Rattfylla och hemfridsbrott mest uppmärsammade målen.
Norra häradsrättens andra höstting blev nog ett av de mest tidsödande på flera år. Handläggningen av de 71 målen, varav 55 åklagarmål, drog nämligen ut på tiden så pass att rätten inte kunde skrida till överläggning förrän vid 20-tiden. Förutom några civilmål var det en trasslig rattfyllerihärva som tog ovanligt lång tid eftersom detaljuppgifterna från svarandesidan i det senare fallet inte stämde överens med de som lämnades av ett äldre manligt vittne. Annars var det ett otrevligt hemfridsbrott som var mest uppseendeväckande och kanske blir dyrbart för dem som ställt till det. Häradshövding Pfeiffer var rättens ordförande, och vid protokollen satt notarierna Hamacher och Hellsing.
Den unge stenarbetare från norra Gotland som den 28 juni häktades för bl. a. förskingring hade nu förts från rannsakningshäktet i Visby för att ånyo stå till svars för sitt handlande. Han hade vid sinnesundersökningen förklarats vara 5: 6:a (intellektuellt undermålig), och i avbidan på yttrande från ungdomsfängelsenämnden skulle han återföras och kvarbli i häkte. För den tid han suttit skulle han få avdrag.
Har föraren av olycksbilen i Bro eftersatt sina skyldigheter?
Det uppskjutna målet mot den taxichaufför — även nu utan rättegångsbiträde — som var ansvarig för dödsolyckan i Bro den 9 aug. var nu åter uppe till behandling. Tre vittnen var inkallatle. Ett av dem, en passagerare i olycksbilen, ansåg att ren olyckshändelse förelåg, men han förklarade ändå att han hade tyckt sig märka att bilen inte låg riktigt som den skulle under färden från Stenkyrka. Fjärdingsman Högfeldt i Bro förklarade bl. a. att fjäderbristningen gjort att bakvagnen hade kastats först i diket. En verkmästare vid den service som tagit hand om den ramponerade bilen sade att denna fjäder måste ha varit brusten en längre tid, men föraren själv fann detta underligt, eftersom vagnen en vecka tidigare hade varit inlämnad på samma verkstad för rundsmörjning. Föraren påpekade också i sammanhanget att bilen skulle besiktigas två dagar senare. Men domaren ansåg inte detta vara någon ursäkt, ty föraren hade enligt hans förmenande eftersatt den skyldighet en trafikchafför har: att hålla bilen i trafikdugligt skick. Uppskov till den 23 okt. för närmare undersökning av bilen som ännu befinner sig i det skick den blev vid den tragiska dikeskörningen.
Advokat Kjällman till attack mot vägmyndigheterna.
Med anledning av kollisionen i Källunge den 21 juli mellan en mjölkbil och en Gotlands kraftverk tillhörig personbil kom mjälkbilförarens rättegångsbiträde advokat Kjällman vid målets förnyade handläggning med en tungt vägande inlaga. (I referatet från augustitinget nämndes att det var en tät syrénhäck som orsakade krocken.)
Det är en sak som bör beaktas när det gäller utmätande av straff i detta mål. Om vederbörande myndigheter gitte se till, att det blir någorlunda fri sikt vid skymda utfartsvägar skulle många av de krockar som inträffar utebli. Det verkar emellertid som om först något skall hända, innan något åtgöres för att rätta till förhållandena. I detta föreliggande fall är sikten helt skymd för både den som kommer på stora landsvägen och den som kommer på. utfartsvägen. Nu efteråt har der röjts undan vid vägmynningen, så nu finnes någorlunda sikt från båda hållen. Men detta är inte nog. Det behövs en ordentlig tillsyn från vederbörande myndigheters sida beträffande sikten vid åtskilliga utfartsvägar och korsvägar, och detta gäller både stad och land. Vi har ju en särskild avdelning för vägärenden med vägdirektör i spetsen. Det finns också vägnämnder, länsvägnämnder och vägsynenämnder omtalade i lagen. Vem av dessa det är som skall ingripa det vet jag inte, men nog bör det vara någon. Någon av dessa institutioner äger ju att förelägga om undanröjande av för sikten hinderlig växtlighet, om det nu skall ske på eget initiativ eller efter underordnad myndighets ingripande. Jag anser det vara vederbörande myndigheters underlåtenhet att vidtaga erforderliga åtgärder som är en mycket kraftigt bidragande orsak till åtskilliga kollisioner och så är även förhållandet i detta fall. Jag åberopar detta såsom en förmildrande omständighet för svaranden, framhöll advokat Kjällman bl. a.
Det blev för den unge mjölkbilföraren att erlägga 20 db. á 2 kr. plus fullt skadestånd till Gotlands kraftverk, d. v. s. allt som allt cirka 2,000 kr.
Hade rattfyllerivittnet tubbats?
En chaufför från Slite var instämd för att ha framfört bil den 1 sept. i spritpåverkat tillstånd, och det blev en mycket tilltrasslad historia. Av skyddskonsulenten var han varnad för att han inte respekterar de bestämmelser som utfärdats för en som fått villkorlig dom. Fyra vittnen var inkallade, däribland en äldre man som var en av de två passagerarna i den bil som varit i Visby och hämtat ut 2 liter sprit. På vägen hem alternerade man mellan att dricka några centilitrar då och då och att ta en titt inne på några av de kyrkogårdar man passerade. Chauffören själv hade, enligt egen utsago, tillsammans förtärt endast 10 cl., men vittnena ville ha det till betydligt mera. Åklagaren, landsfiskal Bonde, sade sig veta att svaranden var ganska begiven på sprit och satte därför mindre tro till hans uppgifter. Tre kvinnliga vittnen, samtliga servitriser i Slite, förklarade samstämmigt att svaranden denkvällen det nu gällde var ”lite lurig, dock inte så värst oredig”. I fråga om de detaljuppgifter som den gamle mannen under edsansvar lämnade skar det sig emellertid väsentligt. Han påstod nämligen i likhet med svaranden att en halv liter varit undanställd i en skrubb av den senare tills igår, vilket den gamle inte hade kännedom om förrän svaranden kom till honom igår och visade honom på flaskan. Men hustrun påstod vid telefonförfrågan att flaskan återfanns endast 2-3 dagar efter det polismannen varit där på förhör. Tablå — och uppskov till den 23 okt.
Svarande som var ”moll tyst” fick 5 mån.
En yngre man i manskapsuniform, vilken tidigare var dömd till 3 mån. villkorligt för grov stöld, var nu instämd för att han den 17 juli ”lånat” en cykel på Buttle station, därpå färdats till Visby på den och lämnat den vid Visby station. Härpå hade han rymt till Fleringe, där en polisman funnit honom. Domaren förklarade för honom att den villkorliga domen var förverkad. Själv hade han icke ett enda ord att anföra till sitt försvar.
Svaranden, vpl. Nils Bertil Svensson vid KA 3, dömdes till 5 mån. straffarbete.
Två fridstörare utan hänsyn.
En lantbrukare från norra Gotland var tillsammans med sin dräng instämd för hemfridsbrott och misshandel den 9 sept. Strax intill gården bodde ett par familjer, vilka hyrde av lantbrukaren men av någon anledning inte ville hjälpa honom med jordbruket. Bonden själv hade på dagen varit i Visby och tagit ut en och en halv liter, och när han kom hem bjöd han drängen på ett par tre snapsar. Därefter bar det i väg till det hus där de båda familjerna bodde. Lantbrukaren ryckte först upp en haspad dörr och drängen yttrade (enligt kärandena) att ”här ska slaktas och göras rent hus”. Frun i huset fick vidare bevittna när drängen kastade omkull ett bord och slog sönder en stol innan hon av honom blev kallad för ”harpa” och fick känna på något som enligt drängen kunde kallas ”smekningar”. Mannen i huset hade redan gått till sängs, och lantbrukaren passade då på att misshandla den 15-årige sonen i huset med sparkar både här och där. Vidare skulle han även ha fått känna på struptag. Lantbrukaren framhöll att den familj som hade uppsökts aldrig fått tillstånd att bo där och att där ständigt var ett härskri som ”om man mördade varandra”.
Uppskov för vidare utredning.
Spritpåverkad man vid mc-styre utan svängningar.
I motsats till det tidigare rattfyllerimålet gick ett senare så fort som det kunde, eftersom svaranden inte nekade till någonting. Det var en vägarbetare från mellersta Gotland som den 9 aug. framfört motorcykel på vägen mellan Visby och Bjärges och därvid gjort uppehåll hos bekanta på tre ställen för att bjuda och smaka en tår själv. Han erkände att han blevalltför påverkad, och det enda han bad om var att inte förlora körkortet alltför länge, eftersom han var i stort behov av det.
Svaranden, vägarbetaren Helge Pettersson, Kvie i Lojsta, fick en månads fängelse.
2 mån. straffarbete, villkorligt,
jämte rusdrycksförbud och förbud att lämna sin arbetsanställning ådömdes den person som var instämd vid förra tinget för att han stulit en skinnväst.
Ett tiotal utan körtillstånd,
vilka framfört sina fordon ändå, fick punga ut med 5, 10 eller 20 db. á 2 eller 2: 50, beroende på förseelsens art.
För en dikeskörning vid Othems kyrka
och skada på kantorsbostadens trästaket fick en lastbilförare erlägga 25 db. á 3 kr. Skadeståndet var tidigare uppgjort.
Skogsbranden i Tingstäde
den 10 maj avdömdes nu, och den som svedjat fick betala 25 db. á 2 kr. Gotlands järnväg hade förklarat sig villiga att till kronan betala 7,231 kr. i ersättning.
En med luftrörskatarr som måste spotta på dam.
Den 4 sept. hade en kvarnägare på mellersta Gotland kommit körande med hästräfsa på landsvägen och därvid passerat en på landsvägen stående grannfru som han spottade på. Svaranden, som själv inställde sig, förklarade att det inträffade helt enkelt berodde på att han hade känning av luftrörskatarr och var tvungen att spotta ofta. Den bespottade begärde 500 kr. i skadestånd, men det fick hon inte. Det blev 10 db. á 5 kr.
Personbil användes som taxi.
Två herrar hade var för sig i ganska stor utsträckning bedrivit olaga yrkesmässig biltrafik på mellersta Gotland. För den som kört sin personbil och fraktat folk precis som en droskchaufför blev det 25 db. á 1: 25. Och för den andre, som yrkesmässigt kört grus för andra på lastbil, blev det 15 db. á 2 kr.
Förnyad förundersökning för villkorlig dom
blev det för en på mellersta ön hemmahörande 18-åring, som tidigare deltagit i en stöldturne på fastlandet. Nu hade han olovligen tillgripit en cykel i hemtrakten.
Vid ett fiskerisammanträde
på östra Gotland hade två personer kommit i bråk. Uppviglaren, som vid tillfället ifråga var berusad och slagit till motparten ganska ordentligt, dömdes att betala 10 db. á 2 kr. plus 30 kr. i skadestånd.
Flykting som inte var registrerad
En folkskollärare på norra Gotland hade icke anmält till vederbörande myndighet att han hade en dansk nazist i sitt förvar. och det kostade husvärden 15 db. á 3 kr
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 September 1947
N:r 220