas med stenskärf och cement. Dessutom vore skäl att täcka de nedre, stora tornfönstrens bottensmygar med tjärade bräder. För murpelarnes återställande skulle, i stället för sand och kalksten som förut användts, anskaffas stora block af kilad granit med lodräta sidor och vågräta ligg- och byggytor. Kostnaden för de lindrigare bristernas afhjelpande beräknades till omkring 350 kronor. Deremot torde ommurningen af pelarne under tornets östra vägg minst gå till 1,000 kronor.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Juni 1878
N:r 50