Rödbetor populärast bland unga odlare.

Gott resultat av 235 odlare i 27 klubbar.

Två unga klubbodlare, Sylve Pettersson, Sigsarve i Burs, t. v. och Ulf von Corswant, St. Hästnäs, t. h.

Att ha jordbruk som hobby tillhör kanske inte det vanligaste bland skolungdomen av i dag, men att det absolut inte är det sämsta det kan nog 235 gotländska pojkar och flickor intyga som tillhör »Unga Odlare» och odlat rödbetor, gurkor, konservbönor m. m. Denna verksamhet är inte ny, redan på 1930-talet var JUF ganska utbrett och många ungdomar deltog i dess odlingsverksamhet. Men en sak som är ny är att från och med i år är det ungdomsnämnden som har hand am denna verksamhet, och en som vet det mesta om organisationen är ungdomskonsulenten, agronom K. G. Gustafsson.

BARBRO LEVIN
duktig klubbledare i Anga.

235 odlare innebär säkert inget rekord, säger konsulent Gustafsson, det var säkert mera i början av 1940-talet då JUF var som mest verksamma här, men vi hoppas att det blir flera så småningom. Från och med i är är det ju ungdomsnämnden som har hand om verksamheten och det började med att jag åkte omkring i skolorna och intresserade eleverna för klubbodlingen och vidare kontaktade vi SLU- och JUF-avdelningar för att få klubbledare.
Just nu har vi 27 klubbar på Gotland, fortsätter hr Gustafsson, och de är fördelade från Fårö i norr till Hablingbo-Alva i söder. Största klubben har vi i Sanda, den är på 15 medlemmar. Hela arealen som de 235 ungdomarna odlar är drygt 10 tunnland och det gör i medeltal 20d kvm. pr odlare. Rödbetor och gurkor är de grödor som man är mest intresserade av och därefter kommer brytbönor och morötter. Tyvärr så har gurkodlingen inte varit så lyckad i år. Vädret, sjukdomar och dåliga groningsförhållanden har orsakat den dåliga gurkskörden. Andra grödor som också har odlats i år är socker- och foderbetor, brunbönor och purjolök.

Även djuruppfödning.
En annan gren i verksamheten är djuruppfödning, men ännu har inte så många vågat sig på detta, i år har det bara varit två stycken och de har haft uppfödning av gödsvin. Vi hoppas dock att denna gren skall få större utbredning, men växtodlingen är dock det grundläggande, varje medlem skall ha 50 kvm av något slag.
Man kan inte vara annat än nöjd med årets resultat, men jag hoppas att verksamheten skall svälla ut ännu mera. En annan sak som jag hoppas på, är att klubbarna skall få fasta organisationer, att klubbarna skall anordna mera regelbundna sammanträden. På våren t. ex. kunde man samlas och diskutera olika odlingar och på hösten kunde man samlas för att resonera om årets resultat, bokföring m. m. Så småningom är det också givetvis, roligt om klubbarna kunde ordna med program av ren underhållningskaraktär på mötena.

Kurs för klubbledare.
Åldern är fastställd till 10-20 år, men vi har i år haft så unga odlare som 8 år. Den största kategorin finns mellan 11-14 år. Vi hoppas dock att när odlarna blir för gamla att de inte skall lämna oss, vi behöver nämligen dem till klubbledare. Vi komer förresten att anordna en kort kurs framdeles för att utbilda klubbledare.
I somras höl vi ett läger på Varvs-holm med ett 70-tal deltagare och det hoppas vi skall bli årligen återkomamnde, slöt agronom Gustafsson.
Det är ju en hel del som bjuds ungdomarna i denna organisation och alla klubbodlare som vi ringt och pratat med har också varit storbelåtna. Nu hoppas man bara att än fler pojkar och flickor nästa år skall bli »egna» jordbrukare. Förutom det roliga med arbetet tjänar man ju en bra slant, ty man får väl hoppas att det inte skall gå så dåligt som det gick för en grabb som hade en gris och fick 11 kr i ren förtjänst, då är det innte så underligt ifall man tycker att det är hopplöst. Men det var också ett undantag.

