Från landsbygden.

Bref till denna tidning.
Alfva, 10 Mars. Djurplågeri af upprörande beskaffenhet föröfvas i stor skala af en hemmansägare härstädes, i hvars gård man på sista tiden af helt naturliga orsaker varit mycket besvärad utaf flitiga påhälsningsr af handjur inom vovvovarnes stora slägte. Mannen i fråga har vämligen, för att hålla de besökande på afstånd, låtit rundt omkring sin och äfven andras gårdar, i gärdesgårdar och staket och allestädes där han funnit lämplig plats, utsätta giller, bestående af rännsnaror af fin ståltråd. I dessa snaror har vår man tagit många rof. Både stora och små, unga och gamla, dumma och kloka hundar ha krapit i snarorna och fastnat, Hvilken jämmer, hvilket tjut! Värst har det varit för dem som under nattens tysta timmar råkat ut för olyekan. De hafva haft en lång natt. Och när de ändtligen af barmhertiga samariter lösts ur bojan, ha djupa sår och skråmor i halsen och benen burit vittne om deras lidanden. Några ha nämligen haft den oturen, att blott ned ena baktassen fastna i snaran.
Wår »djurvän» har också någon gång själf löst sina offer, efter att först I godan ro ha njutit af deras lidanden och klagovisor och sedanshan ock därtill gifvit dem en grundlig bastonad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Mars 1898
N:r 40

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *