Åter har liemannen skördat ett offer bland det äldre prästerskapet här på ön. Efter långvarig sjukdom (hjärtfel), som under de två sista åren nästan oafbrutet bundit patienten vid sängen, afled nämligen i går morse i Eskelhems prästgård prosten, kyrkoherden, teol. d:r T. F. Budin. Han inslumrade helt lugnt och stilla, nästan omärkligt i den sista sömnen.
Thomas Fredrik Budin föddes 18 September i ett aksadt och gudfruktigt bondehem vid Bosarfve i Lye. Från hans ungdom mäles, att han i sin hemort var känd för sin ovanliga styrka, och han var på sin tid en väldig Nimrod. Efter sin fader, fanjunkaren Anders Budin, hade han ärft skaldekonstens gåfva, och han skref älskliga små dikter och hade dessutom goda anlag som tecknare. I sin ungdom möttes han af allehanda pröfningar. Så fick han en gång vid aflossandet af ett skott sin ena hand klufven, och en annan gång råkade han att falla omkull och bryta sitt ena lårben.
Budin blef student i Upsala 1851, prästvigdes år 1853 och tjänstgjorde som obefordrad präst i Sanda och Endre, där han på 50- och 60-talen omkring sin predikstol samlade stora åhörareskaror från när och fjärran. År 1866 utnämdes han till kyrkoherde i Kräklingbo och transporterades år 1879 till Eskelhem. Han var en begåfvad, varm och kraftfull predikant, mycket bibelkunnig, en rätt bedjare och förebedjare.
Till sin natur var B. mycket tyst och tillbakadragen, ödmjuk och anspråkslös men en verklig karaktär, ej fruktande förtalet, ej fikande efter människopris, en själfständig och fri man. Samvetsgrann och trogen i sitt kall, rättskaffens, hederlig och pålitlig, afhållande sig från allt förtal, vann han mångas hjärtan.
Till ej ringa förvåning för honom själf tillföllo honom åtskilliga utmärkelser, i det han bl. a. utnämdes till kontraktsprost år 1888 och till ledamot af Nordstjärneorden samma år samt till teologi doktor år 1893. Vid 1889 års prästmöte tjänstgjorde han som praeses, ej utan motvilja, ty han älskade obemärktheten.
Gift sedan 1858 med framlidne kyrkoh. Öfverbergs i Alskog dotter Laura, lefde han i ett lyckligt äktenskap och efterlämnar, jämte änka, fyra barn, af hvilka en dotter är gift med d:r Karl Bolin i Visby och en med kyrkoherde Kellström i Alskog,. Han var en trofast make och en öm fader. I flere år har han plågats af hjärtlidande och de två sista åren har ban, såsom ofvan nämdes, varit sängliggande, åtnjutande den ömmaste vård af sin trogna och uppoffrande hustru. Hans sjuksäng har predikat om en ovanlig tålmodighet, en ödmjukhet och tacksam undergifvenhet äfven i de svåraste plågor. Uppfyld af längtan att få skiljas hädan, fick han såsom den gamle Simeon fara i frid efter ett lif i sin Herres tjänst.
Han hvile i frid efter slutad lång och trogen arbetsdag!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1899
N:r 48