Nöjda odlare.
Sylve Pettersson, Sigsarve i Burs, är bara 13 år, men han har ändå hållit på tre år som klubbodlare.
Jag har odlat rödbetor och gurkor, berättar Sylve, och i år har rödbetorna gett ganska bra, 800 kg på de 200 kvm, men gurkorna har varit dåliga. Allt arbete med odlingen har jag gjort själv, ja, plöjningen har pappa gjort förstås. Min syster Gertrud, som är 11 år har också haft en rödbetsodling i år också, slöt Sylve.
På Stora Hästnäs gård finns det tre pigga klubbodlare, de heter Ulf, Marianne och Inger och i efternamn von Corswant. Ulf och Marianne har en gödgris som de räknar med att de skall kunna sända till slakteriet till jul och få en bra slant för. Några besvärligheter med att skaffa mat till grisen är det inte, »man tar vad som finns på gården», menade Ulf på. Inger, det är lillasystern det, 11 år och hon är klubbodlare första gången i år med ett stycke köksväxter. Att det är roligt, och lönsamt, att vara klubbodlare ville också Ulf ha sagt.
Anita Rosendahl heter en 12 års flicka vid Binge i Alva, som varit med för första gången i år och hon har haft ett stycke rödbetor som gett 306 kg och det blir ju en liten, slant, drygt en femtilapp, och det är mycket pengar för en 12-åring. Visst har mamma och pappa hjälpt mig lite, säger Anita, men det mesta har jag gjort själv och det var roligt, så att det blir kanske inte sista året.
I Anga är det en livaktig klubb av Unga Odlare och klubbledare är fröken Barbro Levin, Boticker.
Ja, det är en hel del jobb att vara klubbledare och tyvärr måste jag säga att jag inte hunnit med allt som borde göras. Förutom odlingsverksamheten, som var och en sysslar med på sitt håll, samlas vi då och då till tävlingar. Med klubbodlingsverksamhet började man här i socknen redan 1938, då var det JUF, och när det sedan blev Unga Odlare för ett par tre år sedan fortsatte vi förstås. Nu är vi tolv odlare, men har varit 30. De största odlingarna man har är konservbönor och de har gett ganska bra resultat. En grabb vid Stenstugu, Lennart Johansson heter han, har haft 200 kvm bönor och han har fått 150 kg, slöt fröken Levin.
Vi talade med Lennart också och han berättade, att nog var bönorna bra och ett par hundra kronor borde de ge i förtjänst.
Som synes så är det överlag nöjda klubbodlare och det har de ju all anledning att vara också, dels är lite jordbruk både roligt och lärorikt att syssla med på sommarlovet, dels är det inte så dumt att få en liten slant på höstkanten och ändå roligare är det förstås att veta att man tjänat pengarna alldeles själv.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

Gotland Runt. Mästerby.

MÄSTERBY
Missionsförsamlingens sjuttiofemårshögtid, som hölls i missionshuset i söndags, blev en trålande sådan. Redan vid förmiddagens gudstjänst hade en rätt talrik skara infunnit sig för att med församlingen fira denna minnesrika dag. Efter en gemensam lovsång inledde pastor 0. N. Mo-beck med Davids lovpsalm 103, varefter han framhöll dagens betydelse i församlingens historia samt hälsade alla varmt välkomna. Så följde sången »Brist ut min själ i lovsångsljud», varpå en av församlingens f. d. pastorer Carl Nyström höll en god predikan över ämnet »Det yppersta budet». GMF:s ordf. hr Josef Jakobson, Stånga, frambar förbundets varma hälsning och lyckönskan till den jubilerande församlingen. Den stämningsrika gudstjänsten avslutades med bön och Välsignelsen. Församlingen inbjöd därefter till middag i lilla salen.
Eftermiddagens möte inleddes med sången »Nu tackar Gud allt folk». Församlingens ordf. Henry Grönhagen läste bibelord samt hälsade de talrikt församlade välkomna, varvid han särskilt riktade ett välkommen till SMF:s ordf. riksdagsman Johan Ahlsten. Sedan Hogräxis musikförening sjungit ett par sånger upplästes 75-årsredogörelsen, som på styrelsens uppdrag skrivits av past. Mobeck. Av densamma framgick att såväl verksamhetsiver som offervilja varit storslagen under de 75 åren i församlingens historia. Efter ännu en sång av musikföreningen högtidspredikade past. Nyström över temat »Guds kraft», med text ur Apg. 1: 4, varefter ett gott jubileumsoffer uppbars. Sedan lämnades ordet åt riksdagsman Ahlsten, som frambar SMF:s varma hälsning till församlingen, som tillhört nämnda förbund sedan dess bildande år 1878. Som minnesord lämnades Ef. 2 kap. En av församlingens medlemmar som var årsbarn med församlingen, och fyllt 75 år, inbjöd till, ett rikt dukat kaffebord. Efter ’kaffepausen gavs tillfälle till hälsningar. För församlingen i Hogrän talade hr Rudolf Palmgvist, för Väte hr Martin Björkqvist, för Roma hr Ernst Svensson och för Västergarn ,hr Henning Lövgren.
Församlingens tack till de närvarande och medverkande, frambars av pastor Mobeck. Sist sjöngs »Jag är så nöjd, jag är så glad när jag på Jesus tror.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

Gotland Runt. Linde.

LINDE
Fardhem-Linde-Lojsta föreläsningsförening började sina föreläsningar på tisdagskvällen inför cirka 150 personer i Linde skola. Det var stadsläkare Nils Bolin som inledde föreläsningssäsongen med att tala över ämnet: »Gotlandsresa i färg. Gotländsk natur och kultur». Hr Ivar Amlinger hälsade samtliga välkomna, varefter årsmöte vidtog. Till ordförande för kvällen valdes Ivar Amlinger och till sekreterare Henning Hallin. Kassabehållningen uppgick till omkring 350 kr. Styrelseledamöter, revisorer och suppleanter omvaldes.
Efter förhandlingarna visade dr Bolin sina vackra färgbilder. Ivar Amlinger avtackade föreläsaren, varpå »Götland, fosterö», sjöngs unisont.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

Dagens Filmer.

Royal: »Svindlande rymder» (Ljudbarriären)

Utan tvekan är »Svindlande rymder» en av de bästa flygfilmer som någonsin gjorts — frågan är om inte den bästa. Det var under krigets sista skede som engelsmännen började experimentera med reamotorer på flygplan och det är deras första framgångar man får bevittna. Man vann inte de nya erfarenheterna billigt — det kostade människoliv innan man kunde krossa ljudbarriären och fortsätta mot farterna av i dag. Filmen bjuder på direkt svindlande vyer, man tycker sig nästan sitta bredvid de djärva piloterna när de rusar fram högt däruppe i skyn. Berättelsen skildrar också några människor som lever i de nya fartvidundrens närhet, där är »gubben» själv, en till synes hård man som offrar allt för sin
ljudbarriären måste krossas. Där är -provflygaren som slits mellan hänsynen till sin hustru och känslan att få besegra barriären, där är flygarhustrun som upplever all världens förtvivlan; vad har vi för nytta av de stora hastigheterna? Skall liv offras bara för att vi skall kunna nå New York på två timmar? Filmen lägger svaret i provflygarens mun: jag behöver inte krossa ljudbarriären men jag måste. Och den krossas … I en intensivt spännande scen när mannen Vid spaken finner hemligheten med den omvända roderverkan. Starkt!
Cricque.

Röda Kvarn: »Blondie, Biffen och Bananen»

Tycker man om hästar och hästsport bör man absolut se denna film, den bjuder nämligen på fina tävlingsbilder från både Jägersro och Ulriksdal. Och lägger man därtill en massa glada upptåg av det oförbränneliga paret Åke Söderblom — Åke Grönberg, så blir kontentan en trevlig biokväll som är ansträngande för skrattmusklerna. Naturligtvis måste det vara en gnutta kärlek med i spelet också och filmen slutar med förlovningskalas med Lennart Lindberg och Doris Svedlund som de ekleterande. Håkan Westergren spelar konfektionskung och hästägare och i sitt »stall» har han en mängd mannekänger anställda bl. a. Haide Göransson. Att filmen är välfotograferad är väl nästan onödigt att tillägga numera om svensk film, nämnas kan att det är gotlänningen Martin Bodin som stått bakom kameran och att Lars-Eric Kjellgren har regisserat.
Som förspel får man se dels en film betitlad »Då och Nu», en upplysningssak av affärsbankerna, dels journal om krigs maktsövningen.
Rune.

Hansa: »Polisfällan»

Polisfällan är en av de bästa ameririkanska gangster- o. kriminalfilmerna, ropas det ut i reklamen. En reklam som är fullt berättigad.
Från första till sista filmmetern sitter man nämligen stundom gastkramad, stundom spänt intresserad av hur polisen löser de svåra gåtorna, och mellan de nervkittlande scenerna från den gangsterspäckade hamnstaden har man tillfälle att lugna nerverna med skratt på skratt.
Broderick Crawford som vi minns från »Alla kungens män» har här fått en önskeroll som den hårde detektiven och samtidigt som den efterspanade storförbrytaren Tim Flynn. Varje hans rörelse -i det skumma New Orleans, där gangsters många gånger är nästan lika smarta som poliserna, är ett handslag med döden: Men som alltid i sådana här filmer segrar lagen, men innan den gör det, är det rafflande jakter innan storförbrytaren och svindlaren hamnar i polisfällan. Man följer intresserat med mycket tack vare att man får en inblick i polisens omfattande arbete med en mängd nya polistrick, som får en att häpna. Man har egentligen bara rosor åt denna film, ty rollprestationerna är över lag goda, fotot mästerligt och storyn är inte invecklad.
Förspelet handlar om tävlingscykling i Holland.
Sonny.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

