Brun tjufåker på tåget och anammar Brunte.
I går på morgonen anmälde inspektor G. Nyberg å Hallfreda hos länsman J. Smedberg, att under natten till gårdagen ett hästkreatur olfvit stulet från hr N. Herlitz, Hallfreda. Tillgreppet hade märkts vid femtiden på morgonen; antagligen hade tillgreppet skett så, att tjufven beredt sig tillträde till stallet genom uppbrytande af ett fönster, som var fastsatt med spikar utanför. Sedan hästen blifvit uttagen, bade tjufven äfven framtagit en reskärra samt synes äfven hafva flyttat selarne, bvadan man antog, att han haft för afsikt att äfven tillgripa åkdonet. Men då han synbarligen ej funnit någon sele som passat, hade han tagit hästen och begifvit sig af äfen medtagande åkdyna och halsknlippe.
När tillgreppet upptäcktes, blef det naturligtvis uppståndelse vid Hallfreda, och man började genast att efterspana tjufven, Vid förfrågningar i grannskapet fick man klart för sig, att tjufven tagit vägen åt Visby, hvarför hr Nyberg begaf sig dit och anmälde saken.
Medan man sålunda spanade efter tjufven, hade denne ridande på sitt byte och med åkdynan som sadel hunnit till Visby. är styrde han kosan till Norra Murgatan och knackade på å ett hus, hvars ännu sofvande innevånare vaknade och förundrade sporde hvad som stod på. Utanför stod en ung man, hållande en bran häst och frågande »hvar kötthandlarn bodde?» — Hästslaktarn, menar ni väl?
— Ja, just den ja. Hvar bor han? — frågade ynglingen brädskande.
— Snedt emot, — blef svaret, och så stytde der morgonfriske hästmannen sina steg till hästslaktare Nilssons hus, där han slog på med sådan energi, att hela huset vaknade.
Nilsson själf steg upp och frågade hvem det var.
— Är det du, som är hästslaktare? — frågades utifrån.
— Ja, — sade N. och öppnade dörren. — Hvad är det fråga om.
— Vill du köpa en häst af mig! Jag ska hä 200 kr. för den.
N., som tyckte, att hästhandlaren var ovanligt tidigt ute och som fann hans affärsifver litet besynnerlig, bid honom komma in och ingna sig, så kunde de ja tala om saken, Hästen stäldes in på Nilssons gård och dess innehafvare stannade i N:s bostad. Han var emellertid mycket ifrig att bli klar med hästaffären och nedsatte priset på sin arab i ett nu’ till 40 kr. Detta styrkte N. ännu mera i hans misstankar om, att allt icke stod rätt till, hyarför han, sedan han låtit framsätta kaffe och cigarrer för att traktera den ifrige säljaren med, oförmärkt sände en annan tillstädesvarande person till polisen för att anmäla hvad som inträffat. Säljaren blef emellertid allt mera nervös, och då han saknade den till polisen sända personen, frågade han misstroget, hvart denne gått.
— Han är ute och ger hästen foder och vatten.
— Nå, men skall da köpa hästen? Jag har brådtom, och du skall få den för 14 kr., bara du tar den.
— Vi ska lugna oss — sade Nilsson. — Jag vill se hästen vid dagsljus, innan jag köper den.
Strax därpå kommo två polismän, hvilka till den unge mannens förfäran förde honom till polisvakten.
På polisvaktkontoret uppgaf sig hästinnehafvaren heta Karl Alfred Brun samt att han var från Butle, där bans far var torpare, och att ban af fadern fått i uppdrag att sälja hästen i staden, Sedermera ändrade han uppgiften om sin hemort så, att han var från Lye.
Ansatt af frågor erkände han slutligen, att ban tillgripit hästen ett stycke från Sylfasta, något som sedan bekräftades af hr Nybergs anmälan.
Inue å polisvaktkontoret uppförde Brun sig så besynnerligt och hans tal var af sådant innehåll, att man ritt snart förstod, att man hade med en ej fullt tillräknelig person att göra. Länsman Smedberg infann sig emel lertid fram på förmiddagen och anstälde polisförhör med Brun. Därvid utröntes, utöfver hvad ofvan berättats, följande:
Karl Alfred Brun uppgaf sig vara född i September 1877. Han har icke gått i skola, ej heller konfirmerats. Vid årets mönstring fritogs han från värnplikt. Hans fader är hemmansägaren Axel Bran, ägare till 1/4 mantal Lilla: Rone i Lye.
Angående tillgreppet af hästen och därmed förknippade omständigheter meddelade Alfred Brun, att han i onsdags vid 1/2 8-tiden gått från hemmet och begifvit sig till Etelhem, där han passat på att utan tillåtelse och utan biljett medfölja det till Visby gående tåget, gömd i en betvagn. Sålunda åkte han på snålskjuts till Roma(?), där han, likaledes osedd af tågpersonalen, stigit af och gående fortsatt sin färd. På ett par ställen talade han till och anhöll om husrum öfver natten, som emellertid vägrades honom, Vid Hallfreda hade han brutit sig in i stallet, hvilket skett utan verktyg, tagit hästen och gifvit sig af till Visby.
Hästen, ett vackert djur, försäkradt för 800 kr., har i oskadadt skick återlämnats till ägaren.
Alfred Brun gör ett mäkta sorglustigt-intryek. Hanu är iklädd skinnbeslagna benkläder, kavaj och ett par väldiga träskor, och att se honom till häst måtte ha varit en syn för gudar — en äkta »riddare af den sorgliga skepnaden». Att tillgreppet af hästen såväl som hans vandring från hemmet och hans friresa på tåget skett under ett anfall af sinnesförvirring är väl att antaga. F. n. hålles han i förvar å polisvaktkontoret, och hans föräldrar ha underrättats om hans visteleort.
I dag har den beklagansvärde ynglingens fader varit i staden för att hämta sin son. Han meddelade att ynglingen ända från sin tidigaste barndom varit »svag i hufvadet», icke egentligen vansinnig utan hvad man i dagligt tal kallar »halfstollig». Denna hans sorgliga sinnesförfattning här förorsakats däraf att han som späd haft hjärnfeber. Han har dock alltid varit’ lugn osh aldrig våldsam. För två år sedan hade han doek företagit ett liknande irrfärd och då gått hela vägen till fots från Lye till Visby och hitkommit i mycket medtaget tillstånd.
Vid detta tillfälle saknades han i hemmet redan vid 7-tiden. Han hade vid 6-tiden barhufvad och med ett par tofflor på sig samt i skjortärmarne gått ut på gården och sedan försvunnit. Man spårade honom vid kans eftersökande ganska länge, men sedan försvunne spåren totalt.
Nu är dock ynglingen åter i godt förvar efter sitt sista äfventyr, och fadern lofrade, att han skulle styra om att det blefve sista gången som Karl Alfred kom ut vå äfventyr.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1898
N:r 178