Etikett: Visby

Hvem har icke sett de storartade anläggningarna vid Kopparsvik?
Ja, åtminstone lär det väl vara få individer af det nuvarande slägtet, som ej någon vacker sommardag eller annars, då tillfälle gifvits, vandrat vägen, som leder förbi Fattighuset och Sjukhemmet, fram till Cementfabrikens vidlyftiga anläggningar. Många torde de också vara, som, efter förut erhållen tillåtelse, mera noggrant besatt anläggningen närmare i detalj och kanske förvånat sig öfver de stora ugnarna, de slumrande kulkvarnarne och den väldiga maskinen, hvilkadrifver alla för fabrikationen nödiga maskinerier.
Men hur många är det som möjligen sett eller hafva något minne af de för sin tid storartade och omfattande anläggningar, som förut funnits på denna plats? Säkerligen är det mycket få, men en eller annan erinrar sig dem nog ännu eller har kanske i likhet med insändaren hört berättas om dem. En liflig påminnelse om platsens forna lif och verksamhet får man om man, gör en titt in i någon af de gamla fullfärdiga bygnader, hvilka ännu bära spår af forna dagars id. Set. ex i det forna benstöteriet med dess kolossala drifhjul och utväxlingar, stöthoar, rikttunnor och mera sådant. Hur besynnerligt tycker man icke det förefaller, att allt detta tunga, massiva trämaskineri kunnat röra sig och öfverföra kraft från det ena verket till det andra, enaf den vattenmassa, som utanför i flere afsatser störtar sig mot hafvet, Hur rent af spöklika förefalla ej alla dessa anläggningar.!
Nu är det tyst i de gamla verken, men der har dock i gamla dagar varit ett rörligt lif i alla dessa kvarnar med många par stenar, benstöteri, trösk med mekanisk skakinrättning, någon mekanisk inrättning. för att experimentera med kattunstryckeri och kanske äfven tidvis experiment för många andra saker, alltsamman inrymdt i de ännu delvis kvarstående bygnaderna från den närmaste berget i flera våningar belägna bygnaden till den invid sjön belägna kvarnen, der, som folket påstod, vattnet var »utslitet», då det väl hunnit dit efter att förut under sin väg hafva satt igång alla dessa stora drifhjul.
Alla dessa inrättningar och anläggningar ägdes och styrdes af en man, hvars namn var kändt öfver hela Gotland, och äfven utom dess: gränser. Dertill bidrog nog ej allenast denne mans stora förmåga och mekaniska snille, utan det märkliga i saken var, att denne man, som ordnade allt, öfvervakade allt och som var själen i det hela, han var — blind. Ja blind var han, fast han gick mellan alla hjul och kuggdref, orduvande och ställande tillrätta allt både innan och utan med en säkerhet som gränsade till det underbara.
Att denne mans minne skulle fästa sig djupt i folkmedvetandet är klart och att hans minne skulle lifligt förena sig med platsen är lätt förklarligt och det tyktes också, som om han ännu många år efter döden ej hunnit glömmas.
Det berättas nämligen nu, att en arbetare vid cementfabriken, den der haft nattarbete, flere gånger under skilda tider trott sig se den aflidne. Än har det varit under nattens timmar, då han kommit för att hämta ett fång bandstakar, som den aflidne plötsligen stått alldeles framför honom. En eller annan gång har det till ock med händt att arbetaren trott sig ha kommit så nära i beröring med gengångaren, att denne blåst ut nattlyktan flere gånger å rad. En och annan af kvinnorna lära äfven vid sina nattarbeten trott sig hafva sett »spöket» som en skuggbild i någon mörk vrå. Men det sorgliga är, att nyssnämde arbetare kanske tagit de inbillade spökerierna allvarsammare än hvad hans nerver kunnat tåla, ty han lär f. n. v. vara sjuk och de, som besökt honom, tro sig förstå att det ej endast är kroppen som lider. Men sjukdomsorsaken kan ju ätven vara någon helt annan och icke härröra från de inbillade synerna.
Men insändaren, som för sin del icke tror på några uppenbarelser från andeverlden i den bemärkelsen, bar mera fäst sig vid omgifningens prägel af något visst mystiskt, hvilket lätt leder tanken till svunna tider, och har trott sig spåra hur djupt i medvetandet understundom ett mera märkligt namn kan fästa sig.
— g.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1896
N:r 6

inkom i hamn först strax efter kl. 8 imorgse på grund af snöstorm och svår sjö.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1896
N:r 6

sammanträdde i lördags afton, hvarvid afgående styrelsen återvaldes. Af den lemnade redogörelsen öfver föreningens verksamhet sedan den tillkom förliden höst framgick bland annat att föreningen nu räknade 67 medlemmar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1896
N:r 6

från sjömanshuset har under år 1895 inom Visby distrikt användts följande antal fartygsbefälhafvare och sjöfolk: till utrikes sjöfart: fartygsbefälhafvare af 1 kl. 26, af 2 kl. 9 och af oexaminerade 25; af maskinister, eldare och sjöfolk 310. Till inrikes sjöfart: fartygsbefälhafvare af 1 kl. 4, och 2 kl. 2, af oexaminerade 18; af maskinister, eldare och sjöfolk 60. Å utländska fartyg förhyrda: maskinister, eldare och sjöfolk 315. Under år 1895 ha med döden afgått 3 fartygsbefälhafvåre och af maskinister, eldare och sjöfolk sammanlagdt 10, af hvilka senare dessutom rymt 16. Till annan ort ha afflyttat 2 fartygsbefälhafvare samt af maskinister eldare och sjöfolk 24.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1896
N:r 6

Arbetareföreningen firade i går afton sin Knutsfest med liflig dans i sin vackra lokal vid Mikaelsgränd. Festen var besökt af ett 60-tal personer.
— En särdeles lyckad barnfest var igår e. m. anordnad af barntemplet »Unga Fridhem» i ordenshuset, Mellangatan. Den vidtog kl. 5, då de små välkomnades af intendenten i logen. Eftermiddagen egnades sedan åt dans kring granen, hvarpå följde kaffedrickning. Den enkla festen var logens 13 årsfest.
— Hushållsskolans forna och nuvarande elever voro i lördags e. m. kl. 5 samlade till en anslående fest i skolans lokal vid Smedjegatan. Under loppet af tillställningen, hvilken afslöts vid.niotiden, höll pastor Söderberg ett kortare välkomsttal till eleverna, hvilka undfägnades med kaffe m. m. En stor gran ståtade i salen och plundrades sedan. Flere medlemmar af skolans styrelse öfvervoro festen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1896
N:r 6