Sportspalterna

Planera för den kommande bandysäsongen.
Snart är det hög tid att börja tänka på vinteridrotterna och deras planläggande. Bandyn har som bekant inte vunnit den terräng man önskat på Gotland, delvis beroende på att säsongen brukar vara kort och delvis på att det rentav är slött intresse. I fjol var ju isförhållandena tämligen goda, då man kunde spela slut på både serier och DM. Vad man emellertid önskar är att flera klubbar dryftar bandyn. Det finns ju bl. a. så mycket smågrabbar som håller till på vätarna, som aldrig får vara med och tävla. Se på skolornas idrottsdagar! Det vimlar av grabbar, som har rör och klubba. Gör något för dessa, och den gamla tjusiga vintersporten skulle kanske vinna terräng även på Gotland.
I slutet på denna månad skall serieprogram och mycket annat för den kommande säsongen göras upp, och sektionsordf. Victor Wenell, vill göra dem det vederbör uppmärksamma på att det är hög tid att ta sig en funderare, så att man i tid kan arbeta fram program m. m. — Jag vill uppmana alla bandyledare till, säger Wenell, att undersöka möjligheterna för pojkbandy. Det skulle säkert gå att få fram någon serie, om bara ledarna i föreningarna vill göra något.

Blixthandboll i sporthallen, fem lag i elden.
I morgonkväll blir det handbollmönstring i Fårösund. Ett intressant blixthandbollprogram har man lyckats åstadkomma. Även om föreningarna inte så här i tjuvstarten får fram sina slagkraftigaste lag av skilda anledningar, bör blixthandbollen i sporthallen få sitt nyfikna intresse. Det blir inte mindre, än fem lag som deltar, vilket gör att det kommer att bli spel i ca tre timmar. Matcherna går i 2×10 min. VIF kommer att sakna Kurt Nilsson o. »Klicken» Ekström och det är ju en förlust. Gute ställer inte upp med bröderna Lasse och Per-Ove Enström, som båda befinner sig på Bosön. IFK och Fårösund kommer väl inte heller med sina starkaste lag. Starkaste laget tycks av laguppställningarna att döma bli Visby AIK.
Laguppställningarna har dock sitt intresse och kommer enligt lagledarna att få följande utseende:
Visby IF: Stig Carlsson — Sven Stuxgren, Hasse Lundh — Gunnar Svennefelt — Ulle Stenbom, Curt Ekström, Fritz Oskarsson — P-O Aronsson, Jonny Johnsson, Torsten Landberg, Sven Westfelt (tre av dessa fyra).
Fårösund: Magn. Ström — Bo Stuxgren — Set Norman, Karl Eklund, Lasse Stuxberg — Sven Erik Nordlund, Stig Nordlund, Kjell Olofsson.
Gute: Glyn Persson — Rune Carlsson, Freddy Johnsson — Lars-Östen Wallin — Allan Pettersson, »Siben» Schitderlöf, »Bambis» Karlsson —, Allan Karlsson, Sten Johansson, Ulf Abom.
IFK: N. O. Nilsson — G. Karlsson, L. Forsberg — K. Wallin — B. Johansson, Fors, S. Noren — Aasa, Vaktel, Blad.
AIK: Sune Juteskog, Karl Jonasson, Hans Eklund — Alf Pettersson — Hans Klang, Lennart Svennefelt, Lennart Johansson — P. A. Svenningsson, Sune Almlöf, Gulgi Johannisson.

Klubbmeddelanden
PM

för Visby- och Landsbygdsmästerskapet i orientering den 19 okt.
Samlingsplats: Vägskälet 1.500 m nord Hangvar kyrka.
Karta: Visbybladet eller Norra Gotland, finns att köpa i ett begränsat antal vid resp. starter.
Övrigt: Första start beräknas ske kl. 9.00. Tävlingsledningen förbehåller sig rätten att få disponera de tävlandes transportmedel, dock kan flyttning av fordon från start till mål icke åtas. För dem som ännu inte anmält sig finns det ännu möjlighet att bli inblandad i startlistan om ni ringer upp Sven Persson, Fårösund, tel. 359 mellan kl. 17.00-20.00 i kväll.
KA 3 IF

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

44 man fattas till de gotländska betfälten.

