Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Stad på Gotland
i måndags afton å stadshotellet, anordnad för musikaliska sällskapets medlemmar, var besökt af en hundratal personer och bar en treflig, familjelik prägel. Man dansade kring tindrande gran, fick lyssna till solo- och kvartettsång, åt smörgåsar och drack té samt valsade och polkade sedan till midnatt nära nog.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
utgiorde patientantalet under förlidet år 440, deraf 413 intagna under samma år och från året förut kvarvarande 27. Under 1895 ha utskrifvits 402 personer och med döden afgått 17. Kvarliggande vid senaste årsskiftet voro 21 patienter.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
Vi hunnoi måndagens nummer i större delen af upplagan i korthet meddela, att 1/2 3-tiden på middagen två man beklagligen omkommo under arbete med upptagandet af Polhems sjunkna propeller. Om förloppet dervid hafva vi ur hvarandra något motsägande berättelser sökt erhålla tillförlitliga uppgifter och hafva erfarit:
Sedan dykare under förmiddagens lopp varit nere och slagit en tross om den på banken utanför hamninloppet liggande propellern, utgick på middagen i en mindre båt lotsen O. A. Thompson, åtföljd af hamnarbetarne Måhrbeck, Johansson och styrman Tofftén. Den från den sjunkna propellern gående linan låg fast vid en boj. Meningen var nu att trossen från roddbåten skulle hifvas ombord å ångaren Klintehamn, hvilken sedan skulle hala upp propellern.
Hvad som fans ofvan vattnet af trossen låg i båten, hvilken på samma gång var fastgjord tillsvidare vid densamma.
Vid 2-tiden gick Klintehamn ut. Vädret var blåsigt och mindre tjänligt för dylikt arbete, enligt sjömäns utsago. Vinden kom från sydvest.
Ångaren tog nu roddbåten i lovart, d.v.s. att den gick emellan märkesbojen och båten. På grund af vindens riktning sackade ångaren nedåt mot båten, hvarifrån trossens sladd redan hifvats upp.
En man, styrman Tofttén, var under tiden sysselsatt med att klara ut de i båten liggande bugterna, men dervid råkade en af dem fatta om en årtull och det blef stopp i matningen. Naturligtvis sträcktes genast, på grund af ångarens sackande, den under densamma liggande, från den sjunkna propellern gående trossdelen, och då man icke fort nog kunde lösgöra linan från årtullen, drogs båten under vatten och kantrade, då alla fyra i den samma varande kommo i sjön.
Genast kastades till de nödstälda från Klintehamn lifbojar och räddningslinor. Den förste, som kom upp, var lotsen Thompson. Sjöman Måhrbeck hade genast försvunnit i djupet. Vi ha dock bört, att han ett ögenblick gripit om en utkastad tross, men släppt den. Styrman Tofftén fick man äfven ombord likasom arbetaren Johansson. — Den förre var emellertid död, den senare ganska illa deran.
Om bord egnades de förolyckade den mest berömvärda vård. Då ångaren omedelbart kom till kaj, infann sig doktor Sörensson genast och tog sig an de räddade. Tofftén rullades och behandlades på allt sätt för att om möjligt blifva behållen åt lifvet, men det hade redan flytt från den gamle mannen.
Den omkomne Måhrbeck var en duktig sjöman, som i våras hemkom från en flerårig långtur. Han stod i begrepp att gifta sig. Det skulle ha lyst för honom om söndag.
Det var icke långt borta, att olyckan kunde ha antagit än större dimensioner.
Då den inträffade, råkade Klintehamn få den förut omnämda trossen om sin propeller. Äfven en del af de utkastade räddningslinorna snodde sig om den, så att man en stund icke kunde få maskinen i gång. Till sist lyckades det dock. Men hade så ej skett, kunde ångaren lätt ha drifvit med på vågbrytaren och vind och sjö voro nog starka för att ett skeppsbrott kunde ha inträffat.
