Kriget.

Slut på Turkiet.
Regeringens ende verkliga patriot är Mahmud Sjefket, som icke heller hade någon del i stadskuppen. Men Mahmud Sjefket är endast ett verktyg i den ungturkiska komiténs hand. Han ångrar bittert att han öfvertagit regeringen, som numera ej har annat val än att afträda Adrianopel och underteckna freden på hvilka vilkor som helst.
Turkiet står på ruinens brant. Alla kassor äro uttömda, och då man skarpar bottnen kan man på sin höjd få fram många fattiga tusen pund, där det begöfdes miljoner. Tre millioner skattkammarobligationer förfalla till inlösning 1 mars, utan att några medel finnas att infria dem. Ett inhemskt lån står ej att uppdrifva, trots all regeringens vädjan till de förmögnares patriotism. Den ena rika paschan efter den andra rymmer fältet och försvinner från Konstantinopel. Regeringen säges nu som en sista utväg tänka på en konfiskering af en viss procent af hvarje undersåtes enskilda förmögenhet.
Turkiske finansministern offentliggör följande kungörelse: För att kunna täcka de extra krigskostnaderna, vänder sig regeringen till alla ottomaner för att erhålla hjälp. Regeringen har beslutit att upptaga ett genom kejserligt dekret sanktioneradt, inländskt lån. Regeringen kommer därför att omedelbart utfärda för 5½ millioner skattkammarväxlar, som garanteras af en 5 procents fastighetsskatt. Växlarna skola lyda på 1 p. st. eller 1 turkiskt pund. Lånet skall förräntas med 10½ procent och amorteras hvarje den 13 december under fem år med fem kuponger, som kunna användas vid betalning af skatter.

Bulgarernas ändrade strategi.
Från de båda stridande hållen utsändas meddelande om segrar. Bulgariernas ändrade strategi bekräftas emellertid. Afsikten därmed är att eröfra den europeiska sidan af Dardanellforten.
Från Konstantinopel försäkras, att bakom den befästa linjen vid Bulair finnas öfver 40,000 man. Bulair är dessutom ett Tsjataldsja i miniatyr och alltså synnerligen svårintagligt.

Man tror ej på turkarnes segerrapporter.
De turkiska segermeddelandena vinna efter alla erfarenheter från Balkankrigets första skede föga tilltro i militära kretsar, där man i stället framhåller bulgarernas kraftiga offensiv mot Gallipoli som ett mästerligt strategiskt drag. Enligt meddelande från Sofia sträfvar den bulgariska härledningen att slå fienden, innan hans uppmarsch är fullbordad och han hunnit draga till sig alla förstärkningar. Detta mål synes åtminstone del vis ha nåtts genom slaget vid Kavak, som tillmätes stor betydelse och uppgifves ha varit ganska blodigt. Det bekräftas, att turkarne drogo sig tillbaka i fullständig oordning och att förföljarne icke funno nämvärdt motstånd. Bulgarernas förtrupper stå redan i närheten af staden Gallipoli, där en afgörande drabbning, antagligen med deltagande af både grekiska och turkiska flottorna, torde vara nära förestående.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 februari 1913
N:r 32

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *