Södra häradsrätten.
(Kronohäktet.)
Också en förfalskningshistoria.
Rannsakning har i dag hållits med kopparslagariarbetaren Axel Boberg och järnarbetaren Erik Lindberg från Stockholm tilltalade den förre för förfalskning och den senare för delaktighet i samma brott.
Båda de tilltalade hade under juni 1919 tillsamman med en arb. Sven Gustafsson vistats i Hemse, men saknat arbete. Gustafsson hade då tröttnat och önskat återvända till Stockholm och de båda tilltalade hade genom sammanskott av sina sista slantar hjälpt honom med respengar. I gengäld hade Gustafsson, som bett kamraterna tillvarataga möjligen till honom ankommande post, lämnat dessa muntlig tillåtelse att utkvittera eventuella penningförsändelser och gottgöra sig dessa som avbetalning. Dagen efter Gustafssons avresa hade också till honom ankommit en postanvisning, som de tilltalade i god tro utkvitterat på så sätt, att Boberg skrivit Gustafssons namn och Lindberg bevittnat med sin egen namnteckning. Omedelbart hade också Lindberg genom ett kortbrev underrättat Gustafsson om utkvitterandet. Trots detta hade emellertid avsändaren, Gustafssons fader, med Gustafssons vetskap reklamerat anvisningen, för att återbekomma beloppet.
Först hördes målsägaren Gustafsson ganska ingående om sina förut lämnade uppgifter. Han gjorde ett föga vederhäftigt intryck och uppgifterna voro rätt så slingrande. Länsnotarien Ragnar Jacobsson, av länsstyrelsen förordnad som biträde åt de tilltalade, framställde anmärkning mot rättens sätt att höra Gustafsson, då denne vore målsägare, icke tilltalad.
Båda de häktade hördes därefter, först var för sig och sedan på en gång. Båda vitsordade ovan nämde version om händelseförloppet, vilket även vidgicks av målsägaren. Åklagaren, landsfogde G. A. Broms, framhöll, att den lämnade tilåtelsen icke inneburé rätt att teckna Gustafssons namn och yrkade ansvar å de tilltalade med hänsyn till vad redan vid polisförhöret framkommit.
Rättegångsbiträdet ansåg häktningsåtgärden obefogad och yrkade han häktades frikännande och att de omedelbart måtte försättas på fri fot.
Efter en stunds enskild överläggning biföll rätten detta sistnämda yrkande, varigenom båda således fullkomligt frikändes från allt ansvar.
Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Mars 1920
N:r 67