Om denna sorgliga händelse har nu polisförhör hållits, sedan såväl stadsläkaren som tillkallad ackuschörska konstaterat, att fosforförgiftning förelåg. Af polisförhörs protokollet framgår, att Mina Andersson en längre tid umgåtts med planer att fördrifva sitt foster. Den nu aflidna hade under en veckas tid varit sjuk med svagare kräkningsanfall. Anledning föreligger ej att misstänka det någon varit henne behjälplig vid utförandet af den förtviflade handlingen.
Hennes fästman, bokbinderigesällen Hedström hördes samt berättade, att hon för omkr. en månad sedan frågat honom, om han förstod, i hvilket tillstånd hon var, hvarpå han svarat, att man just ej kunde förstå det. Hon meddelade honom då sitt tillstånd och frågade honom, hur hon skulle kunna göra sig af med fostret. Därtill hade han svarat, att han ej visste det, tilläggande: »Sådant där skall du inte bry dig om, ty då stryker du åt på kuppen. Och om du verkligen skulle lyckas utan att stryka med, så kommer jag ändå icke att bry mig om dig, sedan du en gång sysslat med fosterfördrifning.»
Nästan in i det sista hade hon för alla förnekat, att hon tagit fosfor, och när hon slutligen erkände var det för sent att rädda henne. I söndaga kväll framfödde hon ett dödt foster i sjunde månaden samt afled själf under svåra plågor i måndags morgse.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1898
N:r 185