Målet mot styrmännen Calissendorff och Sandqvist
förekom åter i går vid Stockholms rådhusrätts tredje afdelning.
Hr Calissendorff biträddes fortfarande af v. häradshöfding Abenius och styrman Sandqvist af e. o. hofrättsnotarien A. Öhman.
Sandqvist hade låtit inkalla som vittoen sjökapten H, R. Stolpe, fru Anna Hägg och styrman Otto E, Ericsson. Calissendorff hade inkallat matros K. F. Nilsson.
Kapten Stolpe, åberopad såsom sakkunnigt vittre, förklarade, att enligt hans åsikt Calissendorffs sjöförklaring innehöll mct hvarandra stridande uppgifter. Så till exempel heter det, att Polhem 1/2 12 såg Roma 2—3 streck om styrbord, men om så varit fallet, måste för atten kollision kl. 12.7 skulle äga rum: Roma antingen styrt dikt styrbord, i hvilket fall Romwas lanterna skulle genast blifvit synlig, eller också högst obetydligt styrbord, så att Romas gröna lanterna fortfarande varit synlig för Polhem, samt att Rora först i sista ögonblicket girat dikt styrdord, men i detta sista fall skulle sammanstötningen — aldrig ha inträffat, enär med ett sådant styrningssätt från Romas sida, Roma skulle befunnit sig kl. 12.7 ungefär 2 engelska mil från Polhem.
Kapten Stolpe hade gjort noggranna mätningar och undersökningar och kommit till detta resultat.
Som förut omtalats, har från Calissendorffa sida sökts leda i bevis, att rormannen Nyström å Roma icke varit skicklig nog att styra ett fartyg. Det hade vid ett föregående rättegångstillfälle anförts, att han antagligen förväxlat babord och styrbord.
Vid gårdagens förhör sökte man få visshet i detta hängeende.
Matrosen Misson uppgaf, att Nyström visserligen icke vore så van, men dock godt kunde skilja på babord och styrbord. Befälhafvaren å Roma hade någon gång gjort anmärkning mot att han girade för mycket. Då Roma gick från England före sammanstötningen hade han visserligen fått gå från rodret, som öfverlämnats åt vittnet, men det var då ganska svårt väder och fartyget låg djupt.
Under resan olycksnatten till Visby hade styrman Sandqvist noga följt hans styrning, och då Polhem kom i sikte, hade han sagt till honom håll nu stadig kurs!
Kapten Smitterberg hördes äfven om Nyströms kompetens och medgaf, att han visserligen vore ovan, men under det goda väder. som rådde vid sammanstötningen, kunde han godt sköta rodret.
Man har likaledes sökt utröna, om fartygen kunnat gått klara på en half tidsminuts afstånd.
Kapten 5. ansåg detta omöjligt, men kunde icke bestämma någon viss tid.
Fru Hägg, restauratris å Polhem, hade gofvit vid sammanstötningen. Hon vaknade af höga skrin, Styrman Calissendorff kom så ner under däcket, Hon trodde sig Minnas, men ville icke taga på sin ed, att han därvid yttrat: Felet är mitt. I samband härmed talade ban något om strålkastar.
Fröken Andersson hade ingenting att meddela i sak.
Styrman O. H. Ericsson, anstäld å ångaren Klintehamn, hade vid ett tillfälle varit tillsammans med Calissendorff. De hade därvid talat om olyckan, hvarvid C. sagt: vi ska inte tala därom, låt falet vara mitt.
Häradshöfding Abenius vände sig mot kapten Stolpe och dennes teorier. Han påvisade, att beräkningarna gjorts under förutsättning, att de tider, som Calissendorff uppgifvit vore fullt exakta. I verkligheten äro de ungefärligen. Detta inverkade betydligt på resultatet af undersökningarna. Hr A; framhöll vidare, att Roma sannolikt så småningom styrt styrbord hän. Rorsmannen hade order att »hålla i riggen: på Polhem». Han styrde således efter Polhems gång och icke efter kompassen.
Styrman Calissendorff kunde icke erinra sig, om han fält några yttrande, att felet vore hans, och hans ombud framhöll; att rätten, äfven om dylika yttranden fälts, ej skulle fästa något större afseende därvid, emedan de framkommit i upprörd sinnesstämning.
Rättens ordförande underkastade härefter Calissendorff ett allvarligt förhör, om hur han uppttädt före sammanstötningen.
C. medgaf, att han frågat maskinisten, om han finge släppa på strömmen till ljuskastaren. För att få denna tänd, hade han gått upp och ner några gånger.
Härunder fick han helt plötsligt se det röda skenet — inte en minut före katastrofen.
— Här ha vi det, förklarade ordf. Tycker inte styrman att det var orätt att gå så där och syssla med strålkastaren, då det inte heller fans någon. utkik.
— Jag tittade ju förut.
— Rorsmannen hade att noga följa med blicken på kompassen och styrman skötte om strålkastaren. Hur var det då med utkiken? I detta mål står det ena absolut mot det andra. Då mnu Calissendorff skötte om strålkastaren, medan styrman på Roma var på sin vakt, så har ju C. visat sig mindre uppmärksam än han. Ordf. uppmanade styrman C. att icke förtiga något, utan i sanningens intresse lämna alla upplysningar.
Kapten Btolpes undersökningar granskades återigen, och allm. åkl. förklarade därefter, att styrman Calissendorffs förklaring om förloppet vid sammanstötningen icke kunde vara riktig.
Parterna framlämnade till sist sina slut påståenden.
Åklagaren erinrade om att lugnt väder rådt, hvarför ett fel begåtts å någondera sidan. Då icke blott sjöförklaringarna utan äfven vittnesmålen afveke från hvarandra, måste man utgå från ångarnes lägen vid sammanstötningen. Roma hade gått styrbord om Polhem och träffat den i rät vinkel mot sidan. Polhem skulle enligt navigationsreglerna väja för Roma. Hufvudsakliga skulden till sammanstötningen ansåg åkl. hvila på Calissendorff och påvisade i sammanbang härmed, att C. sysslat med strålkastaren, medan styrman Sandqvist öfvervakat rorsmannen. Enligt sjölagarna skulle de tilltalade, emedan fartygen voro så nära hvarandra, att fara förelåg, saktat farten. I detta afseende yrkade han lika straff. på båda.
Ansvarsyrkandena gingo ut på vällande af sjöolycka genom vårdslöshet, och åberopades paragraf 293 i sjölagen.
Häradshöfding Abenius hänvisade till att Roma knappt en minut före sammanstötningen gjort en skarp styrbordsgir. Om ej denna manöver gjorts, hade ångarne gått klara. Om befälhafvaren på Roma hållit på att Polhem skulle väja för Roma, så skulle den genare dock ha gått gin kurs. Han fritog sin hufvudman från allt ansvar. Styrman Sandqvists ombud inlämnade en skrifvelse, i hvilken han relaterade händelsen och. likaledes fritog sin hufvudman.
Rätten meddelar utslag i målet 19 Oktober.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 September 1899
N:r 133