Fide, 19 Maj.
Dålig början. En af årets konfirmander hade en gång vid hemgåendet från prestgården i en handelsbod i Grötlingbo tillegnat sig några snusdosor. Ingen hade observerat hans tilltag, hvarför han hade undgått upptäckt, om han ej sedan hade försökt afyttra dem. Han slapp denna gång undan med en välförtjänt skrapa och fick efter några om och men från pastors sida fortsätta att deltaga i konfirmationsundervisningen.
Näktergalen är i år härstädes talrikt representerad. Man kan samtidigt från flera håll höra dem slå sina drillar i de vackra hasselbeväxta ängarne. Ej allenast i stilla aftonstund, hålla de sina konserter utan de sjunga hela dagarne igenom och låta ej störa sig af någonting.
Ett gladt sällskap var en kväll åstad för att höra »näcken», som han allmänt kallas.
En spjufver tog sig före att ställa sig i busken der fågeln satt och ref eld på tändstickor för att lysa honom, som han sade, men detta afskräckte ej den ifriga sångaren.
Regn väntar landtmannen på, i fall hans arbete ej skall vara fåfängt Det i god tid sådda kornet står allaredan gult på sina ställen, rågen tycks dock ännu ej hafva tagit någon nämnvärd skada.
Kreaturen äro nu för det mesta utsläppta på bete, men betesmarkarne äro ännu klent utrustade för »säsongen».
Södra Gotland, 30 Maj.
Förloradt och återfunnet. För ett tiotal år sedan förlorades vid en middagsspisning ute i det gröna vid ett slåtteröl tvänne matskedar af silfver, hvaraf i synnerhet den ena till följd af sin höga ålder öch de konstnärligt drifna bilderna, hvarmed den var prydd, sattes i högt värde. Man sökte ifrigt efter de försvunna, men dessa stodo ingenstädes att finna och förlusten har sedan dess råkat i glömska.
Nu i vår, då ett ladugårdshus skulle rifvas i närheten, hittade en arbetare, då agtaket skulle nedtagas, på det s. k. »rygtet», tvänne silfyerskedar, nu alldeles svartnade. Då de blifvit rengjorda upptäckte man på den ena några initialer jemte »bomärke», hvilket hade till följd att man kom att efterhöra i gården derifrån »bomärket» hörde och mycket riktigt igenkände man dem der som de vid slåttergillet bortkomna silfverpjeserna.
Hur svenska stålet biter. Då några ynglingar häromkvällen vid en sammankomst bland annat kommo till tals om det olika bettet hos ett eggjärnsfabrikat försäkrade en snickarelärling att han med sin fällknif af Eskilstuna tillverkning skulle på tre timmar afskära en till hands varande timmerstock, som vid mätning hade en diameter af 8 och en balf tum. De närvarande slogo vad med honom derom, så att han genast tog sig an arbetet. När två timmar och fyratio minuter voro gångna, var arbetet verkstäldt, och hade detta skett på mycket kortare tid, om stocken ej varit torr och i följd deraf seg och läderartad. Vadet, som gällde tio kronor, utbetalades genast men hade vinnaren också duktiga blåsor i händerna.
Vanans makt. En lustig anekdot omtalas från en socken härstädes. Tvänne bönder i samma gård. hvilka man ju kan kalla. H. och D., lågo som oftast i delo med hvarandra. då för det mesta D. afslöt trätan på så vis att han ordentligt bankade upp gårdsmannen H. då derefter »mor» vanligen fick tillsägelse att hafva kaffepannan i ordning, ty fullständig försoning stiftades alltid vid några rundliga »kaffegökar». En dag hemkom H. från hamnen betydligt snedvriden i bufvudknoppen och då han skulle försöka kryssa sig ut i bostaden, gjorde benen strejk och han rullade som ett nystan kring gården. En på gården utsläppt liten kalf, kunde vid åsynen deraf ej betvinga sin lusta att efter vanan leka med menniskor utan började fyrfota en yster dans rundt i kring sin fallne husbonde, derunder han också ibland till ombyte i nöjet skuffade till mannen med hufvudet, på alla möjliga delar af kroppen. H., som i sitt orediga tillstånd ej kunde skilja på om angriparen vore men: niska eller djur, sladdrade, till omkringståendes stora munterhet. »Ker astufar, ker astufar, int mei–r nå int mei–r nå, söt astufar nuck nuck nå» o. s. v. i tron att det återi gen vore »astufar», som klappade upp honom efter vanligheten.
Hangvar, 30 Maj.
Tillbud till skogseld yppade sig i dag på morgonen å Häftings ägor. Ett par hemmansägare voro i måndags sysselsatta med tyning, hvarvid eld var uppgjord. De hade troligtvis icke släckt elden fullkomligt utan har den legat och grott tills i morse, då det började blåsa och eldeu grep omkring med stor hastighet. Lyckligtvis varsnades elden tidigt och man lyckades bli nerre öfver den.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Maj 1895
N:r 83