I 18-löjtnanten Lasse Nohlgren och hans Monark var de som stod sig bäst i MK Gutarnas tillförlitlighetstävling för motorcyklar. Banan, som gick mest på svarta vägar, var ganska påfrestande för både maskiner och förare, men ändå fick den allas gillande. Arrangemangen i övrigt var också tip-top, Gutarnas funktionärsstab börjar bli riktiga specialister på området nu, så att man är van att ingenting skall klicka.
25 MAN STÄLLDE UPP till start och precis prick kl. 10 stack Bernt Carlsson iväg som förste man. Att det skulle bli en del som skulle bli tvungna att bryta så småningom stod klart när man fick en titt på banan. Tio stycken blev det sammanlagt och orsakerna var till större delen maskinfel, men även några kom på avvägar. Starten var förlagd till Bilägarnas verkstad och banan gick ut över Västerhejde—Träkumla—Follingbo—Hejdeby—Visby och kördes två varv, vilket blev ungefär fyra mil. Första varvet hade idealtiden 1.37 och andra varvet hade tiden 1.29, då ju förarna kände banan bättre, men den var också mera uppkörd då.
VÄRSTA VÄGBITEN var på sträckan mellan Träkumla och Follingbo. Dels var vägen slirig med djupa vattenhål här och var, dels var den stenig också. När vi stod där tillsammans med pressens ciceron, ingenjör Olofsson, hände dock ingen kullkörning, men flera av förarna hade gjort »vägsyn» där berättades det. Förvånansvärt var att de små lätta 125 cc gick så utmärkt igenom. Man kunde också få en ganska bra studie av olika körteknik, bäst klarade sig de som tog det lugna och säkra före de som vrålgasade, då snurrade det bara.
TÄVLINGEN VAR en tillförlitlighetstävling, det kom alltså inte så mycket an på hur man orienterade, men det fanns dock de som kört bort sig, vilket mest var slarv. För att kunna köra tillförlitligt kommer det dock mycket an på maskinerna hur de är i trim. Det var en rätt ingående besiktning varje ekipage fick utstå innan de släpptes i väg. Det gällde att ha körkort, tävlingslicens och skattekvitto. Vidare skulle motorcykelns bromsar, styrinrättning och signalhorn vara juste. Överlag var det heller ingenting som klickade f ör e tävlingen, men efter var det mycket som behövde reparation.
EN SÅDAN FORM av tävling har en kolossalt stor uppgift att fylla för alla s. k. skinnknuttaf. Här gäller det inte att vräka iväg med öppet spjäll och med spättan där bak. Här gäller det att ta sig fram med maskinen hel i första hand, dessutom gäller det att köra rätt och på idealtid.
I MÅLET, som också var vid Bilägarnas verkstad, kom det in tre förare prickfria. Det var Lasse Nohlgren, K. G. Johansson och Sture Karlsson. Det visade sig dock senare att de två sistnämnda inte prickat av vid en passerkontroll och så var den dagen förstörd för. dem, då de blev diskade. Förarna droppade in ganska tätt, men ingen var prickfri, alla hade de gjort sina små tabbar.
Vid 15-tiden var det klart för prisutdelningen, som förrättades av ingenjör Olofsson, och han uttryckte också ett tack till dir. Gust. J. G. Pettersson för att han ställt lokaler till förfogande.
Prislistan:
1) Lars Nohlgren 0 prickar, 2) Nils Johansson 3, 3) Hans Lindgren 9, 4) Inge Berg 11, 5) Berndt Carlsson 12, 6) Bertil Ireljung 17, 7) Karl-Olof Grönblad 19, 8) Folke Nyberg 22, 9) Enar Söderberg 31, 10) Bengt Kristiansson 46.
RUNE
Gotlänningen
Måndagen den 24 November 1952
Nr 273