Eldare P. E. Andersson ombord å Ångaren Polhem är porträtterad i senaste numret af Stockholms-Tidningen och har för en medlem af dessa redaktion berättat bl. a. följande:
Jag har räknat ut att det är 6,058 gånger som jag farit öfver Östersjön, men man kan ju ta fel, och för att inte säga för mycket, så ta vi det för 6,010, så vet jag att jag inte ljuger försäkrade den gamla sjöbussen för intervjuaren. — Jag började som matros på ångaren Vadstena 1873 och var då omkring 20 år, ty jag är född i Stora Mellösa i Närke den 17 januari 1853 och blir sålunda i rappet 60 år. Så kom jag ombord på kanalångaren Baltsar von Platen och var med den 18 maj 1874, då fabriken vid Vinterviken exploderade. Vi hade gått dit med salpeter och, lågo utanför fabriken då den flög i luften. Båten tog eld, allt tråg ombord brann upp och jag hoppade i land ärver ett par lemlästads stackare som slungats ända fram till båten. 17 personer blefvo då på ett rysligt sätt sönderslitna.
1875 kom jag till Gotlandsbolaget som eldare, och den postan har jag alltsedan haft, 15 år ombord på ångaren Gotland och se\’n i 24 år på Polhem. Jag har varit med om 3 svårare olyckor utom Vinterviksexplasionen och 4 grundstötningar, men annars har allt gått bra. Sjösjuka har jag förstås ej lidit af, och jag brukar skoja med dem som ansatts af den och säga att det bara rensar magen och ger bättra aptit efteråt Men annars kan ju sjön vara sur ibland. Flera julaftnar har jag varit med om att ej kunna gå in till Visby, utan Vi ha fått länsa undan i lä om Västergarns holme söder om Visby. Det är inte roligt då man gladt sig åt julen och gumman sitter hemma och väntar. Ty jag har varit gift i 31 år; för 4 år sedan dog gumman, och det tog mer än 10 år på mig.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 januari 1913
N:r 9