Vid månadsskiftet uppgick det anmälda behovet av arbetskraft till de gotländska betfälten till endast 104 man. Sedan regnet började har emellertid behovet ökat vecka för vecka och i dag uppgår det sammanlagda behovet till 201 platser, av vilka 157 kunnat tillsättas med arbetskraft huvudsakligen från fastlandet.
— Från stockholmstrakten har vi fått 65 man, från Västerbotten 59 och från Sörmland 11 medan de övriga kommit från annat håll, omtalar förste assistent Sven-Otto Österdahl vid ett samtal med Gotl. Vi hade löfte om att få tillräckligt med arbetskraft för att täcka det vid månadsskiftet anmälda behovet, men den senare ökningen har gjort att för dagen 44 platser fortfarande är obesatta. Vi har emellertid blivit lovade att få ytterligare 19 man från Norrland och hoppas att även kunna skaffa de återstående 25.
Om någon betodlare alltjämt är i behov av arbetskraft är det nödvändigt att anmälan härom fortast möjligt göres till arbetsförmedlingen, framhåller hr Österdahl till sist.

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239

Ljugarns fiskehamn blir obrukbar

om inte rejäl fördjupning utföres.
Länsstyrelsen i Visby tillstyrker livligt i yttrande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning en framställning till kmt från Ljugarns fiskareförening u. p. a. om statsbidrag till utförande av fördjupning av vissa delar av Ljugarns fiskehamn.
De i ansökningen lämnade uppgifterna angående hamnens betydelse icke blott för fiskarna i orten utan även såsom stödhamn för det laxfiske som bedrives utanför Gotland även av båtar från andra delar av riket vitsordas av länsstyrelsen. Användbarheten i sistnämnda avseende har emellertid efter hand till följd av uppgrundningen allt mer förringats och under de sista åren helt bortfallit, särskilt som båtarna från andra orter i regel är av större typ än de här använda. Länsstyrelsen har vid besök på platsen funnit förhållandena sådana, att båtarna vid lågt vattenstånd endast med största svårighet kan föras till och från hamnen och därest åtgärder ej nu vidtas för en fördjupning, hamnen inom kort kommer att bli helt obrukbar även för hamnens egna båtar. Då det är av största vikt att ej blott denna olägenhet snarast avhjälpes utan även om möjligt sådant djup i hamnen erhålles, att ej fiskets utveckling genom övergång till större båtar hindras, tillstyrker länsstyrelsen på det livligaste bifall till framställningen.

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239

Östersjönedskjutningarna dras inför FN av Undén.

STOCKHOLM 15/10 (TT). Sveriges blå bok om ryssarnas nedskjutningar av svenska flygplan över Östersjön kommer att överlämnas till FN:s generalsekreterare Trygve Lie på onsdagskvällen för utdelning bland de olika medlemsstaternas delegationer vid den påbörjade FN-sessionen.
Samtidigt publiceras boken i Sverige.
Någon definitiv tidpunkt då utrikesminister linden skall beröra dessa händelser inför generalförsamlingen är ännu inte känd hos UD, men det torde enligt MT om intet oförutsett inträffar, bli på torsdagen under generalförsamlingens debatt.

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239

Auktion i Väte

LÖRDAGEN DEN 18 OKTOBER kl. 1 em. låter IVAN PETTERSSON, VÄSTERVÄTE, genom offentlig auktion försälja: Kreatur: 5 st. hästar: 1 varmblodssto 7 år, 1 ard. sto 7 år dräktigt, ett sto 3 år dräktig avelsdiplom, 1 sto 2 år och 1 valack 1 år. 5 st. kor och 3 st. kvigor högdräktiga eller nykalvade. Arsresultat 4912X4,13=203 smf. 1 st. 16 mån. prem.-berättigad tjur. En sugga och en gylta bägge dräktiga. Redskap m. m.: En 22 hkr. Munktells traktor, Excellent harv 20 tänder, en översilo 2X5 m., arbetsvagn, 3 st. plåtfat, c:a 50 kvm. ibeg. korr. plåt, 1 tums bräder och björkplank i olika dim., tvet- och grenved, ett mindre parti björkved, beg. dörrar och fönster m. m.
För annans räkning försäljes en större bilvagn i bra skick. Betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll till den 1 oktober 1953 eller vid anfordran.
ELOF HANSSON. — Tel. Romakloster 57.

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239

HANSA

Polisfällan.
Broderick Crawford – Betty Buehler – Richard Kiley Otto Hulett – Matt Crowley

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239