Dykare, som sedan klarade propellern, fann den omvirad af trossar mellan 40 och 50 hvarf.
I morgon kommer polisförhör att hållas om den beklagliga händelsen. De båda räddade krya till sig efter det iskalla badet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
tilläto stadfullmäktige i går bokhållar en J. R. Björkqvist att inlösa en del af den till hans fastighet nr 13 i Strandrotens 4 kvarter hörande tomten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
har till ordförande och vice ordförande för 1896 valt konsul Björkander och konsul A. Ekman samt till kassaförvaltare grossh Molander.
— Bygnadsnämden har till ordförande valt rådman Tiberg.
— Drätselkammarens ordförande och v. ordförande äro äfven i år öfverste Carlstedt och bankdirektör Petterson.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
och vice ordförande för året utsågo herrar stadsfullmäktige i går kronofogden Aug. Bokström och öfverste O. Carlstedt med hvardera 923 röster.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
i årets bevillningsberedning utsågo stadsfullmäktige i går handl. Hugo Pettersson, kopparslagaren Aug. Hallgren och kapten O. Ericsson, med handl. K. A. Hägg och J. A. Dahlström till ersättare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
här i staden bestämdes i går af stadsfullmäktige, efter magistratens hemställan, för nu ingående treårsperiod till samma som hittills, eller ett minuthandelsställe och 4 utskänkningsställen (stadshotellet, paviljongen och de två krogarne).
Innan ärendet afgjordes, framlemnades af öfverste Carlstedt till fullmäktige en petition i frågan från stadens nykterhetsföreningar, och då öfverbringarens åsigt öfverensstämde med den i petitionen uttalade, bad han att få petitionen betraktad som sin egen.
I denna petition togs till orda för indragandet af ett utaf de båda utskänkningsställena — det vid Nytorget. Petitionen var en frukt af det möte, hvilket, såsom vi då omnämde, i helgen hölls vid Mellangatan och var besökt af 500 personer. Såsom skäl för en krogs borttagande: anfördes bland annat, att staden med sina 8,000 invånare har lika många krogar som hela landsbygden med sina öfver 40 tusen. I öfrigt gick petitionen i samma anda som man är van att finna i dylika. Den var undertecknad af scheferna för samtliga här befintliga nykterhets- och frireligiösa sällskap, hvarjämte biskop von Schéele förklarade sig instämma i petitionens syfte.
Öfver petitionen, som bebådats redan vid fullmäktiges i måndags bållna enskilda sammanträde, hade spritbolagets styrelse lemnats tillfälle att yttra sig.
Skeft vore — menade styrelsen — att, såsom petitionärerna, jämföra stad och landsbygd med hänsyn till utskänkningsställenas antal. Snarare borde man uppdraga jämförelse mellan Visby och andra svenska städer af samma storlek, och då skulle det visa sig, att två krogar vore just lagom. De hade icke vållat egentligen störande oordningar och styrelsen skulle hädanefter som hittills icke underlåta att öfvervaka dem. Intet bebof af den ena krogens indragning vore ådagalagdt genom ett blott uttalande af ensidiga fraktioner, som icke kunde sägas döma opartiskt.
Om frågan uppstod någon diskussion.
Hr Hallonberg ansåg,att fullmäktige borde begagna sig af tillfället att minska krogarnes antal. Derigenom gjorde fullmäktige en god gerning.
Borgmästaren förklarade att han reserverat sig mot magistratens beslut om att föreslå utskänkningsställenas bibehållande vid nuvarande antal. Nya krogen kunde gerna indragas. Den hade ett isoleradt läge och vore svår för ordningsmakten att öfvervaka. Ej sällan inträffade bråk der. Den fylde ej sitt ändamål att vara ett matställe för arbetarne. I stället kunde den andra krogen utvidgas och göras mera komfortabel, hvilket skulle öfva ett godt inflytande på arbetarnes anständighetskänsla. Eskilstuna med sin större befolkning hade en krog; då kunde vi ock nöja oss med en.
