Af kronolänsman A. V. Eneman inlemnades till rätten en afskrift af protokollet öfver den angående poststölden af postmästaren i Visby verkstälda undersökning (hvilket protokoll afsändts till generalpoststyrelsen), hvari vämnes, att en poststöld varit beramad och för handen; vid denua undersökning uppgaf Jakobson, att han stält väskan på åkstolen mellan sig och Lundberg och att han ej kunde påminna sig, att han flyttat den derifrån (raka motsatsen till hvad han nu inför domstolen berättade; äfven angående fodrets vidhängande vid fotsacken voro uppgifterna stridiga); i nämda undersökningsprotokoll framhålles, att väskan omöjligen kunnat nedkomma mellan fodret och Vädret i fotsacken med mindre än någon med uppsåt stoppat dit den.
Af nedannämda personer aflades följande vittnesmål:
Stationsinspektor Lokrantz : Ankommit till postkontoret strax före kl. 7 på morgonen; och J. kallade hvarandra för posttjuf; bojan ej hårdt tillskrufvad; ingen beklagade sig och nämde om någon smärta. P. ock J.
båda mycket berusade samt L. mindre nykter; vid 11-tiden voro båda lössläpta.
Postiljon Olof Niklas Engsträm: Ankom med tåget kl. 10,30 f.m. till Hemse och begaf sig genast till postkontoret, då han fann endast P. fängslad; länsman A. V. Eneman sade till vittnet, att J. uppgifvit, att P.stulit väskan, samt att P. vore en redig posttjuf; flere hårda ord fäldes af länsman A. V. Eneman. P. sade, att det gjorde ondt och värkte i handen; P. lossade sjelf en gång på bojan, då den tillskrufvades af Valter Eneman hårdare än förut; P. klagade flere gånger öfver smärta; P. och J. voro ej nyktra; P. utkom fri från postkontoret först några minuter före kl. 12.
Henrik Larsson och Olof Petterson : Hade anmodats af V. Eneman att söka efter väskan å vägen mellan Hemse och Gudings; inkommo på postkontoret vid 9-tiden; A. M. Eneman bad de fängslade bekänna hvem af dem som stulit; ingen klagan hördes af de fängslade; fjerdingsman Vahlberg höll i jernkedjan, som var fästad vid bojan.
Fjerdingsman Vabhlberg upplyste, att vid sista undersökningen af postvagnen, då väskan återfans, låg den längst ned i fotsacken mellan lädret och fodret, så att han fick sticka ned hela sin arm för att nå den. Dennaupplysning hade knapt afgifvits, förrän postföraren Jakobson ifrigt inföll, att väskan ej kunnat ligga der utan legat ungefär i midten på fotsacken. I egenskap af åklagare anhöll landsfiskalen om ett närmare förhör med Jakobson, enär det af J:s ord verkligen syntes som om J. väl skulle hafva reda på hvar väskan legat. J. uppgaf vidare, att han strax vid sin ankomst till postkontoret, då P. försvuunit, träffat en smörjare vid jernvägen, hvilken person upplyst, att P. begifvit sig. till stationen. Härvid upplyste stationsinspektoren, att nämde smörjare vid den tiden varit uppe vid jernvägen och ej vid postkontoret.
Landsfiskalen anhöll särskildt, att P:s ombud närmare måtte utveckla hvad som menades med de i angifvelseskrifterna till k. m:ts befallningshafvande och justitieombudsmannen förekommande orden »pinas, hotelser och andra våldsbragder, hvartill ombudet svarade, att länsman A. M. Enemans uttalande om den gamla inqvisitoriska tiden innebure en hotelse och att visiteringen af P:s kläder vore en våldsbragd.
Landsfiskalen anhöll om uppskof med målet dels för att få garfvaregesällen Lundberg hörd och dels för att förete postväskan och fotsacken, hvarjämte han yrkade, att P. måtte åläggas personlig inställelse. Såväl P:s ombud som Jakobson begärde äfven uppskof.
Hrr Lagergren anhöllo att blifva från målet skilda samt yrkade Pettersous bötfällande för obefogad rättegång samt ersättning för rättegångskostnader. Äfven fjerdingsman Vahlberg anhöll att blifva skild från målet. P:s ombud bestred hrr Lagergrens anhållan och uttalade som sin åsigt, att det varit posttjenstemännens skyldighet att noggrant undersöka postvagnen. Jakobson bestred Vahlbergs yrkande.
Efter enskild öfverläggning resolverade rätten, att hrr Lagergrens och Vahlbergs yrkanden att blifva skilda från målet ej för närvarande kunde beviljas, hvarjämte målet uppsköts till hösttingets 1:sta sammanträde, Jå Petterson vid 50 kronors vite personligen skulle komma tillstädes samt svarandena vid 20 kronors vite för dem hvardera infiuna sig.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 Maj 1881
N:r 39