GUTAR FÖRR

Ett af samhällets olycksbarn f, fästningsfången Wilhelm Peter Engström fälldes vid Rådstufvurättens sammanträde å Länets cellfängelse lördagen den 7 dennes att för 4:de resan stöld af ett till 6 rdr uppskattadt ur med dubbelboette af silfver undergå 4 års straffarbete samt att i 10 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Engström hade nemligen lördagen den 3 Maj sistl. år inne å Måhrbecks krog sammanträffat med drängen Niklas August Olsson från Qvie i Endre socken och sedan de derstädes i hvarandras sällskap intagit en sup, hade de på Engströms förslag åtföljts till den vid Danzigesgränd under den s. k. ”Osearssalen” belägna krogen, der ytterligare förtäring af bränvin och öl intagits. När de omsider skolat derifrån sig aflägena, hade Engström lurat Olsson vara sig följaktig in i det till nämnde egendom hörande brygghus, derifrån trappor leda till bottenvåningen vid Mellangatan dels till det s. k. Liljehornska vid Strandgatan. Inkomne i det mörka brygghuset, frånryckte Engström Olsson honom hans påhafda ur, hvarefter han med sitt rof hastade upp för trapporna utan att Olsson, hvilken, i detsamma Engström röfvat från honom uret, ropat ”hvad har du med min klocka att göra”, kunnat, obekant som han var med lokalen, följa Engström. Detta Olssons rop hade hörts af krogförestånderskan och hennes biträde, hvilka uppehållit sig uti det intill brygghuset angränsande köket och derat föranletts öppna dörren till brygghuset då de varseblifvit Ensgström, hastande uppför en af trapporna och Olsson ensam stående qvar. Vid den ransakning, som sedermera i anledning af Olssons anmälan om tillgreppet påföljande måndag eller den 5 i förenämnde Maj månad företagits förnekade han tillgreppet samt sökte göra troligt det han tillbytt sig uret emot en giktring och en mellagifa af 1 rdr 50 öre, men då ransakningen för bevisnings åstadkommande uppsköts utan att Engström, oaktadt åklagarens derom gjorda hemställan, tagits i fängsligt försvar, passade Engström på tillfället och afvek efter hvad sedermera visst sig, till Norrland der han, som lyckats förskaffa sig ett för annan person utfärdadt arbetsbetyg under falskt namn uppehållit sig dels i Sundsvall dels i Hudiksvall, tilldess han derstädes omsider häktats såsom misstänkt för delaktighet i en därstädes föröfvad stöld, derifrån han likväl frikänts. Under detta sitt vistande å cellfängelset i Gefle hade han igenkänts och i anledning af den efter honom utfärdade efterlysning hitförpassats. Till Engströms meriter i öfrigt torde få tilläggas att han, som ännu ej ens hunnit 30 års ålder, redan undergått bestraffning för 3:dje resan stöld äfvensom för förfalskning och utprångling af förtalskadt mynt för att ej omnämna alla de gånger han varit lagförd och straffad för misshandel och vildsint uppförande.

Gjelbgjutaren F. Lundqvist hade efter angifvelse af stadsfogden O. N. Hallgren blifvit af f. stadsfiskalen Harald Gustafsson åtalad för öfverträdelse af föbudet emot lotterispel. Lundqvist ville ej förneka att lotteri egt rum om en af hans 14:årige dotter förfärdigad korg af alun med vaxfrukter men påstod sig derom saknat vetskap förr än det redan försiggått, skyllande på sin förenämnde dotter som honom ovetande skulle hafva tillställt detsamma — bevisning förebragtes derem att en mängd folk, större delen ungdom, hemma hos Lundqvist kastat tärning men utan att Lundqvist i någon mån gittatt sit förebärande styrka, pröfvade Rådstufvurätten genom utslag den 9 dennes rättvist Lundqsvist från ansvar i målet frikännas.

Bageriarbetaren Broström hade efter angifvelse af utskänkningsförestånderskan Christina Larsson, blifvit af t. f. stadsfiskalen Harald Gustafsson åtalad för det han den 1 December sistl. år inne å hennes krog henne sparkat och oqvädat. Då målet den 22 December handlades vid Rådstufvurätten, påstod Broström sig vid tillfället i fråga varit så full att han deraf ej hade redigt minne, hvarför målet för bevisnings förebringande uppsköts till den 26 sistl. Januari, då Broström förr än de inkallade vittnena hördes erkände det han vid åtalade tillfallet tilldelat sin vederpart en sparkning och henne oqvädat. I stället att då genast meddela utslag, uppsköts målet för sådant ändamål till måndagen den 9 dennes — Till den 26 Januari hade t. f. stadsfiskalen uppå angifvelse af förenämnde Christina Larsson instämt Bröstöm med påstående om ansvar för det han den 4 i samma månad Larsson inne å hennes krog ånyo oqvädat — Broström nekar — vittnen höres och målet öfverlemnas — äfven detta utställes för utslag till den 9 dennes. Den 9 Februari kom och då fann Rådstufvurätten för godt meddela ett för begge målen gemensamt utslag, hvarigenom Broström fälldes att för en sparkning böta 10 rdr och för oqväden vid 2:ne skilda tillfällen 20 rdr eller tillhopa 30 rdr samt ersätta afhörde vittnen. Frågas huru t. ex. skall vid sådant förhållande en part som vill klaga uti det ena af målen men ej i det andra bete sig? skall han väl i slikt fall vara nödsakad äfven lösa protokollen i det mål, deröfver han ej finner sig befogad anföra besvär?

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Februari 1874
N:r 14