Hr Sylvan instämde. Polisstyrkan i staden vore för fåtalig för mer än en krog.
Hr Hellgren ville ansluta sig till magistratens officiella hemställan. Han förnekade icke det aktningsvärda i nykterhetssträfvandena, men man behöfde väl ej spilla många ord på att bevisa att de gå till öfverdrift, som anse all lycksalighet ligga i absolutismen. På länge hade de ej låtit höra af sig, antagligen derför att förbättringar vidtagits ifråga om utskänkningen deras bön förutan. Men nykterhefsföreningarna visste att »lif är strid» och hade de ej något att kämpa om, skulle de dö. Det föreföll tal., som hade de velat med en dylik petition motivera sin fortsatta tillvaro. Krogarne kunde ej med fog sägas orsaka stora besvärligheter. Snarare då ölstugorna. Talaren var petitionärerna tacksam för deras hofsamhet i framställningen, men det låge i sakens natur att de skulle öfverdrifva. Spritbolagets styrelse hade med stor möda lyckats nästan utrota den s. k. salningen; tag bort en krog, och den skall börja igen. Bestred att Nykrogens läge vore olämpligt; talaren menade tvärt om.
Hr Ihre instämde.
Efter ett ytterligare kortare replikskifte mellan borgmästaren och hr Hellgren afgjordes frågan genom votering.
Med 16 röster mot 8 beslöto stadsfullmäktige att bibehålla utskänkningsställenas nuvarande antal, hvadan petitionen alltså afslogs.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
bragtes igår på tal i stadsfullmäktige af redaktör Jeurling, som då väckte motion om utredning af lämpligaste sättet för åstadkommande af en sådan samfärdsled. Efter några inledande ord om järnvägars betydelse för utvecklingen af städernas folkmängd, industri, handel och näringar yttrar motionären:
Det är nu tjugu år sedan insigten härom slagit så kraftig rot äfven inom vårt samhälle att genom framsynte mäns initiativ och oförtrutna arbete en järnvägsförbindelse med de södra delarne af ön åstadkoms.
Huru denna nya samfärdsled verkat, hurn den med hvarje år som gått allt mera vidgat Visby stads inflytande såsom medelpunkten för öns ut- och införsel, huru den, möjliggjort och varit den absolut nödvändiga förutsättningen för tillkomsten af den för Gotland nya industri, som uti Roma sockerfabrik har sitt centrum och derifrån sprider sitt lifgifvande inflytande ut öfver provinsen, huru den vidare bland mycket aunat förmått stegra vår hamnkassas inkomster till en höjd, som väl ingen för 20 år sedan kunde ana — om allt detta behöfver jag icke erinra den församling, som var med om att fatta beslutet om stadens insats vid järnvägsföretagets tillkomst.
Om man således kan säga att Visby med sig allt närmare införlifvat öns mellersta och södra delar, så äger ett motsatt förhållande mum beträffande norra delen af ön, hvars trenne hamnar framgångsrikt täfla med Visby såsom förmedlare af norra häradets import och export.
Det lider dock icke något tvifvel att en utsträckt järnvägsförbindelse norrut skall visa sig hafva samma förmåga som den södra banan att så att säga bilda ett sugrör för rörelsens dragande till staden.
Nästa stora steg tillstadens förkofran, nästa kraftiga länk i samhällets utvecklingskedja synes mig derför vara att söka uti åstadkommandet af en järnvägsförbindelse, som närmare sammansluter Visby med de norrr derom belägna socknarne och förmår leda deras produkter öfver Visby hamn.
Är man således ense om — och derom synas mig meningarna knappast böra vara delade — att det för staden skulle vara af obestridligt gagn att få en järnväg norrut, så blir frågan, huru en sådan förbindelse snarast och lämpligast kan åstadkommas.
