Inklarerade fartyg: Till Visby 4 Okt.: Koff Drei Gebroeders, James, Bremen via Karlshamn, risgryn; jakt Laurine Marie, Olsson, Vestervik, tegel.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Oktober 1896
N:r 153
Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt.
För stöld af en kappa ur Vallérs kappmagasin hade anhållits smedsarbetaren Adolf Hejdenberg, Hau nekade för stölden inför rätten i dag, men då det leddes i bevis dels att han innehaft kappan, dels befunnit sig inne i butiken vid det tillfälle, då stölden antogs blifvit begången, fann han för godt att erkänna. Utslag faller nästa måndag. Hejdenberg vistas under tiden på fri fot.
Att böta 2 kronor för vållande af trafikhinder dömdes i dag fiskaren A. Nyström från Skälsö.
För våld fick muraren Gustaf Lind böta 15 kronor.
Södra häradsrätten.
Följande utslag ha i dag afkunnats.
Förre artilleristen August Olsson från Fardhem dömdes för våld mot drängen Fritiof Ganberg att böta 50 kronor.
— I potatesmålet emellan rättaren Anders Jonsson och K. O. H. Carlsson i Vestergarn ogillades käromålet.
— Målet emellan Rosa Bolin, Selle i Fröjel, och hennes svärfader Karl Bolin Botvier Sproge angående utelemnande af aktier fick den utgång att svaranden ålades mot 50 kronor utlemna aktierna.
— För våld mot svärmoder dömdes hustru Hilda Larsson, Hageby i Etelhem, att böta 10 kr.
— För våldet mot arbetaren Johan Petterson i Hejde tilltalade arrendator Gottfrid Sundén i Halla ådömdes edgång.
— I barnanppfostringsbidrag dömdes J. Mattsson i Hablingbo att till Johanna Jakobsson i Hemse utbetala 60 kr. årligen.
För misshandel vid Burgsvik mot O. Nilsson, Bjerges i Vamlingbo, dömdes drängen L. Lundgren derstädes att böta 60 kr. samt att utgifva 38 kr. för målsägarens sveda och värk. Husbondesonen Hj. Johansson fick böta 20 kronor och dennes fader J. Pettersson lika mycket för det han uppmanat sonen att fullfölja misshandeln. Målsägaren fick böta 5 kr. för det han utan nödvärn slagit svaranden.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Oktober 1896
N:r 153
Konserten
i går afton i goodtemplarsalen var ej så särdeles talrikt besökt. Konsertgifvarinnan och hr G. Godhe applåderades, likaså framsägaren af en Frödingsk dikt på Fryksdalska.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Oktober 1896
N:r 153
Motiv från Visby,
målning af Fritz Lindström, har försålts till hr Pontus Färstenberg i Göteborg från konstutställningen i Valand.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Oktober 1896
N:r 153
TIDTABELL för Gotlands Järnväg.
Tiden från kl. 6,0 eftermiddagen och med till och med kl. 5,59 förmiddagen angifves genom understrukna minutsiffror:
1:o Tecknet X betyder att. tåget stannar ett ögonblick för resandes på: och afstigande.
I sistnämde fall bör. den resande tillsäga konduktören derom innan tågets afgång från närmaste station.
2:o. Biljettförsäljningen börjar 1/2 timme och slutar 5 minuter. före tågets, afgång.
3:o. Tur- och returbiljett gäller från och med den; dag den köptes: till och med nästa söcknedag. ” Halfva tur- och returbiljetter säljas ej, men få två barn under 12-års, ålder resa tillsammans på en hel sådan biljett.
4:o. Sön- och helgdagar gäller enkel biljett för åtterresa samma dag.
Visby i April 1896.
Trafikchefen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Oktober 1896
N:r 153
Konsert
med biträde af en manskör m. fl. gifves om söndag i Ordenhuset vid Mellangatan af fru Laura Sundström.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152
En häftig storm,
åtföljd af täta regnskurar, har i dag dragit fram öfver staden. Gatorna hafva förvandlats till små floder och stormen har här och der drifvit en allt annat än mild lek med takpannor och träd. Luften är kylig, och allt tyder på, att hösten nu med allvar börjar på att taga herraväldet i sin hand.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152
En blodig rock
upphittades i går vid Späcksrum.
Då vi fingo höra om fyndet, trodde vi genast och flera med oss, att ett mord eller kanske t. o. m. ett rånmord här förelåge, och vår specielle polis-, mord-, stöld- och hemgångsreferent sattes genast i rörelse för att utforska hemligheten med det mystiska fyndet, Och hans energiska efterforskningar kröntes snart med framgång, samtidigt med att hela den rysliga historia han knutit vid rocken, reducerades till följande detaljer:
En supig individ från vårt samhälle begat sig i går i sällskap med ett par skor och någta andra stallbröder till bryggeribolaget för att få sig ett par sejdlar öl. Sejdlarne blefvo dock så många, att kan med en af sina tillfälliga vänner, som var begåfvad med häst, åkande måste bege sig på hemvägen. Men den dåliga stenläggningen å Späcksrum satte ekipaget i gumpning, den väl beskänkte mannen tog öfverhalning, slog i gatan och trasade sönder näsan samt blodade ned rocken, hvilken, enligt hvad af efterforskningarna tyckes framgå, i fallet lär ha fallit af honom. I samma vefva tappade den stackars »affällingen» — sina skor, men dem har man ännu ej fått någon spaning på.