Alltifrån det tanken på denna järnväg väcktes, har det synts mig mindre lämpligt att just denna bana, som icke bildar någon tvärbana mot den öfriga järnvägen utan af densamma utgör en omedélbar fortsättning, skulle, såsom nu på allvar är påtänkt, anläggas af ett särskildt bolag Det finnes många skäl, som tala för att det vore fördeluktigare om staden i sin hand ägde alla förutsättningar för att kunna efter sina önskningar och behofreglera trafiken äfven på en järnväg norrut.
Innan denna samfärdsled öfvergår i händerna på ett främmande bolag, har jag derför ansett, att en undersökning bör göras, huruvida icke sådant sknlle kunna förekommas.
Jag har så mycket större skäl till denna min uppfattning som jag — och det anhåller jag att skarpt få betona — äger grundad anledning till det antagandet att någon som helst penninguppofring från stadens sida icke behöfver ifrågakomma, ty jag tror mig veta, att så betydande penningesammanskott äro att vänta, att något sådant eus icke behöfver ifrågasättas. Det högsta, som skulle kunna ifrågakomma, vore kostnadsfritt upplåtande af den stadens odisponerade tämligen värdelösa hällmark, öfver hvilken banan delvis skall framdragas.
Innan jag närmare formnlerar det yrkande, jag bär ämnar göra, ber jag att få påpeka en omständighet, som bör inverka på frågans bedömande. Det är nämligen icke nog med att staden genom en järnväg norrut erhåller de fördelar, jag ofvan påpekat, den vinner ock en annan afsevärd förmån. Så som det nu är stäldt äro nämligen socknarne norr om Visby utestängda från möjligheten af betodling. Kommer åter en järnväg till stånd, så är norrut en betydande areal för sådan odling att påräkna. Så erfar jag, att man idag ensamt inom Veskinde socken tecknat sig för 200 tunnland betodling, för den händelse en järnbana kommer att anläggas. Fraktkostnaden för dessa betor från Visby till Roma blir alltså en högst väsentlig ökning uti inkomsten för Gotlands nuvarande järnväg, och således äfven för staden som är störste aktieägaren.
Med stöd af hvad jag här anfört och då jag anser det vara i stadens intresse att i föreliggande fall handli med rask beslutsamhet tillåter jag mig — allt under förutsätt nr att någon penninguppoffring för detta ändamål från stadens sida icke ifrågtkommer — vördsammast förslå att stadsfullmäktige måtte besluta att uppdraga åt en komité af fem personer snarast möjligtatt afgifva yttrande, på hvad sätt och under hvilka förutsättningar en järnväg norrut från Visby lämpligast må kunna åstadkommas.
Sedan hr Höjer förklarat sig icke rätt förstå, hvad stadsfullmäktige hade med denna sak att göra, och motionären med anledning deraf erinrat, att sådant vore helt naturligt, då en utsträckning af Gotlands nuvarande järnväg ju vore en sak, som stadsfullmäktige såsom järnvägens hufvudsaklige ägare borde höras om, bordlades motionen till nästa sammanträde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7
Fredagen 24 innevarande Januari kl. 6 e. m. hålles inför Drätselkammaren, 2 trappor i Rådhuset, auktion för utarrendering på 10 års tid från den 14 Mars 1896 af stadsjordslägenheten nr 3 norr om staden, innehållande 1 hektar, 35,9 ar af ägofigurerna n:ris 190 och 191 samt f. n. arrenderad af bryggare L. Wedin.
Inropare bör vara beredd vid auktiohen aflemna vederhäftig borgen för arrendevilkorens fullgörande.
Vilkoren tillkännagifvas vid auktionen och kunna upplysningar om desamma dessförinnan erhållas hos stadskamreraren C. Ekelund, till hvilken äfven före auktionen förseg lade anbud kunna ingifvas.
Visby den 13 Januari 1896.
DRÄTSELKAMMAREN.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7