På detta sätt har fyndet af den blodiga rocken blifvit en möjlighet, och efter dessa lugnande upplysningar torde aningarna om ett fasansfullt mord vara omintetgjorda.
Det oförklarliga i hela historien är emellertid, huru en man, som faller på hufvudet från en vagn, kan tappa både rock och skor i fallet. Detta fenomen återstår ännu att förklara, och torde det bli det mest mystiska i hela historien om den »blodiga rocken».
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152
Med större polisstyrka än vanligt
skyddades i går vår vanligtvis fredliga stad, och man fick midt på ljusa dagen se den för vårt samhälle egendomliga syner af på våra gator regelbundet patrullerande polismän: Anledningen till denna förstärkning af polisen var den, att arbetarne å Veskindebanat i går fingo slutlikvid efter fullbordadt ärbete, och man befarade att dessa penningar af dö talrika arbetarne skulle omsättas i sprit med ty åtföljande oordningar. Till järnvägsarbetarnes heder kunna vi emellertid meddela, att ingen enda af dem råkade i klammeri med polismyndigheten och knappast någon af dem var öfverlastad.
En åtgärd, som vi anse vara mycket förståndig, var den att kl. 3 e. m. stänga stadens utskänkningsställe, hvarigenom frestelsen tiil att supa väsentligt minskades. Polisen, som dock icke tror järnvägsarbetarne mer än jämt, fruktar emellertid att de i dag skola taga igen skadan &å den åter öppnade krogen. Och i anledning häraf hållas resp. finkor färdiga och i »värdigt skick» för att mottaga möjligen blifvande gäster.
Få se nu; om polisen har rätt i sina misstankar eller om atbetärne, hvilket vore det bästa, genom ett nyktert och anständigt uppförande komma att bringa ordningsmaktens onda aningar på skam.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152
Telegrafkabeln till Gotland.
Härom läses i N. D. A; för i torsdags följande insända uppsats från Visby undertecknad med C:
Redan år 1859 ansågs telegrafisk förbindelse mellan Gotland och moderlandet nödvändig och motsvarande det gotländska näringslifvets kraf. Sedan den första då nedlagda kabeln tjänstgjort i tolf år, hade de ofta påkommande lagningarna öfvertygat vederbörande om att en ny sådan vore erforderlig, och så nedlades 1871 den telegrafkabel, som äntiu 1 dag, efter 25 år, är afsedd att förmedla snabba meddelanden mellan Gotland och den öfriga verlden. Och att sådana i våra dagar äto ännu meta af behofvet påkallade än 1859, torde med hätsyn till de jettesteg all utveckling sedan dess tagit ej tarfva bevis.
Emellertid har den gotländska telegtafkabeln under den långa tid den tjänetgjort blifvit skröpligare och skröpligare. Otaliga hafva de afbrott varit, gom de senaste åren vållats på landtlinien öfver Öland. De hafva synnerligen under vintermånaderna, då de öländska vägarne besvärats af gnö, kunnat vara både långvariga och menliga. 1893 i Februari inträffade ett fem dagars svårare kabelafbrott vid Ölandskusten, som sammanföll med afbrott i postförbindelsen. Efter ett snart afhjälpt fel i denna månads början brast kabeln plötsligt 7 September midt mellan Gotland och Öland, Efter flere fåfänga försök till lagning lyckades det slutligen 22 att få kabeln återstäld i brukbart skick, något som på Gotland hälsades med allmän glädje.
Att allt i denna verld är förgängligt och i synnerhet vår telegrafkabel och den glädje den skänker oss öboar, det fingo vi imellertid i dag (26 d:s) erfara, ty efter blott fyra dygns tjänstgöring är kabeln nu åter sönder och telegrafering omöjlig! Med det senaste långa kabelafbrottet i friskt minne käns det ganska kusligt för Gotlands folk att åter veta sig vara i viss mån isoleradt denna sena årstid, då det mestadels upprörda hafvet i hög grad försvårar reparationer.
Som telegrafisk förbindelse i dessa tider är en nödvändig betingelse för handelns, sjöfartens och näringarnas i allmänhet trefnad och utveckling på Gotland, tillåter sig insändaren att vördsamt uttala den önskan, att vederbörande denna gång genast måtte vidtaga energiska återgärder för att få kabeln lagad. Förra gången tillgrep man sådana först sedan det visat sig, att man ingen vart kom med halfmesyrer; nu har man erfarenhet från förra gången och häri en maning att genast taga i med kraft.
Och vidare tillåter sig insändaren att fästa vederbörandes allvarliga uppmärksamhet på den fråga, som Gotlands länstyrelse tidigare svält till deras ompröfning, den nämligen, att en ny telegrafkabel snarast möjligt måtte nedläggas mellan Gotland och moderlandet. Att den gamla tjänat ut, torde väl de många felen på den samma till fullo ådagalagt. Då en ostörd telegrafisk förbindelse är af utomordentlig betydelse för det nu raskt uppblomstrande gotländska näringslitvet, då rikets försvar i kritiska tider oafvisligen torde påkalla en säker elektrisk förbindelse med vår ö och då slutligen Gotlands folk genom sina kontributioner till statsverket direkt eller indirekt Jemnat bidrag till andra landsändars telegrafoch telefonförbindelser, så är det att hoppas, att vederbörande med välvilja och med den hast, som sakens vigt kräfver, måtte taga frågan om en ny telegrafkabel till Gotland i öfvervägande!
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152